Fråga till medelålders kvinnor som "nätdejtar".
Tack för all fortsatt aktivitet, jag läser o tar till mig.
En ny fundering som dykt upp...
Är det gångbart att vara osäker och inte riktigt ha koll på vad för sorts relation man är ute efter, eller faller man bort då?
Jag trivs faktiskt ganska bra generellt med mitt nuvarnade singelliv och barn varannan vecka, ena veckan går man all in i singelpappa livet med allt vad det innebär att ensam rå om 2 småbarn och jobba heltid, andra veckan umgås man med vänner och gör saker som får en själv att må bra...
Det jag saknar är just närheten till någon annan och att ha någon som man delar livet med. Jag vill ha någon att sätta mig i soffan med på kvällen när ungarna laggt sig och dra några avsnitt på en serie, jag vill ha nån som drar ut mig på promenad, jag vill ha någon att ringa o berätta för när det händer mig något...
Om det sen på sikt leder till att vi flyttar ihop eller utvecklar nån form av särbo-relation det återstår att se, jag är villig att gå in i det förutsättningslöst och sen låta saker o ting utveckla sig...
Går det hem att formulera nått i den stilen? Eller vill ni damer prompt veta vart det är på väg innan ni ger er in i något?