Kan man ha nivåer på sin autism? Jag har den diagnosen, men jag har aldrig fått en nivå. Mild på vissa kriterier, högt på några andra men jag har aldrig fått en graderad nivå med en siffra.
Någonting genomgående i svaren är att det krävs otroligt mycket anpassningar och analyserande av den som är partner till någon med autism, det känns inte riktigt som att det ges lika mycket tillbaka- det är nog där bristen på empati kommer in, oförmågan att anpassa sig för någon annan- partner eller ej.
Jag tror inte heller att det går att leva särskilt länge med en med autism om man blir utbränd och behöver bli omhändertagen själv, föräldraskapet tror jag också behöver uppvägas av en neurotypisk förälder för att det ska bli bra.
Som jag sa innan så betyder maska att den autistiska spelar neurotypisk för att omgivningen kräver det.
Är de autistiska du känner män eller kvinnor? För kvinnor drar nästan alltid det största lasset oavsett om de har diagnos eller inte. En autistisk kvinna förväntas (läs man kräver) ta samma ansvar som en NT kvinna medan en autistisk man ses som ett barn.
Man kan dela upp ansvaret mellan sig. Om en tvättar kan en annan gå på föräldramöte.
Jag är en autistisk mamma med en autistisk dotter, och en frisk son. Ser helt ärligt inga problem alls med det. Jag har levt med autism i hela mitt liv, det är den enda verkligheten jag känner till och jag har spenderat hela mitt liv till att anpassa alla situationer efter mina egna behov. Har varit gift med min friska make i över 15 år, vi har ett lyckligt och högt funktionellt äktenskap.
Min dotter kräver, precis som jag vid den åldern mycket extra hjälp i vardagen. Jag vågar ta hjälp från samhället, det är nog det viktigaste jag gör. Hon har en egen pedagog i skolan men går i vanlig klass, hon har hjälpmedel hemma för talsvårigheter och förståelse som vi tagit fram med en logoped, vi får ekonomiskt stöd av Försäkringskassan, har en kontaktsjuksköterska som vi träffar tätt osv osv.
Vi som är autistiska kan med rätt förutsättningar (och givet att nedsättningen inte är för kraftig) bli högfungerande i samhället. Vi är inte på något sätt hopplösa, bara lite annorlunda.
Glad att min make aldrig tvekade en sekund på att skaffa barn med en autistisk kvinna (eller backade när det första barnet själv fick samma diagnos)
Sen ska man naturligtvis inte förstöra upp eventuella problem heller. Det är inte det jag menar.
Men i trådar om ämnet stöter man ibland på en del trötta floskler som upprepas om och om igen.
Stina berättar att det bara är hon som anpassar sig och att de i hennes närhet med diagnosen skiter i andras känslor.
För dig är den här tråden en enskild företeelse och då förstår jag att det inte är så farligt särskilt eftersom de flesta neurotypiskà inte ser ur den autistiskes synvinkel. Det finns ingen som startar en tråd om sin blinde, döve eller rullstolsburna partner medan det finns en miljon om just autism. Att inte gå in på en krog som saknar rullstolsramp när man är med någon som sitter i rullstol är självklart för alla och ingen uppoffring medan att inte gå in på en krog med för hög musik när man umgås med någon med autism är en uppoffring och anpassning. Så olika behandlas vi.
Det hjälper inte att anmäla. För att ett inlägg ska tas bort krävs det att personen säger rakt ut att hon/han är ett troll.
Att världen funkar så betyder inte att man bara ska sitta tyst och acceptera vill man ha en förändring får man har något åt det.
Skulle du tycka att det vore okej att måla upp en annan grupp på det sättet? Byt ut ordet autist mot vilken annan grupp som helst så ser du hur det låter.
Du kräver att jag ska ha förståelse för de som ser mig som en sämre människa, det kallas victim blaming.