Orosanmälan

Det blir en orosanmälan om du läggs in igen ja, men om nu din man/fru fungerar fullt ut som förälder är det ju inget att oroa sig över.

Det är just det det gör. Jag vet personer, inklusive jag själv, som inte sökt hjälp just pga att det kommer bli socanmälan i så fall. Även håller masken och sätter upp en fasad inför bvc såklart. Istället mår man piss och lider i ensamhet. I mitt fall vet inte ens mina närmaste anhöriga att jag mår dåligt. Då har jag ändå mått skit i många år och det gick till och med så långt som seriösa självmordsplaner. Nu lyckades jag ta mig ur det värsta mörkret på egen hand, i alla fall för tillfället, men det är det inte alla som har lika tur med. Det är förjävligt att man inte ska kunna söka hjälp när man mår dåligt utan att socialen ska blandas in. Kan tänka mig att det finns ett stort mörkertal med psykisk ohälsa bland föräldrar pga detta. Många som inte vågar söka hjälp för NEJ att få socialen efter sig är inget som alla ser som något positivt så att säga. Och nej bara för att man lider av psykisk ohälsa påverkas inte barnen automatiskt av det, vilket vissa tycks tro. För övrigt vågade jag inte ens söka hjälp innan jag fick barn heller för jag visste att det skulle vara till min nackdel att ha psykiskt ohälsa i journalerna om jag någon gång skulle behövt/viljat adoptera barn, få hjälp med fertilitetsbehandlingar/donerade könsceller eller om socialen av någon anledning kopplades in när jag sen väl hade barn.

Du är inte ensam.
Den där anmälningsplikten sätter käppar i hjulen för många som hade behövt hjälp men avstår för att slippa hamna hos soc.

Så kan det bli för precis hem som och när som, även som är gjort av kroppsliga sjukdomar 

Blir det en orosanmälan även om man blir inlagd på sjukhus alltså?

menade att man kan hamna på psykiatrin för att psykiska besvär kan bero på kroppsliga sjukdomar  

Gjordes det en utredning vid den förra orosanmälan och vad kom den utredningen i så fall fram till?

Det är helt riktigt att det blir en ny orosanmälan r du lägga in under en psykiatrisk diagnos. Eller för all del missbruk. Det är för att se till att barnen får det de behöver. Någon måste se till att företräda dem. Du ska som förälder få stöd i din föräldraroll. Det handlar inte om att stjälpa eller omplacera. Nu verkar det finnas en föräldrr till. 

Slura att baktala hela det sociala nätet. Sluta att racka ner på alla. Visst det finns tristnissar inom alla branscher. Sluta att påstå att inte våga söka vård eller ljuga frisk för socialtjänsten för att inte hamna i kläm. 

Jag fattar inte vad ni är så ängsliga för. Min anhöriga med psykisk ohälsa har lagts in många gånger genom årens lopp, orosanmälan gjord varje gång förstås för så ser rutinen ut, men eftersom det finns en fullt ut fungerande andra förälder så har familjen inte ens utretts.

Är ni helt ensamstående helt utan familj, släkt och socialt kontaktnät eller vad är det frågan om? Varför denna överdrivna ängslan?

Tack till er som inte kör med skrämselhistorier! 

Nu är det så att jag sökt hjälp för att få hjälp, höjde mina antidepressiva men det fortsatte bara neråt, till slut blev jag inlagd. Nu har jag fått mer medicin och ska värna terapi, men än så länge har inte medicinen börjat göra nytta så jag är fortfarande nere på botten, vet inte hur länge till jag klarar att må såhär utan att göra något drastiskt eller lägga in mig igen. Därav min fråga. 
Som tur är har jag en bra kommunikation med mitt ex som jag har äldsta barnet med och hen vet om mitt mående nu.

Barnen har fullt fungerande andra föräldrar och dom får allt dom behöver så oro borde dom inte se, bara jag som tycker att det är fruktansvärt jobbigt att få det på mig, få sitta hos dom och öppna mig om mitt mående 
Men jag la ju in mig för att orka bli en bra mamma igen, skulle jag göra det igen så beror det på att jag försöker kämpa för barnens skull, annars, utan barn, hade jag inte levt idag.

Då är det nog lugnt. de gör ju bara så för de vill väl.

Och anledningen till att sådana case hamnar på uppdrag granskning är ju att något gått snett, inte att detta är nåt slags systemfel. Precis på samma sätt som när det sker en ovetenskaplig struptransplantation där patienten dör. Det hamnar också på nyheterna. Men ingen jävel är väl ändå så dum att de råder någon med ont i halsen att passa sig för att gå till doktorn för det kan sluta med katastrof!!! Skärp dig människa.

Ja jag tror du har rätt i att många avstår från att söka hjälp på grund av rädsla för socialtjänsten. Det beror till stor del på den skräckpropaganda som sprids, och okunskap om hur vi jobbar. Det är oerhört oerhört synd. Vi har så mycket bra hjälp och stöd att erbjuda. Vi är en serviceinstans i första hand, en del av vårt sociala skyddsnät. En oerhört liten del av vårt arbete handlar om tvångsinsatser. Det borde vi bli bättre på att marknadsföra.

Det du däremot har fel i är att barnen inte nödvändigtvis påverkas negativt av att en förälder lider av allvarlig psykisk ohälsa. Det påverkar ALLTID barnen, om det finns en relation mellan barnet och förälder. ALLTID. Även om barnen fungerar, går i skola, har kompisar etc så påverkas deras liv av att en förälder mår dåligt såklart. Precis som din livskvalitet skulle påverkas om någon du älskade, en partner eller ett barn skulle må dåligt. Mycket tankar, oro Och inte minst skuld finns oftast hos dessa barn. Det är exakt sådana känslor man kan få hjälp med i samtalskontakter eller barngrupper där man kan träffa andra barn i samma situation och känna att man inte är ensam. väldigt bra verktyg för dessa barn. Det vore synd om din rädsla och din skam gjorde att barnen inte fick tillgång till den hjälpen.

Ja klart människor avstår från att söka hjälp om det automatiskt blir en orosanmälan gällande ens barn! Hur svårt kan det vara att förstå? Människor som söker hjälp för nåt de mår dåligt över och istället alltså vet att de kommer få ytterligare nåt att må dåligt över. 

Exakt på pricken så.

Just så.

Det är väl så om man bryr sig mer om sig själv än om barnens väl och ve.