Nu är det bara ett kapitel kvar innan sommarberättelsen (enligt mig) är slut! Men sedan kan den övergå i en höstberättelse så småningom (om någon skulle vara intresserad av att läsa fortsättningen) som handlar om när Casper återvänder till ön och hjälper Saga med sökandet efter boken och svaret på gåtan om varför vattenandarna samlas just vid ön Sinnduah 
Real Time: Ja, det känns som om det utvecklar sig åt det hållet, även om det går sakta och trevande 
Jag har skrivit ganska mycket om sex/romantik förut, men då oftast om destruktiva kärleksrelationer. Att skriva på det här sätter är verkligen en utmaning, för jag kan aldrig gå tillbaka om ändra någonting. Men jag tycker om utmaningar!
TS: Jag åker imorgon istället, för det ska bli ännu bättre väder då! Det ska verkligen bli härligt att resa bort lite, även om det bara är över natten. Absolut! Jag berättar gärna hur det var när jag kommer hem igen Din semester låter helt fantastisk och jag förstår att det känns jobbigt att återvända till storstadsdjungeln. Hoppas det gick bra! Mareld har jag aldrig sett, men det låter väldigt vackert. Håller med om att man lägger märke till vissa saker på ett annat sätt efter 30. Så blev det för mig också!
Ingenpsykolog: I så fall är höstberättelsen bara fortsättningen på sommarberättelsen, så det är samma berättelse men årstidsanpassad Nej, mitt användarnamn avslöjar inte heller någonting om vem jag är i verkligheten. Hoppas du har lyckats sova lite bättre nu när du är hemma och kan sova i din egen säng, även om du fortfarande har ont i huvudet 
Real Time: Ja, det finns många lösa trådar kvar att knyta ihop! Jag tänkte att det var bra om vi vill ha en fortsättning på sommarberättelsen så småningom. Det stämmer! Jag är en pratglad och skrivtokig kvinna
Ingenpsykolog: Det har varit väldigt kul att skriva så här och få höra era tankar och åsikter. Många gånger har jag vävt in det ni har sagt i berättelsen. Tror det var du som funderade på om Saga delvis hade utvecklat gälar och det inspirerade mig verkligen 
TS: Stort tack för dina fina ord! De värmer verkligen Det har varit ett sant nöje att skriva på sommarberättelsen och få ta del av era tankar och åsikter. Ja, den där känslan kan verkligen vara plågsam och underbar på samma gång. Kul att jag lyckas nå fram med den i texten 
Nu är jag hemma från minisemestern! Det blev en sen picknick, efter solnedgången, på en brygga igår och ett uppfriskande morgondopp idag. I morse låg jag och flöt i vattnet. Jag blundade och lyssnade på vågornas kluckande mot stranden och såg solljuset dansa genom ögonlocken. Ett fint farväl till sommaren, även om jag tänker fortsätta njuta av värmen ett tag till!
När Casper har stigit ombord på båten så står de längre och ser på varandra. Saga höjer handen till en vemodig vinkning och han gör samma sak. Sedan blir de stående så, i ett ordlöst farväl, ända tills Saga bara är en suddig liten prick vid horisonten. Då går han fram till fören av båten istället. Havet breder ut sig framför honom och gnistrar som en enda stor kristall. Den här resan har verkligen varit ett uppvaknande. Det känns som om han har insett fler saker under de senaste dagarna, än han har gjort på många år.
Casper river sig tankfullt i skägget, som nu har blivit så långt att det börjar klia. Hur länge sedan var det egentligen han rakade sig? Han har inte ens sett åt en rakhyvel sedan han lämnade Stockholm, vilket innebär att hans ansikte numera pryds av en ljus, fjunig tredagarsstubb. Vad skulle hans kollegor tänka om de såg honom nu? Smutsig, orakad och hålögd, men mer motiverad än någonsin. Han ler lite åt tanken.
Ibland återfår man motivationen på oväntade ställen och han hade aldrig kunnat ana att vistelsen på ön skulle förändra hela hans världsbild. Han tänker på Saga. På hennes sökande efter boken och svaret på gåtan om ön, och hoppas att hon en dag kommer att hitta det hon letar efter. Casper låter blicken vila på den vackra, glittrande vattenytan. Han föreställer sig alla vattenandar som döljer sig där nere i djupet och tänker att han aldrig skulle ha trott på sägnen om ön, om han inte sett en vattenande med egna ögon. Medan han står där och betraktar vattenytan, så händer någonting oväntat.
Plötsligt ser han någonting i vattnet. En rörelse och sedan en till. Vad är det som simmar framför båten? tänker Casper och lutar sig fram och granskar vattenytan noga. Är det delfiner? Strax under ytan ser han dussintals glänsande stjärtfenor. Han kan nästan inte tro sina ögon, för scenen som utspelar sig framför honom är så vacker och overklig på samma gång. Så konstigt, tänker Casper, utan att släppa vattenytan med blicken. Varför samlas delfinerna just här, precis framför båten? Det tar ett tag innan han inser vad det är han ser, för det hela är så otroligt att han nästan inte kan begripa att det är sant.
Det är inga delfiner, utan vattenandar, som har samlats framför båten. Casper blir alldeles varm inombords, då han inser att de försöker tacka honom. För att han räddade vattenanden, lämnade tillbaka henne till havet och tänker bevara öns hemlighet. Ett leende sprider sig på hans läppar och det känns skönt att vattenandarna har förlåtit honom. Nu ska han åka hem och göra sitt bästa för att ställa allt till rätta. Den verkliga utmaningen är egentligen inte att hitta nya lösningar på energiförbrukningen, utan att få människor att ändra sina vanor. Han inser att det kommer att bli svårt, men han måste våga tro på att han kan lyckas. Han måste våga tro på lyckliga slut. Tack vare Saga har han fått hoppet tillbaka.
Snipp, snapp snut, så var sagan slut. I alla fall för den här gången, om inte någon annan vill fortsätta. Så får vi se om vi känner oss redo för del två, en höstberättelse, så småningom Tack allihop för den här fantastiska resan!
Det blir nog en fortsättning ändå, om inte TS misstycker! För jag saknar redan att skriva om Casper och Saga