Mixade signaler

Hej! Som sagt, lite kul att detta blir en följetång.

Men nja inga direkta framsteg, förutom lite kommentarer från kollegor (inga direkta - misstänker dock att det tänks en del om oss, men gissar/hoppas nu bara). Tror månaden nu innan semestern kommer bli avgörande (kanske till och med denna vecka) gällande hur detta kommer bli. Under senaste veckorna så inbillar mig ändå att hon står och går lite extra nära (men tyvärr ingen kroppskontakt) samt att vi lutar oss mot varandra när vi sitter och pratar samt kroppar riktas mot varandra när vi står flera i grupp (jag har dock lite halvskeptisk till kroppsspråk så det tar jag med en nypa salt). 

Men det känns ändå som att vi komner närmare varandra för varje dag (kanske inte direkt personlig kontakt utan mer hur vi litar på varandra). Tyckte hon var lite extra gullig idag. Träffade även henne i helgen när hon var tillsammans med några bekanta till henne. Tyckte hennes bekanta tittade lite konstigt på mig? (som sagt säkert önsketänkande)

Känner att jag ändå kastar bort tid, men har nu väntat så länge så jag kan ge det en stund till. Det negativa blir att sommaren kommer att bli tråkig om detta inte lyckas (kanske hade haft chans att träffa någon annan att ha kul med under sommaren).

Så, nu fick jag skriva av mig lite? Välkommen in i huvudet på en medelålders man som tänker lite för mycket?

Hej igen!

Om ni nu undrar hur det går Inga direkt framsteg, men ögonkontakten vid ett flertalet gånger de senaste dagarna. Oj oj oj! Och de undvikande blickarna när våra ögon möts när vi tittar på varandra från håll. Som att hon/vi råkar upptäcka att vi spanar in varandra. Känns även som att vi är som magneter som fysiskt (och kanske även intellektuellt) dras till varandra.

Men ingen vågar tyvärr göra något är känslan (och jag gissar, om något, att hon förväntar sig att jag ska göra något - men det står för mycket på spel för att någon, eller jag, ska våga ta steget). Någon slags attraktion måste finnas, tror och hoppas jag, men jag tror att hon förmodligen kämpar mot sina känslor (dvs olämpligt pga åldersskillnad, liten arbetsplats, vill inte bli stämplad som lättfotad, oerhört privat som person etc etc).

Så, det var min senaste reflektion

Spännande!

Hörs ni något utanför arbetet eller har möjlighet att börja höras utanför arbetet? Kanske det finns något svepskäl till att byta nummer? Ni har inte någon AW planerad inom snar framtid? Om något ska hända så kanske ni behöver komma utanför arbetsplatsen. 

Spännande?
Tycker du att det finns nåt som indikerar att tjejen känner samma?

Vi umgås en hel del utanför jobbet men då till 99% tillsammans med andra. Har hennes privata nummer (bytte nummer vid ett swish-tillfälle, vet inte om det räknas...) men vi har ingen kontakt utanför arbetstid om det inte, väldigt sällan, är något jobbrelaterat (det då är det oftast jag som vill kolla hur läget är med henne så att hon inte jobbar för mycket om jag ser att hon är inloggad utanför arbetstid). Vi är inte heller vänner på sociala medier. Jag vill inte vara "creepet" som lägger till henne utan tänker även här att hon får vara lite initiativtagare - får även känslan att hon inte är så jätteaktiv så jag tror inte att detta är någon stor grej, och jag är inte heller aktiv.

Jag har väl även varit ganska aktiv på jobbet att dra ihop utanför jobbet-aktiviteter (kanske "lite" med baktanke att få umgås med henne utanför arbetstid). Hon är snabb på att tacka ja men har varit lite avvaktande till återkommande saker där det finns risk att det enbart blir vi två ("jag kanske följer med någon gång" - vilket jag tolkar som ett snällt sätt att säga man inte är vill just detta. Detta var i och för sig ett tag sedan och det känns som att vi har utvecklat vår relation efter detta)..

Dock hade vi ett ypperlig tillfälle för inte så länge sedan då vi umgicks ganska länge tillsammans efter jobbet då vi reste tillsammans fram och tillbaka till ett jobbevent. Det var i och för sig ett ganska städat tillfälle men det ingick ändå lite alkohol. Även fast det var väldigt avslappnad stämning på hemvägen så hände det inget och när vi sade hejdå så kändes det ganska abrupt och lite stelt. Antingen var hon undvikande eller så var hon lite besviken att inget hänt. Tror det första men hoppas såklart på det andra 

Men vad vet jag egentligen. Kan ju inbilla mig allt. Som sagt lite mixade signaler. Vissa saker känns tydligt (?) medan andra saker gör att jag inte tror att intresse finns, eller om det det är andra faktorer som gör att hon försöker dämpa känslorna. En ytterligare faktor (till det jag nämnt tidigare) kan ju även vara att vänner/familj avråder henne från att ta detta vidare.

Någon slags fysisk attraktion måste finnas, nu är det bara att hoppas att hon vill ta det längre. Tror även att jag på något snyggt sätt måste bli tydligare och säga att jag tycker att hon är rolig och att jag trivs tillsammans med henne så att hon förstår att jag inte enbart menar på jobbet.

Som sagt mycket tankar...

Det du beskriver nu ger ju utrymme för ganska mycket inbillning från din sida. Ni har ju ändå haft möjlighet att åtminstone bli lite flirtiga med varandra men inget har hänt utan hon har snarare backat. Det kan ju vara så att hon känner av att du är sugen på henne men att hon inte känner likadant och det gör henne obekväm. När du känner att ni spanar in varandra kanske hon i själva verket känner av att du spanar in henne och det gör henne obekväm. Jag vet inte alls men det var min första tanke när jag läste ditt senaste inlägg. 

Ts, det är nog dags att lägga korten på bordet eller lägga ner. För antingen är hon obekväm med ditt flörtande, eller för blyg att närma sig. Alternativt ser hon er relation enbart som yrkesmässig och är omedveten om dina känslor. 

Så tror jag också att det är i grunden.

Men det känns ändå som att jag brukar fånga hennes blick snarare än tvärtom och det är hon som är mest ihållande gällande ögonkontakt. Tycker även att det är hon som tar initiativ till övrigt, t ex vara nära varandra samt lite kroppskontakt. Sedan kan det vända speciellt när det kanske skulle kunna finnas utrymme för nästa steg (vet inte om det är så, har väl inte analyserat detta tror jag). Det är väl egentligen det som gör mig mest osäker (och jag kan som sagt ändå inbilla mig detta, vilket som sagt är en stor risk då det finns mycket som talar emot att det kan bli något).

Vill nu egentligen bara veta oavsett vad utgången blir. Lite svårt tyvärr att bara släppa då vi ses alldeles för mycket samt att vi gör en hel del tillsammans.

Eller så är hon väldigt bekväm med flörtandet och väldigt medveteten om hans känslor men hon har inga andra planer än att fortsätta lapa i sig bekräftelse som en nöjd katt.

Känner så också. Jag tycker faktiskt att jag inte direkt flörtar förutom besvara hennes signaler (som jag såklart kan ha feltolkat). Jag tror det är en kombo av blyghet och svårigheterna som jag nämnt tidigare.

Det skulle faktiskt inte förvåna mig att hon skulle vara olyckligt kär i mig och tror att jag är helt ointresserad. Fast det tror jag inte då jag tycker att jag visat intresse och besvarat hennes ?flörtande? - känner som sagt att jag egentligen inte har flörtat på eget bevåg (tror det kan tolkas som att jag enbart är en snäll och trevlig kollega).