Sjukpension pga psykiska

Ja, och det är ju också lite på grund av att folk inte FÅR hjälp om de inte har diagnos.
Mår du dåligt utan fastställd diagnos- så ses du bara som en idiot som inte lyckats. Men om en person sedan får en diagnos- så blir personen sin diagnos både i sina egna och andras ögon.
 
Det är en förlora-förlora situation. Jag tror ett grundproblem generellt i samhället är att personer som mår/mått dåligt ses som några som aldrig kan bli bättre. Men det stämmer ju inte. De flesta kan må bättre med rätt socialt stöd- rätt kost och motion och i vissa fall mediciner och läkarvård.

Problemet är väl att många inte får RÄTT hjälp- och således hamnar utanför samhället och mår sämre och sämre. Så att människor 'blir' sin diagnos beror på det sociala samspelet i samhället. Om en person får dörren slängd i ansiktet pga. en diagnos om och om igen- men inte rätt hjälp till förbättring- så ser personen sig själv tillslut som ett hopplöst fall.
Ingen människa är en ö.

Inte nog med att du verkar empatibefriad- stava kan du inte heller.

'Utbrott' stavas det. Tidigare skrev du 'väll' istället för 'väl'. Hur blev du godkänd i svenska i grundskolan?

Jag tror att du inte ger rätt typ av stöd till din vän- för du har hela tiden i bakhuvudet att du är lite irriterad på henne. Och den irritationen är starkare än din empati för henne. Därför har ditt bästa inte varit gott nog.

Det gör hon absolut.

Tyvärr är olika typer av missbruk vanliga hos människor som mår psykiskt dåligt. Men det ger ju henne kickar åtminstone, om än tillfälliga. Tråkigt men det går med vilja att ändra det med.

Det sorgliga med missbruk av stimuli (koffein och nikotin) är att det ofta blir en ond cirkel. Man mår dåligt utan kicken, men man mår dåligt av dessa kickar i längden också.

Det som behövs är ju att hon har hoppet att livet kommer bli bättre. Att det KAN bli bättre. Om hon inte tror på det- så känner hon nog att hon lika gärna kan skita i hälsan för vad spelar det för roll.

Jag håller med.

Det ts vän behöver är acceptans för hur hon fungerar, och stöd att hitta sin väg i livet, inte tvingas förgäves anpassa sig till den reguljära arbetsmarknaden, där hon möjligtvis inte kommer lyckas, eller 'lyckas' på bekostnad av sitt mående.

Det bästa vore nog stöd att starta eget företag, eller få en anställning som är anpassad så att TS vän kan jobba hemifrån med det denne är bra på.
 
Det måste till individanpassat stöd för att ta tillvara på personens förmågar, istället för att bara försöka trycka in personen någonstans där denne fungerar 'ok' men kanske tillslut går in i väggen och är tillbaka på ruta ett igen.

Många som inte passar in i normen kan vara riktigt framgångsrika i en specifik nisch, men det krävs att omgivningen uppmuntrar personen att välja jobb/utbildning efter denna nisch och tillåts jobba så mycket som möjligt på det sätt som passar denne. 

Ett exempel jag kan komma på är ju att det är vanligt att många som blir framgångsrika inom underhållningsbranschen har ADHD eller ADD eller liknande. De är kreativa och tänker utanför boxen. Men dessa individer behöver också åfta mycket återhämtning.

Många uppfinnare sägs ju ha fått, eller skulle fått om de blev testade inom psykiatrin- ADD, ADHD, autism.

Dessa personer passar inte in i normen, men kan glänsa om de hamnar i rätt sammanhang.

Vad har du erbjudit henne?