Jag tror jag dejtade en kille med Aspergers men är inte helt säker! Dock var det noll intiativ från hans sida väldigt ofta när det gällde kyssar, kramar & sex. Men det var absolut mer i början av dejtingen men det avtog mer och mer ju längre tiden gick. Riktigt tråkig människa tyvärr där man sällan kände som älskad om omtyckt.
Nu är ni fördomsfulla. Naturligtvis är det människor m autism/asberger som inte har så stort behov av sex. Men det finns ju oxå massor m människor m autism som tycker mycket om sex. Det är ju inte en homogen grupp.
Jag har själv asberger. Jag har ju ingen aning om hur ni neurotypiska fungerar, men det jag härrör till min diagnos är att jag kan vara lite på eller av. Jag kan utan problem vara utan sex i långa perioder för att jag har mina tankar och intressen riktat åt ett annat håll. Men när jag väl kommer på sex igen så vill jag ha det ofta och länge.
Klart det finns utmaningar att leva med någon m autism. Jag kan sannerligen säga att det finns utmaningar att leva med er som inte har autism.
Ett generellt tips är ju att vi är väldigt konkreta och behöver tydlig kommunikation. Typ:
Jag behöver mer sex och jag vill att du gör så här.
Kanske är det inte hans grej att ta initiativ utan du får göra det. I min relation är det jag som är autistisk som tar alla initiativ för min make är inte alls bra på det.
Nej det är jag inte. Jag har själv ADD och vet precis hur det är att höra fördomar om dvs diagnoser.
Dock var killen jag dejtade mer likt ett svin än en person med aspergers. Min kusin som även är min bästa vän har mer förståelse än den mannen.