• Anonym (Missfallnr2)

    Min partner åkte på semester 1 dag efter att vi fått veta att fostret var dött...

    Hej. Jag skulle behöva höra hur några andra tänker kring saken... för jag är nästan känslomässigt bedövad av situationen samt ganska van vid sedan tidigare att lägga mina egna behov åt sidan i relationer. 

    Igår fick vi iaf bekräftat att fostret är dött och att det nu är en svart hinnsäck i magen, trots att ett annat tidigare ultraljud visade hjärtslag förra veckan...

    Detta är det andra missfallet i rad och jag skulle enligt beräkningarna vara i v 9 nu. 

    Men... Min partner som sedan tidigare hade planerat att åka till annan ort för att hälsa på en vän, frågade inte ens mig om hur jag kände inför att han skulle åka. För mig fanns det inte att han skulle åka direkt efter ett sådant här besked  särskilt då jag är ensam hemma med två barn och hund. Missfallet kan sätta igång när som och jag vet inte hur det kommer att te sig...

    Är jag överkänslig som känner att han borde ha kollat med mig innan han åkte på semester?
    Han hade ju kunnat omboka tåget och skjutit på det en vecka då han har semester då med tänker jag... Min äldsta dotter som känner till graviditeten blev helt chockad när hon såg att han åkt på morgonen.

    Tacksam för lite reflektioner... 

  • Svar på tråden Min partner åkte på semester 1 dag efter att vi fått veta att fostret var dött...
  • Anonym (Bengt)

    Jag tror att han inte riktigt hunnit tänka att det var ett foster innan missfallet, för män tar det ofta längre tid att landa i en graviditet.
    Är han vanligtvis självisk, eller var det här bara obetänksamhet vid en redan planerad resa? Det vet ju bara du.

    Men du borde inte diskutera såna saker med ett barn! Lämna dottern utanför.

  • Anonym (aaa)

    Menar du att ni bor ihop och han bara åkte utan att ens säga hejdå? 

  • Anonym (Hej)

    För han har det säkert inte blivit lika verkligt, han vet inte hur ett missfall kan kännas. 
    Hir länge ska han vara borta. 
    Sen är det ju inte säkert det startar nu, det kan ta flera dagar och det kan vara att du bara blöder och inte får väldigt ont...
    Hur långt bort ska han, tänkte om du blir dålig kan han vara hemma på någo  tim eller är det 7 tim  bort 
    Har ni släkt el någon vän nära som du kan ringa om du behöver stöd/hjälp
    Jag har själv genomgått några mf/ma och jag jobbade under tiden, hade väl turen att inte få jätteont utan räckte med några alvedon. 

  • Anonym (Inte landat)

    Jag tror inte han tänkte helt klart…tror inte han riktigt  fattat  vad det var som hände o konsekvenserna av det ..det blev nog lite fel när han tänkte … poletten trillar förhoppningsvis ner hos honom under dagen och han fattar var han borde vara någonstans <3 

    sen en liten fundering..de två äldre barnen..är det dina sedan tidigare eller är de gemensamma…tänker att om han inte har några biologiska barn så kan det också bidra till att han inte  fattar innebörden riktigt 

  • Anonym (Missfallnr2)

    Tack för alla svar.

    Som svar till Bengt, min äldsta dotter är 17 1/2 år och vet om graviditeten pga att jag bl.a. varit starkt illamående.  Den minsta vet inget. Hon reagerade spontant på att han lämnat hemmet under morgonen och jag har därför inte diskuterat saken med henne på det sätt zom du verkar tro. 

    Däremot så kom jag nog själv i kontakt med det hela när hennes reaktion på att han åkt blev så stark. 

    Som svar på övrigt... 

    Han har flera större barn sedan tidigare och han vet att jag mådde dåligt vid senaste missfallet som var ett tidigare missfall. 

    Han är många timmar bort och ska vara borta i tre dagar. 

    Ingen annan än äldsta tjejen känner till graviditeten då vi ville vänta tills v 12 med att berätta.

    Känner zjälv någonstans att det känns fel gjort av honom att åka och därmed ägga ansvaret på min 17 åriga dotter med lätt autism ifall jag blir dålig hör hemma. Då ska alltså hon ta hand om hund lillasyster och matlagning eller behöva passa lillasyster om jag måste åka in till sjukhuset. 

    Jag fick veta igår kväll att han skulle åka på morgonen men hade nästan tagit för givet att han skulle ställa in, så jag blev lite paff. 

  • Anonym (Inte landat)

    Med det du berättar nu..så undrar jag vad det är för stolpskott till man..har han barn sedan tidigare borde han fattat att i det läget ställer man in en resa !!!

  • Anonym (xxx)
    Anonym (Missfallnr2) skrev 2022-07-15 12:35:59 följande:

    T

    Jag fick veta igår kväll att han skulle åka på morgonen men hade nästan tagit för givet att han skulle ställa in, så jag blev lite paff. 


    Men du sade ingenting till honom? 

    Detta har jag så svårt att förstå, att man inte kommunicerar utan bara tar för givet att den andre tänker på samma sätt. 
  • Glinda från Oz

    Vad finns det som tyder på att du måste åka till sjukhus? Är det något vårdpersonalen sa? För ett så tidigt missfall klarar de flesta utan problem. Har du underliggande sjukdomar är det förstås en annan sak. 


    Ville du att han skulle stanna måste du säga det, han kan inte läsa tankar. 

  • Anonym (Missfallnr2)

    Kanske har ni rätt. Jag blev bara så ställd och är nog lite konflikträdd då det har hänt att det tagit slut när jag tagit upp tidigare behov då han inte verkar kunna förstå mig. 

    Känner mig bara sårad på något konstigt sätt. Jag har ju sagt att jag är orolig för hur det ska kännas och bli. 

    Trodde att det fanns de som fick jätteont och blödde mycket mm, men kanske är det överdrivet och att jag bara är överdrivet orolig. 

    Tack för alla svar, ska försöka hantera det med mig själv och förlåta honom.

  • Glinda från Oz
    Anonym (Missfallnr2) skrev 2022-07-15 12:57:22 följande:

    Kanske har ni rätt. Jag blev bara så ställd och är nog lite konflikträdd då det har hänt att det tagit slut när jag tagit upp tidigare behov då han inte verkar kunna förstå mig. 

    Känner mig bara sårad på något konstigt sätt. Jag har ju sagt att jag är orolig för hur det ska kännas och bli. 

    Trodde att det fanns de som fick jätteont och blödde mycket mm, men kanske är det överdrivet och att jag bara är överdrivet orolig. 

    Tack för alla svar, ska försöka hantera det med mig själv och förlåta honom.


    Varför vill du ha barn med en sådan person? Eftersom det är ditt andra missfall utgår jag från att det var planerat. Har han redan nu hotat med att sticka så får du räkna med att bli ensamstående, det hoppas jag verkligen att du planerat för. Vill du skaffa barn själv är insemination bättre så du slipper eventuellt strul med vårdnad, umgängesrätt mm 
Svar på tråden Min partner åkte på semester 1 dag efter att vi fått veta att fostret var dött...