Längtan av att ligga runt

Yep självklart, jag tror de flesta behöver en sån period 

Håller med, skulle det fungera så skulle det ?rädda? många förhållande!

Ja, precis man gör slut först. Och där efter får man hålla på. Hade man kunnat pausa så hade det varit härligt. 

Ligga runt är inget man mår bra av. Jag låg runt från 15-25 ihop med annat destruktivt. Måste blivit över 100 olika snubbar ibland flera åt gången. Är bara ångestfyllt att tänka på. Sex skall enbart vara mellan ett par som älskar varandra och 100% monogamt annars är det värdelöst, värre än värdelöst.

Min största rädsla är att min sambo som bara haft en innan mig skall få en ligga runt fas och lämna mig, så jag kör nån slags ångestgrej att "knulla sönder" honom så tänker han förhoppningsvis inte så. Tänker är man alltid tillfredsställd så borde risken vara 0 eller? 

Han har inte sagt något sådant men hellre det säkra före det osäkra.

Fast för mig har det bästa sexet varit när jag inte är i en relation. Bara sex, attraktion och lust, inga kärlekskänslor.  Så jag ser kärlek som en sak och sex som en annan. Jag behöver inte känna det ens för att njuta och gilla det. 

Enligt mig låter det inte precis mindre destruktiv att vara rädd för att ens kille vill ligga runt så man har ångest och går och tänker och gör handlingar efter det?.det låter inte så friskt heller. 

berätta om vad har du för fantasier :P

Jag kan förstå hur du känner det.
Jag träffade en mycket äldre man, första stora kärleken, när jag skulle fylla 18.
Hade ett långt struligt förhållande med honom som lämnade mig knäckt.
Ett år senare...efter att bara ha jobbat, gråtit o sovit ett år....träffade jag en kille i min ålder o hade ett distansförhållande med honom.
Eftersom han inte var intresserad av att vara ute o festa, så hittade vi på saker bara han o jag.
Ett år senare flyttade jag till honom o detta med kompisar, som han sa att han hade, stämde inte, så det förblev bara han o jag, hemmet o så massa jobb.
Vart mobbad på jobbet, så jag träffade ingen att umgås med där-
Sen fick vi barn o vårt långa förhållande tog slut.
Då var jag straxt över 30, stod ensam, med barn vv o straxt därefter fick jag cancer, som efter färdig behandling övergick till hjärtsvikt där jag höll på att då.
Nu är jag i mitten av de 40, har varit singel i över 16 år o varit sjuk lika länge.
Egentligen fri att festa o kn*lla runt, men jag orkar inte. Vissa dagar är jag glad att jag orkar gå upp ur sängen o ta mig till soffan.
Det är så mycket jag ångrar, tid jag trodde jag hade, nu är det försent.
Att ge mig ut att leva det livet jag velat leva eller träffa någon att älska o bli älskad av. 
Min första tanke, när jag läste, var att råda dig till att ge dig ut, festa o gör en massa korkade saker, men nu....vill livet jävlas ordentligt, så gör den det.
Du kanske kastar bort den enda karl du någonsin kommer att träffa igen o det slutar med att du blir sjuk o så ensam att ens inte telefonförsäljare vill ringa dig.
Vad du än gör, tänkt dig för....

Gör det

Tänk dig för flicka! 

Livet går inte i repris. Väg moget för- och nackdelar med singeltillvaro vs fungerande befintlig parrelation. 

Om du landar i ett beslut att testa ligga runt be din kille om en timeout.

Där du lugnt och sansat förklarar att du bundit dig alltför snabbt. Betänk det finns inga som helst garantier din kille vill eller accepterar upplägget. Ett clean break kan bli killens svar. Överväg dörren kanske inte längre är öppen till din kille/till er som par efter din leva_loppan_period.

Antingen kan din kille kommit fram till ensamtillvaro passar honom bäst. Eller så har han funnit sin nästa själsfrände i livet. Din kille vill fortsätta med ny soulmate och vägrar se tillbaka i tiden på vad ni hade gemensamt. 

En av er kan ha funnit "gräset grönare på andra sidan staketet". Endera du själv. Eller din partner.  Eller båda två. Alternativt övervinner er kärlek allt, också ditt nyligt påkomna "frihetsbehov". Ni finner varandra på nytt i ett djupare och mer moget förhållande efter att du "lekt rommen av dig". Alla utfall är nämligen möjliga.

Uppmuntrar dig definitivt avstå vara "trygghetsknarkare" (poppis ord här av märkliga skäl). Mer att ta dig en ordentlig funderare!
Bra frågor att ställa dig själv: Älskar du din kille på djupet? Kan du se er åldras tillsammans? Hur var ert samliv till att börja med? När försvann den spänning du upplever med främmande partners? Tidigt? Längre fram i relationen? När vardagen knackade på dörren? Har du alltid separerat sex och kärlek?  

Mår ändå betydligt bättre än jag gjorde av att ligga runt. Helt bra kommer jag aldrig (förmodligen) må så visst jag beter mig inte alltid friskt, förmodligen för att jag är skadad av hur jag levde tidigare. Det här kärlekslösa sexandet utanför en kärleksfull tvåsam relation är bara destruktivt. Jag tycker man skall vänta och dela det med någon man älskar och känner att honom vill jag vara med livet ut. Då är sex positivt, inte annars.