BF APRIL 2023
Hej! Här kan vi samlas som har BF April 2023.
Hej! Här kan vi samlas som har BF April 2023.
Vad kul med en till PT i tråden :) Jag är också PT, dock ej mammamage-utbildad.
Man har ju kommit ur lite träningsrutiner över lag nu på sommaren, men nu sedan man svullnade upp så som man gör i början av en graviditet, så är jag inte supermotiverad att komma igång igen alltså. Vet ju att svullnaden kommer lägga sig igen men just nu känner jag mig bara trött och tung typ. Är ju bara suck it up och gå och träna men det är lätt att vara lat nu?.
Vad kör du för typ av träning?
Hej! Hoppar försiktigt in här efter att ha blivit gravid oplanerat. Fick barn för 6 månader sedan så tankarna har verkligen snurrat Nu har vi bestämt oss för att köra så hoppas detta går vägen nu.
Vecka 5+0 idag och funderar på att boka in ett tidigt ultraljud så fort det går, är det flera här som tänkt göra ett och i vilken vecka isåfall?
Spännande med barn så tätt! Starkt att köra på!
Jag har bokat ett tidigt ultraljud den 23/8, kommer då vara i 7+5 :)
För mig har det alla gånger bara kommit lite rosa på papperet sen avstannat och den börjat och sen har mensen kommit efter kanske 1-2 veckor förutom med mitt MA.
Samma sak denna gång, ska in på ultraljud på tisdag och se om det finns nåt där. Mycket tveksam då alla symptom försvunnit förutom jätteömma bröst.
Men jag har aldrig fått jätteont eller blött.
Hur går det för dig Bruno97 och för dig Fia92?
Plussat idag! Beräknat i slutet av april gissar jag.
Nu till ännu fler funderingar...hur tänker ni med tidigt ultraljud, nipt osv? Behöver alla råd och tips jag kan få från er förstföderskor och omföderskor :D
Hejhej!
Plussade för någon vecka sen och är enligt appar beräknad till runt 11-12 april men är osäker eftersom jag haft något varierande cykel.
Har inskrivningen den 25/8 och om jag har räknat rätt är jag idag v 5+5.
Mina symtom har kommit och gått sen plusset, men det som alltid varit där dag in dag ut är att jag nästan inte äter varm mat längre utan enkel kall mat eller fler mellanmål, en helt annan trötthet som jag inte kunde föreställa mig, ömma bröst, trögare mage och molvärk till och från. Sluppit illamåendet hittills, lite då och då bara.
Idag var vi på inskrivningssamtal hos MVC på dagen, gick fint och sen var vi på privat tidigt ultraljud, och fick både se och höra det lilla men starka hjärta slå. Vilken häftig upplevelse. Jag tänkte att jag var i 7+0 idag men baserat på måttet på den lille så daterade hon mig till 7+1. BF 2 april. Fick med oss bilder hem också. Nu ska jag njuta av alla dagar jag mår relativt bra och har mer energi för det har hittills skapat oro, för enligt läkaren så mådde den lille mycket bra därinne och växer som den ska. Om min sambo haft svårt att greppa att vi var gravida innan så förstår han nu. Vi är så lyckliga. Även om faran inte är över än, så var detta en väldigt härlig milstolpe.
Nu ska vi på nästa besök hos MVC i september när jag är i 11+0 och sen har vi beslutat att göra NIPT privat så det är bokat när jag är i 11+6. Kostar skjortan men trots vi är friska, inget ärftligt i familjen, jag är 29 i år och inget bevisar att vi rekommenderas att göra NIPT så har jag och min partner sagt att vi vill känna att vi gjort allt vi kan. Känns bra när man har möjligheten!
Hur går det för alla?
Fick sån panik nu.
var på toa för ett tag sedan och hade lite lite röda spottings på pappret. nästa toabesök hade jag inget.
är Jätterädd jag fått missfall.
hade velat göra ett tidigt ultraljud för att se. Bor i östersund, så det är inte jättelätt att få VUL.
vad kan man göra?
Jag och min partner hade sex igårkväll, och det kändes riktigt obehagligt i just en ställning så vi bytte men efteråt kom hans vätska ut ur mig rosafärgad, ursäkta uttrycket. Sen vart det inget mer efter det kommit ut och inga konstiga känningar efter det. Men man får ju PANIKENS PANIK. Jag kommer inte göra avkall på sex under graviditeten, men var nog bra att detta hände nu för då lärde jag mig att det KAN hända vid sex och det är ingen fara, som både läkaren och BM bekräftade.
Fick sån panik nu.
var på toa för ett tag sedan och hade lite lite röda spottings på pappret. nästa toabesök hade jag inget.
är Jätterädd jag fått missfall.
hade velat göra ett tidigt ultraljud för att se. Bor i östersund, så det är inte jättelätt att få VUL.
vad kan man göra?
Hur lång tid tar det att få svar på blodproverna? Barnmorskan sa till mig idag också att om VUL inte visade nåt alls skulle det behövas blodprov för att se om graviditeten hade hamnat nån annanstans typ.
Jag tror att det gick ganska bra idag. Det är ju så himla tidigt men den lilla konstiga ?korven? hon kunde se var i storlek med vad det borde vara och den såg ut att ?pulsera?. Hade det funnits nåt som ?dött? tidigare skulle hon inte ha kunnat se nåt alls så det känns väl som ett positivt besked.
Ska på ett nytt VUL 30/8 och förhoppningsvis få se ett litet hjärta slå. Känns som två år och inte två veckor.
Mina symtom har kommit och gått sen plusset, men det som alltid varit där dag in dag ut är att jag nästan inte äter varm mat längre utan enkel kall mat eller fler mellanmål, en helt annan trötthet som jag inte kunde föreställa mig, ömma bröst, trögare mage och molvärk till och från. Sluppit illamåendet hittills, lite då och då bara.
Idag var vi på inskrivningssamtal hos MVC på dagen, gick fint och sen var vi på privat tidigt ultraljud, och fick både se och höra det lilla men starka hjärta slå. Vilken häftig upplevelse. Jag tänkte att jag var i 7+0 idag men baserat på måttet på den lille så daterade hon mig till 7+1. BF 2 april. Fick med oss bilder hem också. Nu ska jag njuta av alla dagar jag mår relativt bra och har mer energi för det har hittills skapat oro, för enligt läkaren så mådde den lille mycket bra därinne och växer som den ska. Om min sambo haft svårt att greppa att vi var gravida innan så förstår han nu. Vi är så lyckliga. Även om faran inte är över än, så var detta en väldigt härlig milstolpe.
Nu ska vi på nästa besök hos MVC i september när jag är i 11+0 och sen har vi beslutat att göra NIPT privat så det är bokat när jag är i 11+6. Kostar skjortan men trots vi är friska, inget ärftligt i familjen, jag är 29 i år och inget bevisar att vi rekommenderas att göra NIPT så har jag och min partner sagt att vi vill känna att vi gjort allt vi kan. Känns bra när man har möjligheten!
Hur går det för alla?