Vi skriver en sommarberättelse tillsammans
Vilken fantastisk berättelse! Jag väntar med spänning på fortsättningen!
Inlägg från: Ingenpsykolog
|
-
-
Du förtjänar att få höra hur uppskattad din historia är!Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-03 18:24:00 följande:
TS och Ingenpsykolog: Tack så mycket! Vad gulliga ni är
Det finns ingenting som glädjer en författare mer än nyfikna läsare som vill höra fortsättningen 
Och eftersom jag, som mitt användarnamn förtäljer, inte är psykolog så funderar jag heller inte över om något i din uppväxt ligger bakom din fantastiska fantasifulla berättelse!
-
Nej, det kan få förbli obesvarade, men jag utesluter det inte.Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-04 01:02:52 följande:
Ingenpsykolog: Tack så hemskt mycket! Vad snällt
Ja, vem vet. Jag kanske till och med är uppvuxen bland vattenandar, men det är nog bäst att inte spekulera för mycket kring det 
Tack för ännu ett fängslande kapitel. Jag insåg en bit in att jag nog hållit andan av spänning, och fick påminna mig själv om att fylla på med lite ny luft i lungorna.
Vill ju inte stressa dig i ditt författande men ser verkligen fram emot att läsa vad som ska hända härnäst!
-
För övrigt funderar jag över Sagas bakgrund. Jag undrar om hon och hennes föräldrar befann sig till sjöss när hon var nästan nyfödd. Kanske i en eka som kantrade i en storm och att hennes båda föräldrar drunknade medan hon räddades av vattenandar.
Att hon på något sätt delvis blev en av dem, och utvecklade gälar utöver sina lungor och levde med dem i vattnet tills hon var gammal nog att ta hand om sig själv. -
Jag vill tacka dig för att du tog initiativet och påbörjade den här berättelsen. Redan din inledning "fick mig på kroken"Anonym (C) skrev 2022-07-13 15:17:53 följande:Vi skriver en sommarberättelse tillsammans
Jag börjar. Sen copy paste:ar du och fortsätter
Sommaren var äntligen här. Med tanke på allt jobbigt som sker i världen just nu var det befriande för Casper att äntligen komma fram till den gamla sommarstugan som stått tom sedan mormor Karin gick bort. Nu var den hans. Hans mor är till åren och orkar inte ta hand om den och den står bara och förfaller.
Det kommer att kräva mycket arbete för att få det fint igen. Sådär som han minns ifrån sin barndomstid.
Men det första som står på agendan efter nästan sju timmar i bilen blir att gå ner till havet som han ser från platsen där stugan ligger. Grannen han nyss mötte på grusvägen en bit bort berättade att hon hade kunnat legat i länge. 21 grader redan i juni!?.
, och berättelsen har utvecklats till något av det mest trollbindande jag läst på mycket länge! 
-
Jag håller med till fullo! För mig får det gärna bli en riktigt lång följetong.Real Time skrev 2022-08-09 23:40:41 följande:Wow wow wow. Jag hoppas den här berättelsen håller på en bra bit in på hösten. Finns SÅ mycket man vill veta och som jag vill ha en romans, förlåt TS och DOD om ni tycker jag är tramsig. Den här tråden är den bästa på FL!!!!!!!
Och Sinnduah är en utmärkt titel!
-
Du får ta all den tid du behöver! Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Jag är så grymt imponerad av din och TS fantasi och sätt att skriva på.Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-10 23:18:43 följande:
Ingenpsykolog: Kul att du tycker det! Då behöver jag inte ha så bråttom med att avrunda den
-
Ännu ett makalöst kapitel!
Och jag tror minsann att Saga, åtminstone delvis, är vattenande. Eller åtminstone utrustad med gälar -
Det låter härligt! Själv ligger jag på en sal på neurokirurgen på Akademiska sjukhuset. Blev opererad för tionde gången sedan oktober i måndags och känner av det såväl fysiskt som psykiskt. Att läsa (sägnen om) Sinnduah och andra inlägg i tråden har verkligen hjälpt till att fly bort, i sinnet från sjukhusmiljön kortare stunder.Anonym (C) skrev 2022-08-13 15:11:33 följande:
Tänkte samma sak!
underbar läsning här från klippan, skäret som vi kallar det. Imorgon ska det bli 29 grader. Skönt, men visst tänker man på klimatförändringarna.
Hoppas ni har en underbar dag. Nu blir det dopp nummer 3.
-
Alltså - Wow! Vilket enastående kapitel!
Av någon anledning började jag nynna på "Flickan och kråkan" medan jag läste. Kapitlet speglade, stundtals känslan i sångtexten, innan det vände i sägnen till något bättre.
Men det kanske bara är jag som är lite flummig