Din femtonåriga bonusdotter anförtror dig efter du lovat att inte berätta det vidare att hon har ihop det med en man i femtioårsåldern. Du tycker det är märkligt att hon vänder sig till dig eftersom hon aldrig visat att hon öht skulle tycka om dig.
Skulle du ingripa eller hålla löftet?
Tråden handlar om mig själv. Jag var den femtonåringen och enda anledningen att jag berättade för henne var för att hon skvallrade för min pappa om precis allt annat jag gjorde. Jag ville ha hjälp, men vågade inte be om den. Nu har jag själv en dotter i samma ålder som jag var och förstår ännu mindre hur hon inte kunde lägga sig i. Min dotters kompis hade en 27-årig "pojkvän", jag sa ifrån direkt så föräldrarna informerades.
Han jag var med höll på med massa saker som inte en oerfaren femtonåring ska vara med om och det påverkar mig fortfarande på många sätt.
Tråden handlar om mig själv. Jag var den femtonåringen och enda anledningen att jag berättade för henne var för att hon skvallrade för min pappa om precis allt annat jag gjorde. Jag ville ha hjälp, men vågade inte be om den. Nu har jag själv en dotter i samma ålder som jag var och förstår ännu mindre hur hon inte kunde lägga sig i. Min dotters kompis hade en 27-årig "pojkvän", jag sa ifrån direkt så föräldrarna informerades.
Han jag var med höll på med massa saker som inte en oerfaren femtonåring ska vara med om och det påverkar mig fortfarande på många sätt.
Tråden handlar om mig själv. Jag var den femtonåringen och enda anledningen att jag berättade för henne var för att hon skvallrade för min pappa om precis allt annat jag gjorde. Jag ville ha hjälp, men vågade inte be om den. Nu har jag själv en dotter i samma ålder som jag var och förstår ännu mindre hur hon inte kunde lägga sig i. Min dotters kompis hade en 27-årig "pojkvän", jag sa ifrån direkt så föräldrarna informerades.
Han jag var med höll på med massa saker som inte en oerfaren femtonåring ska vara med om och det påverkar mig fortfarande på många sätt.
Jag hade berättat för alla inblandade och karlkräket lämpar sig inte i tryck vad jag gjort med.
Jag vet att han fortfarande är aktiv på samma sida jag fick kontakt med honom. Tycker det är så obehagligt att tänka på hur många småtjejer han kan ha utsatt efter mig. Han sa att han älskade mig och ville ha sex oskyddat för att han önskade få barn med mig.
Det hela pågick bara ett halvår, men det känns så mycket längre när jag tänker på det eftersom jag aldrig riktigt kommit över det. Såg honom på stan för några år sen och jag fick en sån ångestattack att jag var övertygad att jag skulle svimma för jag inte fick luft. Han såg mig tack och lov inte.
Har funderat på att skriva en bok om det, men är rädd för att det ska kunna ses som förtal.
Tråden handlar om mig själv. Jag var den femtonåringen och enda anledningen att jag berättade för henne var för att hon skvallrade för min pappa om precis allt annat jag gjorde. Jag ville ha hjälp, men vågade inte be om den. Nu har jag själv en dotter i samma ålder som jag var och förstår ännu mindre hur hon inte kunde lägga sig i. Min dotters kompis hade en 27-årig "pojkvän", jag sa ifrån direkt så föräldrarna informerades.
Han jag var med höll på med massa saker som inte en oerfaren femtonåring ska vara med om och det påverkar mig fortfarande på många sätt.
På vilket sätt spelar jag dum?
Jag upplever att folk svarar ärligare om de tror att de svarar från samma perspektiv som den som ställer frågan. Jag ville veta om andra skulle ha ingripit och tänkte egentligen inte säga att det är mig det handlar om så tidigt, men när vissa började tro att det bara var en snusktråd kände jag att jag behövde berätta.
Jag har knappt rört på ytan till det jag var med om, så nej, jag har inte "delat med mig om mina upplevelser" mer än att jag nämnt dem.
På vilket sätt spelar jag dum?
Jag upplever att folk svarar ärligare om de tror att de svarar från samma perspektiv som den som ställer frågan. Jag ville veta om andra skulle ha ingripit och tänkte egentligen inte säga att det är mig det handlar om så tidigt, men när vissa började tro att det bara var en snusktråd kände jag att jag behövde berätta.
Jag har knappt rört på ytan till det jag var med om, så nej, jag har inte "delat med mig om mina upplevelser" mer än att jag nämnt dem.
Jag tyckte jag var tydlig med det faktum att jag inte tyckte om henne och då knappast litade på henne, att du tolkade det annorlunda är inte mitt ansvar.