Längtan av att ligga runt
Jag har varit i relation i princip hela mitt vuxna liv, två längre relationer och fortfarande kvar i mitt andra. Med en kort uppehåll mellan dom på kanske 4 månader.
Det känns som jag inte riktigt levt själv eller fått uppleva ungdomen. Jag vet inte om det låter bättre i fantasin än vad det är vilket gör att jag inte vill lämna en relation och person som jag verkligen gillar.
Jag har sååå många fantasier jag skulle vilja ha möjligheten att göra, om det nu hade blivit av eller om det som sagt bara är i fantasin. Men jag fantiserar ofta om att vara singel, bo själv, lära känna mig själv och inte ha någon fast relation utan ligga runt mycket och dejta och träffa killar. Även skaffa vänner, festa osv.
Ångrar mig att jag levt länge i relationer (speciellt min första) men vill samtidigt inte leva utan det?.samtidigt som något säger, gör det du tänker på nu innan det är försent.
Har inte testat själv men de tjejer och killar som gjorde det mellan 15-25 blev j-t desillusionerade och ibland till och med totalt slut, deprimerade samt allmänt besvikna på livet. Inlagda på psyk en del av dem. Om de mådde så innan de låg runt här och tvärs och därför anammade beteendet som en "flykt" från sig själva eller om reaktionen kom sig av en upplevelse av "konsumtion av människor" är en intressant fråga??? Vissa kunde hantera livsstilen utan alltför mycken skada men det stora flertalet gick i däck. Hamnade i en etta ledsna och nedsupna i en ångest över att aldrig "träffa den rätta". Hur många tjejer eller killar de än lägrade.
Det finns mycket att uppleva i ungdomen som studier, testa nya jobb och spontana sammanhang och resor till nya kontinenter. Arbeta på kibbutz var poppis ett tag, plugga på stipendium eller resa runt som backpacker i Asien en annan tid... eller meditera i Goa i Indien mm. Eller som du säger helt enkelt testa singellivet på egen hand med friheten att se vem man vill och när man vill/kan - men också tid att erfara ensamhetskänslor och konfrontera osäkerhetsupplevelser. Vill du testa på egen hand innan singeltillvaro "är för sent" enligt dig (när anser du den är för sent??) så gör det! Anta utmaningen utan fallskärm.
Förstår folks känslor av att gått miste om en vuxenperiod särskilt om barnen kommer tidigt och på löpande band, när man hinner definiera sig bättre. Mellanperioden mellan att bo hos sina föräldrar och egen familjebildning är värdefull. Men tänker samtidigt att singeltillvaro idealiseras och framställs som en hype inom reklam och filmindustri. Verkligheten är alltid fylld av plus och minus i alla de val vi alla gör dagligdags. Oavsett inriktning och vad vi värdesätter. Vet inte om hejarop "knulla på och njut" kunde varit vägledande för mig personligen i din sits. Vet heller inte om jag velat vrida klocka tillbaka av de skäl du nämner. Du behöver dock göra vad som känns bäst för just dig utan yttre påvekran i moget övervägda val!
...LIF å' 