Sätter du din partner eller dina barn först?

Jag sätter självklart mina barn först. Däremot så tycker jag inte dina exempel handlar om "vem man sätter först".

1. Får man ens låta barnen vara kvar extra bara sådär, har man inte fasta tider på förskolan? Har jag slutat arbetet så måste jag ju åka och hämta barnen, sedan får jag väl åka och hämta sambon efter det, om han inte kan ta sig hem på annat sätt. När våra barn börjar kommer sambon lämna på morgonen och jag hämta och så jobbar vi lite omlott för att ge barnen korta dagar, dvs vi sätter barnens behov före våra.

2. Man kan ju se det så här. Är du med på en forbollsmatch och har egentid med din partner övrig tid eller är du med på alla fotbollsmatcher utom en? (vet ej hur många träningar/matcher mm det är på en månad) Nu kommer vi vara engagerade i våra barns aktiviteter så vill dom ha oss där så kommer vi ha egentid annan tid. Tex när mor-/farföräldrar passar barnen.

3. Behöver vi en ny lampa? Behöver barnet kläder? Behöver barnet just märkeskläder? Att barnet vill ha speciella kläder är inte samma sak som att barnet har ett behov av det. Behöver barnet nya kläder, då får självklart barnet nya kläder i den prisklass vi har råd med. Behöver vi en ny lampa köper vi det. Troligtvis skulle vi köpa båda och. VILL barnet ha nya kläder så beror det på situationen, det är viktigt att lära barnet att man inte kan shoppa till höger och vänster hela tiden. Vi är inte direkt en storkonsumerande familj utan köper saker när det finns ett behov och då har vi råd att köpa det vi behöver och har hittills aldrig behövt välja mellan saker så som lampa ELLER kläder.

4. Här utgår du från att min vilja är samma som barnets. Skulle det finnas en vettig anledning till att skjutsa snarare än att ta bussen så hade jag skjutsat barnet. I stort så håller jag dock med om att barnet bör ta bussen, inte för att "sätta min partner först" utan för att jag tycker det är viktigt att inte curla ungarna.

Ska man ha en harmonisk familj så bör hela familjen jobba mot samma mål, att hela familjens behov blir tillfredsställda. Att sätta vuxnas behov före ett barns hade aldrig hänt här. När det kommer till vad olika familjemedlemmar VILL så måste man ju ha en bra balans. Det blir ju inte hållbart att alltid tillgodose barnets viljor och köra över sig själv och sina egna behov. Dels gör man barnen en björntjänst och dels så kommer man tappa bort sig själv som person om man blir en skugga i bakgrunden som alltid blir bortprioriterad.

Precis. Det gäller ju att ha en balans.
Att alltid prioritera sambons vilja = barnet lär sig att ingen bryr sig om vad den vill/tycker.
Att alltid prioritera barnets vilja = barnet lär sig inte att kompromissa och att samspela med andra människor.

Men det går ju inte att svara på baserat på de förenklade exempel du satte här. Det är ju osunt att alltid sätta den enas vilja framför den andres, oavsett om det är ens partner eller ens barn. I en familj måste ju alla bli sedda och få rimliga viljor tillgodosedda.

Det är ju självklart skillnad på om ungen får shoppa märkeskläder för tusentals kronor varje månad medan partnern är kontrollerande med pengarna gentemot sin sambo och vägrar låta sambon köpa ens en lampa om det behövs jämfört med att aldrig låta ungen köpa något den vill ha och spendera alla pengar på sådant man själv tycker är kul. Det blir väldigt svartvitt och extremt.

Jag tror det är ett väldigt osunt tänk att tjafsa om "vem som bestämmer", det låter som att du då fastnar lite vid att markera att "du minsann är den vuxne som bestämmer och barnen ska inte tro att dom har något att säga till om"