Anonym (16år)

Sun 3 Jul 2022 12:46

59 svar

Skilsmässa och separation

Hej.

jag har lyft den här frågan här för något år sedan och i någon mening har ingen förändring skett och jag skulle gärna bolla lite tankar om det finns någon klok människa därute.

Jag är gift med en man som jag inte har en kärleksrelation med. Vi har barn ihop. Vi bor inte ihop. Han bor och jobbar utomlands och när han är i Sverige så bor han här hos oss. Vi är goda vänner och det är egentligen helt okomplicerat men jag känner att det faktum att vi inte skiljt oss eller egentligen separerat gör att jag inte kommer vidare så att jag kan leva mitt liv så som jag vill.

Hur separerar man från någon som man inte bor ihop med?

Anonym (Kvinna 39)

Sun 3 Jul 2022 15:55

#11

Anonym (16år) skrev 2022-07-03 15:51:09 följande:

Tack för alla svar.

Jag är ju låst till att inte kunna träffa vänner och bekanta i mitt eget hem utan barn eftersom barnen alltid är här. Men det är ju samma sak för alla som lever som ensamstående med enskild vårdnad så det är ju inget man kan använda som argument för att inte kunna gå vidare.
Men i detta fallet så är det ju så att det finns en förälder till som skulle kunna förväntas ta halva ansvaret och att det då skulle kunna innebära en öppning till ett eget liv för mig då.

Så länge det inte finns planerat att han flyttar tillbaka till Sverige måste du förstå att du är ensamstående förälder där pappan inte kan ta det ansvaret som du skulle önska.

Det går att umgås med vänner även om man har barn, det gäller att planera lite ibland mest. Om du har små vilddjur till barn kanske det blir lättare att ses i en lekpark eller bara vänta på att de blir lite äldre och kan lyssna mer.

Guldnovan

Sun 3 Jul 2022 16:15

#12

Anonym (16år) skrev 2022-07-03 15:51:09 följande:

Tack för alla svar.

Jag är ju låst till att inte kunna träffa vänner och bekanta i mitt eget hem utan barn eftersom barnen alltid är här. Men det är ju samma sak för alla som lever som ensamstående med enskild vårdnad så det är ju inget man kan använda som argument för att inte kunna gå vidare.
Men i detta fallet så är det ju så att det finns en förälder till som skulle kunna förväntas ta halva ansvaret och att det då skulle kunna innebära en öppning till ett eget liv för mig då.

Som "kvinna 39" säger så är det ju omöjligt så länge ni inte ens bor i samma land. Det ovanliga med er situation är om han trots separation fortsätter bo hos dig när han träffar barnen. Det är du inte skyldig att ställa upp på.
Det är inte ett drömscenario ni har.

Jag har en tonåring på heltid och känner igen att inte kunna umgås och dejta som jag skulle vilja.

Anonym (16år) Trådstartaren

Sun 3 Jul 2022 16:25

#13

Anonym (Kvinna 39) skrev 2022-07-03 15:55:21 följande:

Så länge det inte finns planerat att han flyttar tillbaka till Sverige måste du förstå att du är ensamstående förälder där pappan inte kan ta det ansvaret som du skulle önska.

Det går att umgås med vänner även om man har barn, det gäller att planera lite ibland mest. Om du har små vilddjur till barn kanske det blir lättare att ses i en lekpark eller bara vänta på att de blir lite äldre och kan lyssna mer.

Då det bland annat är sexuella relationer jag har och vill ha så passar det mycket dåligt i just lekparker.

I tillägg till detta är jag i det närmaste helt utbränd på barnrelaterade saker. När pappan kommer så flyr jag iväg på jobb för att återhämta mig men ibland skulle jag önska att jag kunde få vara hemma i mitt eget hem och göra det istället för att sitta på ett hotellrum i grannkommunen.

