• Anonym (TS)

    Lätta på ditt hjärta!

    Lätta på ditt hjärta genom att besvara dessa frågor:

    Är du man eller kvinna?
    Hur gammal är du?
    Vad är ditt största problem/stress/oro i livet just nu?

  • Svar på tråden Lätta på ditt hjärta!
  • Anonym (Man51)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2022-08-06 23:30:22 följande:

    Kvinna.
    Jag är 30 år.
    Jag har precis insett att min sambo och pappa till våra gemensamma barn är narcissist. Har blundat för det länge och dansat efter hans pipa men har nu börjat säga emot. Detta har resulterat i en tystnad och andra otrevligheter från hans håll i flera dagar. Jag vet att enda sättet att få oss tillbaka och ha bra dagar igen är att krypa till korset och be om förlåtelse för något han stör sig på med mig, även om jag vet det handlar om kontroll från hans sida. Men då är det bara en tidsfråga innan det blir en sån här grej igen. Jag är sugen på att se hur länge han ska behandla mig så här och inte vika mig denna gång, men hur blir det då för barnen?


    Tråkig upptäckt 
    finns det inga nära vänner till din sambo som du kan prata med , ta upp problemet och prata om det , för att få stöd 
    blir han aggressiv om han skulle få reda på det ? 


    Tyvärr brukar inte N störda personer vara lätta att ändra på sig , snarare att de blir värre med tiden 
    att stå ut med en N så kommer du troligen att få offra mycket av dig själv 
    Värdera och ställ frågor till dig själv 
    om det är så du vill ha det i ditt framtida liv ?

  • Anonym (Uppgiven)

    Tack för svaret. Jag vågar inte säga hur han är till någon av hans nära vänner. Jag vet inte om någon skulle tro mig. Han är otroligt inställsam mot alla, alla ÄLSKAR honom både på jobbet och privata/bekanta och har ett yrke där han också får en daglig egoboost. Däremot har han nästan ingen nära vän. 

    Han blir inte aggressiv (iofs, om inte jag provocerar honom. En gång gick jag nära honom provokativt då jag var less på hans nedtryckande sätt och då blev han alldeles svart i ögonen och varnade mig kraftigt). 


    Ofta löser vi detta med sex. Han kan närma sig mig efter några dagar och säga hur dum jag är samtidigt som han tar tag i mig och gör sexuella saker. Känns hemskt att säga men det känns nästan bra efter flera dagar med total utfrysning. 


    Har han dåliga dagar och han börjar störa sig på mig är det inte kul. Ofta stör han sig på min telefon (Som jag inte använder överdrivet mycket, men HAN TROR att jag gör det). Han trycker ner mig psykiskt genom att förlöjliga mig och vad jag har ett behov att scrolla/kolla. Han säger ofta han tappar intresset för mig och vår relation. Samtidigt som han själv använder men han gör ?viktiga saker?? Han pikar mig även framför barnen. Och han är delvis så här mot barnen med, rätt beroende på vilket humör han är på. 


    Jag sa nyligen till min terapeut, kan du inte bara hjälpa mig att vara lycklig i den här situationen trots jag är olycklig? Hjälp mig få ett drägligt liv. Ärligt talat är jag LIVRÄDD av tanken att han skulle vara ensam ansvarig över våra barn. Jag vill bara han ska vara snäll med mig 

  • Anonym (TS)
    Freddie K skrev 2022-08-06 13:11:14 följande:

    Man 38. Det största problemet är att det är så tråkigt och ensamt i mitt liv. Det händer ingenting, vilket är skönt på ett sätt, men blir det för mycket av ingenting så blir det lätt tråkigt.


    Det positiva med ditt problem är att det går att åtgärda. 38 är ingen ålder, det går relativt enkelt att göra förändringar för att skapa mer "innehåll". Grupper du kan gå med i där aktiviteter anordnas, hobbies som du kan ta upp, resor du kan göra. 

    Beroende på var du bor, så kanske behöver du flytta till en större ort för att komma i kontakt med fler människor. Gör en lista på det som du saknar och som du skulle önska att du hade i ditt liv och gör en lista på aktiviteter som möjliggör detta. Eller diskutera det med oss här på forumet.
  • Anonym (TS)
    Anonym (svarar) skrev 2022-08-06 13:17:38 följande:

    Jag är kvinna
    26 år gammal
    Jag har några stycken. 1: Jag kan inte slappna av runt hunden. Hon är gammal, 17 år, så hon har varit min bästa kompis sen jag var barn. Jag är så fruktansvärt medveten om att hon en dag, förmodligen förr än senare, kommer ge upp. Jag kollar flera gånger om dagen så att hon fortfarande lever. 2: Jag är gravid, och den är klassad som högrisk. Det är en ständig oro för att något ska hända och gå fel. Dessutom är jag lesbisk och jag och min sambo har inte naturlig tillgång till att försöka igen. 3: Vi håller på att renovera huset vi ska bo i och jag får inte ens hjälpa till. Frustrerande.


