Mixade signaler

Haha Håller med fullständigt! Eller i alla fall googlat för mycket gällande hur kvinnor förför män

Jag är 23. Har aldrig hört nån i min ålder nämna det som knep.
Hur gammal är hon? 35-åringar kanske har helt andra raggninstekniker, vad vet jag. 

Så är det ju. Jag kommer att hålla på att leta efter tecken på att hon är intresserad och hela tiden kommer jag hitta kanske/eventuellt etc för att sedan förändras till "ja visst!".

Och det är väl min plan för tillfället, att i alla fall visa att jag är intresserad av något utanför jobbet (mer än vad vi har nu i alla fall). På något bra sätt säga att jag gillar henne som mer än kollega, men som kanske inte ger (för) dålig stämning om intresse inte finns.Men först så måste jag ändå visa att jag gärna vill umgås mer privat (t ex lite odramatiskt föreslå en öl under semester).

Sedan tror jag att det ärligt talat det bästa vore om vi blir goda vänner (så länge vi jobbar ihop), men det tror jag är svårt att bli vänner så länge vi båda är singlar (förmodligen mest från min sida).

Om det blir så så måste jag som sagt skaka av mig detta och försöka hitta någon ny ganska omgående (vilket jag tyvärr har väldigt svårt för). Semesterperioden kanske ligger som guds gåva ändå, dvs lite tid att glömma och gå vidare. 

Fråga henne sista dagen innan semestern. 

Ja det är planen för tillfället. Men har suttit och funderat en del och undrar hur mycket jag egentligen enbart har byggt upp i mitt huvud. Som jag nämnt tidigare så har jag extremt dåligt självförtroende så jag skulle ganska säkert nedvärderar vad hon ger för signaler (ganska mycket därför jag skapat denna tråd) för att i nästa sekund tänka att det inte finns intresse. Och som jag nämnt tidigare så skulle jag kunna ta ett nej, men frågan är hur det skulle göra med vår relation och vår arbetsplats. Men har någon vecka på mig att fundera på detta.

"eventuellt lite tåflörtande"?! 

Höj insatsen! 

Ja, man har inget val. Säger hon nej, så är det nej.
Det ska man respektera.

Någon vecka... Du kommer att fortsätta att fundera över detta, speciellt om du väljer att inte försöka, eller om du försöker och får nobben.

Ska man tro vad dom flesta säger, så hade du redan vetat om hon är intresserad. Då tjejer visar om dom är intresserade, och man märker om en tjej är intresserad.

Eller jo, man har ett val. Enligt kvinnor så väljer dom flesta män att inte respektera hennes nej, och det förstör för många, då kvinnor inte längre kan lita på män.
Bli inte den killen.

Jag är kvinna, och har följt din tråd.

Jag kanske är ovanligt fritänkande och avslappnad för att vara just kvinna, men jag skulle aldrig tänka mindre om en man som vågade uttrycka intresse explicit, snarare skulle jag häpnas och beundra att han vågade.
Även om jag själv inte var intresserad, skulle jag verkligen respektera att han vågade. Se bara till att det du förmedlar är intellektuellt intresse/vänskap/respekt. Om hon får en dålig reaktion av det, och om tanken att ses ensamma skrämmer henne, så kanske hon inte var tjejen för dig ändå, och då slipper du ju undra (och hålla oss undrande). Är det rätt, brukar sånt här gå lätt. Är det fel, jaa...de sakerna leder sällan nån vart ändå,  utan tar mest energi och tid utan att ge utdelning.

Väntar med spänning på uppdateringar!

Tack! Tycker ändå att jag har fått flest hejarop från kvinnor här så ni kanske är mer fritänkande än vad män är. I nästa steg, om jag lyckas förmå mig att göra något, så är väl ändå räddningen att jag är snäll, artig, oerfaren, blyg med dåligt självförtroende (låter kanske inte så supersexigt) så risken att jag uttrycker mig plumpt är väl minimal (förmodligen säga att jag gillar att umgås speciellt våra diskussioner efter några glas bubbel, kanske lite skämtsamt som inte borde kunna misstolkas). Risken finns även om hon skulle tacka ja till att tex ta en öl så är ändå risken att jag skulle vara tillbaka på ruta ett igen efter det pga att jag inte förstår saker (om det nu inte skulle bli hångel, då kanske jag skulle förstå). 