Men du har helt rätt att det är så jag måste se det. Att jag är ensamståend. Jag ser det också på det sättet men undrar nu om fler delar min känsla att det måste till ett ytterligare boende. Och även att jag undrar om det verkligen är rimligt. Hur mycket är mitt ansvar att fixa?

Anonym (Zzz)

Sun 3 Jul 2022 16:27

#14

Anonym (16år) skrev 2022-07-03 15:51:09 följande:

Tack för alla svar.

Jag är ju låst till att inte kunna träffa vänner och bekanta i mitt eget hem utan barn eftersom barnen alltid är här. Men det är ju samma sak för alla som lever som ensamstående med enskild vårdnad så det är ju inget man kan använda som argument för att inte kunna gå vidare.
Men i detta fallet så är det ju så att det finns en förälder till som skulle kunna förväntas ta halva ansvaret och att det då skulle kunna innebära en öppning till ett eget liv för mig då.

Om ni skiljer er kanske han inte kommer tillbaka till Sverige alls när han är ledig.
Ett alternativ är ju då att barnen åker till honom under loven.
Ett annat alternativ är att han byter jobb och börjar arbeta i Sverige på er ort, skaffar ett eget boende och har barnen varannan vecka.

Det du måste göra är att prata med honom att du vill skiljas och sedan får ni helt enkelt försöka lösa det praktiska. Vill du att han tar mer ansvar för barnen så tala om det för honom, du kan dock tyvärr inte tvinga honom att flytta tillbaka eller ens ta hem dem på loven.

I värsta fall om han avsäger sig allt ansvar och blir kvar utomlands är att du kollar upp möjligheten till en kontaktfamilj så att du kan få någon helg då och då barnfri.

Anonym (16år) Trådstartaren

Sun 3 Jul 2022 16:31

#15

Guldnovan skrev 2022-07-03 16:15:50 följande:

Som "kvinna 39" säger så är det ju omöjligt så länge ni inte ens bor i samma land. Det ovanliga med er situation är om han trots separation fortsätter bo hos dig när han träffar barnen. Det är du inte skyldig att ställa upp på.
Det är inte ett drömscenario ni har.

Jag har en tonåring på heltid och känner igen att inte kunna umgås och dejta som jag skulle vilja.

Vi har ju i någon mening inte separerat eftersom det liksom inte går då vi inte bor ihop. Vi har ju inte skiljt oss heller fast vi konstaterat att vi aldrig borde ha gift oss. Vi har ju tagit av oss ringar sedan flera år och vi har inte heller haft någon sexuell relation på flera år.

Det är som att det faktum att det är okomplicerat också gör det blir just mer komplicerat.

Anonym (Kvinna 39)

Sun 3 Jul 2022 16:40

#16

Anonym (16år) skrev 2022-07-03 16:25:01 följande:

Då det bland annat är sexuella relationer jag har och vill ha så passar det mycket dåligt i just lekparker.

I tillägg till detta är jag i det närmaste helt utbränd på barnrelaterade saker. När pappan kommer så flyr jag iväg på jobb för att återhämta mig men ibland skulle jag önska att jag kunde få vara hemma i mitt eget hem och göra det istället för att sitta på ett hotellrum i grannkommunen.

Men du har helt rätt att det är så jag måste se det. Att jag är ensamståend. Jag ser det också på det sättet men undrar nu om fler delar min känsla att det måste till ett ytterligare boende. Och även att jag undrar om det verkligen är rimligt. Hur mycket är mitt ansvar att fixa?

Säg inte det! En tjejkompis till mig har flera barn och hon hade många lekparksdejter innan hon träffade sin nuvarande. Sen om du ska ha sex får du så klart lösa det med barnvakt osv.

Har du inga vänner eller släktingar som kan avlasta dig några timmar ibland? Finns det ingen nannytjänst i din stad? Kan vara värt pengarna!

Självklart ska du bara ha ett boende! Jag förstår inte var du får den tanken ifrån? Det är ditt hem och barnens hem, du skulle väl inte tänka samma sak om någon du känner i en annan svensk stad skulle komma på besök heller, att hen får ta ditt hem så länge så bor du någon annanstans...? Det är helt orimligt! Du har exakt noll ansvar att ordna boende åt din make/blivande ex när han kommer till Sverige sedan.