    Det är ingen ide att sörja medan hunden finns kvar, passa istället på att ta tillvara på tiden som du har kvar med hunden. Längre fram i tiden kommer du att vara tacksam för de minnen som ni skapar tillsammans.

    Graviditet innebär alltid risk men tänk på att vi bor i ett land med världsledande sjukvård. Är det någon plats på jorden där man kan och vill vara gravid är det just i Sverige. Oroa dig inte för ett problem som ännu inte har inträffat, passa istället på att njuta av tiden som gravid och var glad och tacksam för att du och din sambo väntar ett barn tillsammans i ett snart nyrenoverat hus .
  • Anonym (TS)
    Anonym (Mycket) skrev 2022-08-06 13:22:16 följande:

    Att ett vuxet barn mår dåligt, misstanke om missbruk och att all kontakt nekas. Att kronofogden letar barnet här hos mig.  
    Att barnens pappa är suicid och all kontakt är bruten sedan två år.
    Att min arbetsplats försvann i torsdags och jag inte vet var jag ska jobba. Är nästan 60 och tanken på.ett nytt jobb efter 25 år känns inte så kul. 
    Orolig inför ekonomin eftersom jag kommer gå ner i lön. 


    Tungt och tråkigt att höra om ditt barn och dennes pappas mående. Det är en tung börda att bära, ibland är det enda och bästa man kan göra är att påminna sig själv om att vi alla är människor som på olika sätt försöker vårt allra bästa i livet och som bara vill bli älskade.

    När man går igenom svåra problem, är det viktigt att komma ihåg att vara extra snäll mot sig själv och inte klandra sig själv. Visa att du bryr dig och finns där för alla involverade och inte minst dig själv.

    Vad gäller arbete så kommer det att lösa sig med tiden, på ett eller annat sätt. Det viktiga är att du värnar om ditt eget mående. Jag håller tummarna för att sakar ska ordna sig för dig.
  • Anonym (Me)

    Kvinna 35. Min största stress är att jag älskar en man sen några år tillbaks som vill umgås med mig ibland (inte bara för sex) men inte vill vara i en tydlig parrelation. Han säger att han vill bara ha mig och vill träffa mig livet ut men vill inte ses särskilt ofta ändå. Så jag kan inte inleda nåt med nån annan men inte få honom såsom jag vill heller. Och jag sårar andra och mig själv. 


  • Anonym (Mycket)
    Anonym (Me) skrev 2022-08-07 12:22:08 följande:

    Kvinna 35. Min största stress är att jag älskar en man sen några år tillbaks som vill umgås med mig ibland (inte bara för sex) men inte vill vara i en tydlig parrelation. Han säger att han vill bara ha mig och vill träffa mig livet ut men vill inte ses särskilt ofta ändå. Så jag kan inte inleda nåt med nån annan men inte få honom såsom jag vill heller. Och jag sårar andra och mig själv. 


    Samma här....
  • Anonym (SS)

    Kvinna, 38 år. Mitt barns psykiska ohälsa. 


     

  • Anonym (TS)
    Anonym (45) skrev 2022-08-06 13:32:34 följande:

    Är kvinna, fullständigt ensam, multisjuk, konstant rädd för att dö, 
    ville flytta ditt jag kommer ifrån men det är int ekonomiskt möjligt, kommer troligtvis att hamna på gatan då jag inte kan jobba, tappar allt mitt hår pga mediciner, är nollställd känslomässigt, har ett hjärta som kan ge upp när som, jag hatar min lägenhet o orten jag bor på, har stora problem med silverfiskar som kommer hinna äta upp mig innan någon kommer att hitta mig.
    Blir 45 o lever inte som jag drömde om om liten, då jag också levde i ett helvete.
    jag lever inte, jag bara knappt existerar.
    Ingen bryr sig......


    Tungt och tråkigt att höra om din situation. 

    Jag önskar att det fanns något som jag kunde göra för att förbättra din situation, men om jag ska erbjuda några uppmuntrande ord så är mitt råd att inte låta rädslan för att dö, hindra dig från att leva här och nu.

    För du är fortfarande vid liv och där det finns liv, finns det hopp. Ingen av oss vet hur lång tid vi har kvar att leva, även om vissa tror sig lång tid kvar och andra tror sig ha kort tid kvar, så är det få som vet. Det viktiga är att försöka ta tillvara på den tid som är kvar och göra det bästa av situationen man befinner sig i, hur tung den än må vara. Man kan anstränga sig för att hitta njutning eller glädje i små saker och på så sätt skapa innehåll förbättrar situationen, även om det är väldigt lite.

    Det kan vara att komma ut på en promenad eller bara att sitta i solen, mata fåglarna, lyssna på musik som man tycker om eller bara samla mod till sig att prata med någon ny person.


    Jag önskar dig all välgång!

Svar på tråden Lätta på ditt hjärta!