Skilsmässa och separation

På samma sätt som om man bor tillsammans. Man ansöker om enskild eller gemensam  skilsmässa hos Tingsrätten. Parterna behöver inte vara överens utan man kan ansöka om det själv. 
Gemensamma barn kan  påverka hur snabbt det går.

Ja, det där är ju förvisso en viktig detalj men att klicka fram en blankett är mitt minsta problem. 

Vad är det som händer sen då när blanketter och annat är ifyllt och inskickat och skilsmässa gått igenom? 

Ska jag behöva skaffa en annan bostad att åka till bara för att han ska kunna vara med barnen här i min bostad?

Du är ju inte skyldig att lösa det själv. Ingen kräver att du upplåter din bostad och framför allt måste du inte ha två bostäder. Mycket beror på barnens ålder, hur länge och hur ofta det sker. Hotell/vandrarhem kanske kan vara en idé? För honom alltså. 
Jag missförstod din fråga men har nästan liknande erfarenhet. När vi skildes reste han  50 mil till oss och bodde en vecka varje månad under ett år. Barnen var 2, 5  och 6.  Vi var vänner och det fungerade. Annars har han nog fått bo på hotell. 

Hoppas ni kan komma fram till nåt bra. Förstår att det är lite extra krångligt. 

Jag var kanske lite otydlig. 

Alla barnen är i grundskoleålder. 

Som alltid så har historien alltid en egenhet som gör att man ska anta undantagstillstånd och så även denna. Han har inte kontakt med sin familj då det på grund av psykisk sjukdom inte går att ha relation med dem. Detta gör att jag och barnen är enda vettiga familjerelationer som han har. Jag vill ju givetvis att han ska ha en bra relation med barnen och vi har inga problem att umgås med varandra.
Men faktum kvarstår, jag kommer inte vidare med mitt liv och jag skulle vilja få starta att leva mitt liv och inte leva som en lösning på någon annans liv. 

Å det låter jobbigt för er alla. Ett första steg är att sätta sig ner och prata. "Det här har funkat hittills men nu  behöver vi hitta en annan lösning" 
Precis som du säger så ska du inte vara lösningen för honom. Om du säger att nu är det dags med ett annat arrangemang ( kanske en deadline, från 1 Aug. bor du inte hos mig när du träffar dem) så kanske han tar tag i det. Hittills funkar det som ni har och det rullar på men om du säger stopp så kanske en lösning dyker upp. Ibland är det bra att få en spark i rumpan för att saker ska ske. 
Va bestämd, man behöver ju inte vara oresonlig  men vela inte. 

Första steget är ju att skiljas juridiskt. Då blir det också tydligare för både dig, honom och alla andra att ni inte är ett par. 
När han kommer till Sverige kan han ta in på ett hotell, vandrarhem, hyra stuga el. dyl, och antingen umgås med barnen där eller träffa dem ute/på utflykter eller kanske hos dig, om du känner dig bekväm med det. Han skulle ju också ibland kunna bo hos dig, som nu, om du tycker att det känns ok. 

Självklart får han ordna eget boende när han kommer till Sverige för att umgås med barnen. Eftersom du har störst behov av boendet kommer det att tillfalla dig i en skilsmässa, eventuellt behöver du köpa ut honom, om du har råd, annars måste du så klart flytta.

Jag håller inte med om att han kan bo hos tsnär han är på besök, inte ens om de är världens bästa vänner. För att ts ska kunna gå vidare är det viktigt att separera på alla plan.

Exakt,  det innebär ju ingen förändring om han fortsätter bo hos henne. 

Tack för alla svar. 

Jag är ju låst till att inte kunna träffa vänner och bekanta i mitt eget hem utan barn eftersom barnen alltid är här. Men det är ju samma sak för alla som lever som ensamstående med enskild vårdnad så det är ju inget man kan använda som argument för att inte kunna gå vidare. 
Men i detta fallet så är det ju så att det finns en förälder till som skulle kunna förväntas ta halva ansvaret och att det då skulle kunna innebära en öppning till ett eget liv för mig då.