Guldnovan

Sun 3 Jul 2022 17:00

#17

Anonym (16år) skrev 2022-07-03 16:25:01 följande:

Då det bland annat är sexuella relationer jag har och vill ha så passar det mycket dåligt i just lekparker.

I tillägg till detta är jag i det närmaste helt utbränd på barnrelaterade saker. När pappan kommer så flyr jag iväg på jobb för att återhämta mig men ibland skulle jag önska att jag kunde få vara hemma i mitt eget hem och göra det istället för att sitta på ett hotellrum i grannkommunen.

Men du har helt rätt att det är så jag måste se det. Att jag är ensamståend. Jag ser det också på det sättet men undrar nu om fler delar min känsla att det måste till ett ytterligare boende. Och även att jag undrar om det verkligen är rimligt. Hur mycket är mitt ansvar att fixa?

Du har ungefär 0 ansvar i att fixa boende för honom. Ingen kommer anse att du ska ha två bostäder. Vill han ha en lägenhet/rum att använda under Sverigebesök så är det hans ansvar och även han som ska betala.

Anonym (Ulrika)

Sun 3 Jul 2022 17:32

#18

Anonym (16år) skrev 2022-07-03 16:25:01 följande:

Då det bland annat är sexuella relationer jag har och vill ha så passar det mycket dåligt i just lekparker.

I tillägg till detta är jag i det närmaste helt utbränd på barnrelaterade saker. När pappan kommer så flyr jag iväg på jobb för att återhämta mig men ibland skulle jag önska att jag kunde få vara hemma i mitt eget hem och göra det istället för att sitta på ett hotellrum i grannkommunen.

Men du har helt rätt att det är så jag måste se det. Att jag är ensamståend. Jag ser det också på det sättet men undrar nu om fler delar min känsla att det måste till ett ytterligare boende. Och även att jag undrar om det verkligen är rimligt. Hur mycket är mitt ansvar att fixa?

Det är klart att det inte är ditt ansvar att se till att han har någonstans att vara när han är i Sverige! Han får bo hos en kompis, ta in på hotell, hyra en stuga eller så. Du ska i alla fall inte hyra en bostad till!
Ditt ansvar är att kommunicera med honom kring när det är lämpligt att han träffar barnen, låta dem kommunicera med honom, låta dem träffa honom, osv. (typ inte försvåra för honom genom att ignorera samtal, inte öppna dörren, alltid skylla på att barnen är sjuka när han ska träffa dem, ljuga ihop hemska historier om honom, osv. Det känns inte som om det är fallet!

)

Anonym (Ulrika)

Sun 3 Jul 2022 17:33

#19

Hur ofta/länge brukar han vara i Sverige?

Anonym (16år) Trådstartaren

Sun 3 Jul 2022 18:54

#20

Anonym (Ulrika) skrev 2022-07-03 17:33:02 följande:

Hur ofta/länge brukar han vara i Sverige?

Det varierar lite. Som regel varannan helg. Tors-sön eller tors mån. Sedan ibland en vecka vid påsk, jul eller som nu på sommaren.

Han är på intet sätt omöjlig eller svår att kommunicera med men jag tror att han dels tycker att det är bekvämt samt att det för honom inte finns någon annan lösning. Han skulle säkert fortsätta med det här upplägget för evigt om jag inte framförde min åsikt. Jag å min sida tycker att det är svårt att ta upp när jag vet att hans situation är jobbig och att det potentiellt skulle kunna påverka relationen mellan honom ocv barnen. Om det då resulterar i en svår situation för honom, ja då ska han antingen inte träffa barnen alternativt vara här fast med dålig stämning.

Det känns som det är omöjligt hur goda intentioner man än har.

Skilsmässa och separation

INNEHÅLL