Hon borde ha förstått det nu, men jag kanske på något smart sätt få fram att jag är blyg med dåligt självförtroende, så att hon förstår varför jag har agerat som jag gjort. Jag upplever henne också som lite svårläst rent generellt (ibland blyg ibland inte, ibland lång intensiv ögonkontakt och ibland helt undvikande - har väl inte lyckats få klart om det enbart mot mig eller mot andra också), Å andra sidan har hon ju också visat mixade signaler som mycket väl kan bero på hennes osäkerhet var hon har mig (eller kanske tecken på sexuell spänning eller att hon är osäker på vad hon själv vill). Jag är såklart också skyldig till denna soppa. Elle jag vet egentligen inte längre, känns som att allt bara snurrar. En blandning av upplevda saker och hopp/fantasier. Vet knappt längre

Ja, den yngre tjejen jag stötte på, där visade jag henne respekt. När jag fick nej, så backade jag direkt, och jag försökte inget mer. Jag tjatade inte, ifrågasatte inte, och jag blev inte otrevlig mot henne. Jag var som vanligt mot henne, och jag märkte att hon slappnade av när vi sågs några gånger efter det. Hon till och med visade tydligt att hon kände sig trygg med mig, då vi var ensamma. Hon stod nära t ex, och det hade hon inte gjort om hon tyckt att det kändes obehagligt.

Många här skrev att tjejer tycker det är obehagligt och besvärande när män visar intresse på jobbet. Tjejer är på jobbet för att jobba. Inget annat.
Och just den här tjejen skulle tycka att jag var obehaglig och hon skulle ta avstånd från mig om jag försökte.

Jag tycker inte att jag gjorde fel som försökte. Jag tyckte att jag gjorde allt rätt.
Framförallt det att jag väntade tills vi inte längre jobbade ihop innan jag frågade henne.

Ja, jag är jätteförvånad över att du fått så mycket uppmuntran.
I mina trådar och i stort sett alla andra liknande trådar där män varit intresserade av en tjej på jobbet, så har kvinnor inte alls uppmuntrat som här.

Ja, många kvinnor tycker som du.
Sen finns det många som tycker att det är mannens sak att ta första steget. Hon vill känna sig uppvaktad.
Han är inte modig som "Vågar". Törs han inte, så finns det andra män som törs. Och då får han också stå där utan.

Säg hur du känner och att du uppfattat signaler att hon tycker samma, på ett ödmjukt sätt. Fråga sen om ölen. Säger hon att du har missuppfattat henne så är det bara att ursäkta och gå vidare. Stelt ett tag, sen troligtvis borta. 

Jag vet inte hur man citerar, men håller med inlägget ovanför.
Prata med henne. Känns som du är mer intresserad av att spekulera om signaler hit och dit, än att ta reda på hur det ligger till. Det gör du genom att prata med henne. 

Fail! Eller fegade ut helt enkelt...

Har väl insett att det är för mycket på spel samt att hon egentligen inte har visat något större intresse av mig som privatperson eller visat intresse av att vilja umgås privat. Kanske att det finns attraktion mellan oss och att vi är nära/trygga med varandra som kollegor (och att det ändå ibland blir lite personligt efter några glas bubbel), men att det inte är mer än så. På sin höjd kanske hon tycker att jag är en sexig snäll/trevlig/stöttande lite äldre kollega som hon enbart vill vara professionell med och absolut inte inleda något med (oavsett vad det nu kan varar utöver en jobbrelation). Men gissar såklart bara; det skulle vara kul att veta hur hon tänker (men ska dock försöka att inte tänka på detta mer!)

Jaja, nu är det nya tag och Tinder som gäller. ÅNGESTEN!!! Måste få bort henne från mina tankar och försöka hitta andra trevliga tjejer som man kan börja dejta! Hur tusan man nu ska lyckas med detta... Och på fem veckor...

Det är väl bara bra att komma ifrån ett tag. Några tankar, var rädd om arbetsrelationen. Finns det något där så kommer det ju märkas tids nog. Jag skulle inte ta upp det utan låta det utveckla, eller avveckla sig.

De flesta är ju faktiskt inte intresserade av kollegan utan kanske bara ute efter en lite stilla flirt utan egentlig tanke bakom. Och då kan det ju få stanna där, som ett uppiggande inslag i vardagen.

Håller med. Hade väl lite panik i slutet av förra veckan att allt kändes förlorat.

Men kanske bra att få lite distans till det hela. Jag får hoppas att jag har lyckats släppa allt inför jobbstart och att jag lyckats träffa någon under semestern (det jag ser i henne är ju egentligen inte unikt, men allt sammantaget så blev det perfekt). Och gissar att det kommer att märkas i höst om hon är intresserad.

Vet dock inte strategin riktigt, om jag ska backa och vara lite kall eller om jag ska köra på som vanligt. Det bästa vore egentligen om vi bara blev bra kompisar som kan ungås och prata privata saker (kunna gå ut och ta öl tillsammans, prata om relationer etc - även fast jag tror hon är trygg med mig så vet jag inte vad jag kan tillföra som inte hennes kompisar och syskon kan ge).

Men tror det är svårt om vi inte är upptagna båda två (eller i alla fall om jag är singel).