Mixade signaler

Tack! (?) Kan inte mer än hålla med! Tänker det är bättre att bete sig som en fjortis här än i verkligheten... Fullt medveten om hur patetisk jag låter 

Sedan kanske jag har överdrivit det stela och obekväma och att hon dragit sig tillbaka, så illa är det faktiskt inte (mer kanske nyanser av vår relation än solklart avståndstagande - avståndstagande är ett ganska starkt ord). Men att jag ska dra mig tillbaka och släppa detta har egentligen varit planen hela tiden (men sedan påminns jag eller så får man små hintar som jag tolkar som att hon vill lite mer än enbart vara kollegor - sedan kan det såklart vara mer på ett vänskapsplan också). Men jag startade denna tråd för att kanske rensa huvudet samt få en lite annan synvinkel på detta (vet egentligen inte om det har gjort någon större skillnad än vad jag tänkt från början). Och jag är inte den bästa på att läsa signaler och ville därför som sagt få fler synvinklar på detta, men såklart filtrerat genom mitt eget huvud och humör för tillfället.

Tack för feedback! Tänkte lägga ner denna tråd och inte svara mer men det fick bli ett sista inlägg

Jag skulle ju lägga ner detta? Men det får bli min naiva, patetiska (kalla det vad ni vill) tråd där jag kan rensa huvudet Hoppas dock att hon inte läser detta?

Lite har väl hänt sedan sist. Vi har haft ganska bra veckor (där det känns som att hon börjar få tillbaka lite energi och att vi även tagit småsteg i vår relation/attraktion) och som för några dagar avslutades med en sommarfest, På sommarfesten var vi igen som magneter med lite småflörtig stämning med ett riktigt fint samtal på vägen hem där samtalet aldrig ville ta slut. Mycket lättsamt men vi börjar nu prata om lite djupare saker (som påbörjades på en tidigare AW som jag kanske nämnt). Speciellt efter några glas bubbel så börjar vi bli lite mer personliga. Men kanske inte så mycket kroppskontakt (som ingen vågar ta initiativ  till?), förutom eventuellt lite tåflörtande. Och jag känner att hon är minst lika drivande i vår så kallade relation som jag är, så jag har svårt att tro att hon känner sig trängd, Skulle i sådant fall tro att hon undrar varför jag inte gör något.

Som jag har nämnt tidigare så börjar nog kollegerna prata (vi är alltid tillsammans och vi har av en jobbarkompisarna lite skämtsamt fått ett smeknamn). En lite lustig sak var att när vi skulle skulle sätta oss vid bords på festen så kom en av de mer seniora kollegorna och log mot mig och sa att jag sätter mig här istället. Lite för att separera oss två. Kan ha varit en tillfällighet?

Hur som helst så har det varit lite halvstelt efter festen (kan bero på att vi alltid har haft andra omkring oss så hon kanske håller lite extra avstånd för att inte folk ska prata). Vi blev dock båda sena från jobbet en dag och gick samtidigt. Lite stelt avslut när vi sa hejdå (och lite stelt på kontoret innan dess - väldigt stor skillnad mot festen senast), trots att hon märkbart valde att böja sig framför mig en längre stund när hon skulle stoppa ner något i sin väska (lite för att visa upp sig). Lite för tydligt och inte första gången hon har gjort det när vi har varit ensamma på kontoret, för att jag ska tro att det är en tillfällighet (men jag har förmodligen fel?). Kan vara så att hon känner att hon har gett mig signaler som hon inte känner sig bekväm med (hon kanske vill något, men känner att det inte är rätt plats, tid etc och för mycket på spel). Lite synd då det ibland känns som att vi är själsfränder. Men jag kanske griper efter halmstrån i vår relation och att hon bara har anpassats sig efter mig?

Någon input på detta svamlande? Som sagt, sådant här borde ha listat ut som medelålders man, men nu är det som det är Jag är själv väldigt ?mixad? i detta. Vill inget hellre än att ta detta vidare. Men när jag ser nyktert på det så vill jag - lika mycket - bara ?rätta till slipsen? och gå vidare?

Precis. Jag skrev också mycket här, för jag behövde få ur mig tankar och reflektera. Det är faktiskt inte så bra att män gör det, har jag sett.
Många här tyckte att risken var stor att tjejen jag var kär i skulle läsa mina trådar, och tycka att jag var obehaglig.

Det är verkligen avskyvärt med män som är kära i tjejer, och mest känner att han vill krama henne.

Man undrar ju om hon börjar bli besviken på att jag inte agerar (då kanske avslutet på dagen då vi var ensamma på kontoret var stelt pga av detta), eller att hon börjar bli orolig att jag ska agera på något vi båda till viss del vill, men där båda är lite osäkra.

Att vi båda (mest hon) kanske har försökt att släppa detta men så föll vi tillbaka till något gammalt innan och efter festen och nu är hon som sagt lite osäker på sig själv och mig.

Såklart svårt för mig att veta och såklart ännu svårare för er att veta (mitt inlägg är även en filtrering genom mitt huvud så jag ger givetvis inte rätt bild av det hela).

TS. Nu har jag läst hela tråden - och allt stampar på ruta 1! 
Du överteoretiserar ohyggligt runt vad du tror du uppfattat/inte uppfattat. Du lägger en massa känslor/uppfattningar hos henne som du (kanske) tror/inte tror hon kan ha. 

Det är liksom lika med noll alltsammans - allt sker inne i ditt huvud men inget i verkligheten, om du förstår.
OM du på allvar vill veta om hon vill något så måste du nu inför semestern ta steget och fråga om hon vill ses nåt under semestern, alternativt säga att du är intresserad av henne, och det vore kul att lära känna varann även utanför jobbet - se vad hon svarar. 
Vill du inte göra det så släpp hela skiten! 

Är såklart supermedveten om allt detta (lite min personlighet att teoretisera allt - såklart därför man är singel). Mina inlägg blir då mina egna tankar och övertolkningar som jag kanske har skrivit då jag tänkt/ältat som mest och som då kanske låter värre än vad det är (tänker att det kanske blir så när man försöker få in så mycket som möjligt på några rader). Alt som händer skriver jag såklart inte här så det finns ju lite mer än det jag beskrivit.

Oavsett vad så kommer ju såklart allt bara gå runt runt tills någon gör något (vilket som sagt - med största sannolikhet - inte kommer att ske). Någonstans i detta så försöker jag bara hitta motivation att släppa detta och behöver kanske bara få uppmuntringar till detta (vilket jag mestadels har fått, men det blir kanske mer "anklagelser"). Men när man börjar släppa det så händer något som ger allt ny energi. Och jag hade agerat helt annorlunda om tid och plats hade sett helt annorlunda ut.

Enda rätta är om hon gör nåt, annars lär inget hända. Om du gör nåt så är det obehagligt för henne.
Kanske att du skulle kunna ta initiativ när ni inte längre jobbar ihop, men det är gränsfall. Många kvinnor tycker att det också är fel.

Välformulerat och klokt! Jag instämmer. Säg något till henne, TS. Eller gå vidare. 

Håller inte med.
Det är inte alls klokt att en man frågar sin kvinnliga kollega nåt sånt.
Han kan vänta på hennes initiativ. Kanske förgäves.
Eller börja titta sig omkring efter andra kvinnor.
Utanför jobbet.

Det låter som du sett för mycket porrfilm om du tar det som en invit.