Inlägg från: Anonym (Börjar bli less) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Börjar bli less)

    Är jag orättvis eller han en slacker?

    Blir så provocerad av min killes sätt att se på jobb. Vet inte om det är mig det är fel på. Nu ikväll sa han att jobb tar honom bort från saker han gillar att göra och det kändes som att proppen gick i skallen på mig. Han verkar tro att jobb är något man ska älska, annars får det vara. Tappat räkningen på hur många jobb han slutat på de senaste åren. Nu ska han tydligen försöka gå ner i tid, vilket innebär att han inom ett par månder kommer att ha sagt upp sig. Igen. Dessutom måste han gå 20 minuter till och från jobbet och det gör honom såååå trött. (Kan ju naturligtvis inte köra bil för han har inte råd med bil.) Han är fin i övrigt, men jag tycker att det här slacker-beteendet är så oattraktivt. Han jobbar så lite att han måste vända på varenda krona. Vi bor dock inte tillsammans (kommer aldrig att göra heller) så jag kanske inte ska bry mig? Men känner samtidigt så starkt att jag bara vill skrika när han börjar klaga. När vi börjar diskutera framstår jag som en ytlig bitch. Han vill ju bara njuta av livet, säger han. 

  • Svar på tråden Är jag orättvis eller han en slacker?
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (Ordning) skrev 2022-08-09 20:30:06 följande:

    Låter inte som en person som man planerar sin framtid med.


    Nej, jag känner likadant (nu är dock barn inte aktuellt eller så, men ändå). Men så fort jag tar upp problemet så framstår jag som att jag bara tänker på pengar och karriär. Att jag borde lära mig att chilla lite och njuta av livet. Och jag är väl inte så njutig. 
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (Ordning) skrev 2022-08-09 20:40:47 följande:

    Vill du göra riktig karrär, dvs jobba 50-60 timmar i veckan och tjäna storkovan kan det iofs vara bra med en mindre ambitiös partner som då kan ta hand om barn och hushåll.

    Men i de flesta fall fungerar par med ungefär samma amitionsnivå bäst.


    Tack för kloka svar. Ja, vi är på helt olika nivåer.
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (q) skrev 2022-08-09 20:49:31 följande:

    Jobb tar bort honom från vad han gillar, ja det låter logiskt. Han hittar inget yrke som han brinner för det minsta och jag kan förstå det. Så du låter lite fånig enligt mig om ni aldrig ens ska bo ihop. D


    Det jag tänker/känner är att det är så för alla. Han tycker att det är roligare att titta på Netflix än att jobba. Det gör jag också. Om du orkar så får du jättegärna förklara på vilket sätt jag är fånig. Det är precis det jag undrar över nämligen. Jag förstår inte riktigt själv varför jag reagerar så starkt då det egentligen inte berör mig så jättemycket, förutom att vi aldrig kan resa eller gå på restaurang. Och vi är 35 och 45, så vi är inte unga heller. Han är dessutom riktigt högutbildad. Fattar inte. 
  • Anonym (Börjar bli less)
    Drottningen1970 skrev 2022-08-09 21:18:16 följande:

    Inget du behöver bry dig om. Ni träffas myser, käkar hämtpizza och dricker billigt vin och ligger lite.

    Men det lär ju aldrig bli aktuellt att flytta ihop och bilda familj. Om han är mysig kan du ha kvar slackern i väntan på den rätte. Och skita i hans slackande. Det blir hans problem.


    Ja men precis. Vi har det skitmysigt faktiskt. Meeeeeeen när han börjar prata sådär, ja jag vet inte ärligt talat, det är som att hela skinnet krullar sig och jag vill bara skrika. Tyvärr är jag tydligen så. Börjar tjata om hans pension osv. 
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (Wandering soul) skrev 2022-08-09 21:22:53 följande:

    På sätt och vis förstår jag dig att du inte ser en framtid med en sån person.

    Samtidigt ÄR jag en sån person. Jag är kvinna, bara. Min pappa har alltid sagt att jag har en wandering soul. Det kommer tydligen från någon sång han hörde när jag var liten.

    Jag är 25, har mig själv, min hund och min husbil och oändligt med väg. Det längsta jag har stannat på samma plats sen jag var 19 och äntligen fri från skolan är 6 månader, då jag tog ett vik. Annars brukar jag ge mig av efter någon månad eller två max. Om jag hade bott permanent på en plats hade jag nog bytt jobb minst så ofta.

    Men jag förstår att det inte funkar i ett förhållande om inte båda har samma filosofi eller vad jag ska kalla det. 


    Fast det är lite annorlunda tycker jag. Att du reser runt. Då händer det ju liksom något. Han bor år efter år i sina sunkiga etta och byter jobb hela tiden. För att det är jobbigt att jobba. AllHade hellre satsat på någon i husbil haha. Med hund. Låter som att ni har det mysigt.
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (Ordning) skrev 2022-08-09 21:28:37 följande:
    Men om man i åratal myser i soffan med slackern och hämtpizza hittar man kanske aldrig den rätte?
    Precis. Känns inte okej att leta kärlek medan jag är med honom.
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (Livet är kort) skrev 2022-08-09 21:35:05 följande:
    Så med andra ord slösar du bara tid när du borde vara singel och hitta rätt person istället.
    Ja, det börjar mer och mer kännas som att jag kanske borde vara singel. Försöker komma till insikt varför jag känner som jag gör, därav tråden. Och om jag ska låta det vara avgörande eller om jag kan acceptera det.
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (Erfaren) skrev 2022-08-09 21:36:15 följande:

    Det är ju inget fel i sig att byta jobb ofta, vilja gå ner i tid eller eftersträva att ha ett jobb man älskar, men om det stör sig eller om du har andra prioriteringar som begränsas på grund av hans beteende så blir det förstås problematiskt. 
    Har ni pratat om hur du ser på hans beteende? 


    Jag hade en kille en gång som var lite liknande och våra olika prioriteringar blev en anledning för mig att göra slut. Jag ville att vi skulle försöka spara pengar för att flytta ihop och bilda familj men när förälskelsen lagt sig blev det uppenbart att han hellre la sina pengar på annat som spel, filmer, teknik och nöjen och att en tillsvidareanställning inte var så viktigt för honom. Han bor kvar i sin hyresetta och ströjobbar fortfarande och det är ju inget fel i det, men jag är glad att vi gick isär så jag kunde skaffa min familj och ett hus. 


    Vi har pratat om det, men han skrattar mest och säger att han aldrig träffat någon så ambitiös som jag. Va bra att du visste vad du ville. Förstår att du är nöjd med ditt beslut.
  • Anonym (Börjar bli less)
    Anonym (Wandering soul) skrev 2022-08-09 21:44:43 följande:
    Egentligen är ju den enda skillnaden att min sunkiga etta är flyttbar. Men, ja, det är rätt mysigt faktiskt. Idag vaknade vi i Kalmar och somnar snart vid Vättern i höjd med Tidaholm. Imorgon ska vi köra till Karlstad och shoppa lite saker för att sen börja köra längs fjällkedjan hela vägen ill Treriksröset. I stilla takt. Ingen brådska.

    Min syrra säger att jag är som Snusmumriken. Dyker upp med vårvinden, sen försvinna igen. 
    Haha Snusmumriken. Hur försörjer du dig? (Du behöver inte svara, bara jag som är nyfiken). Och tror du att du vill fortsätta leva Snusmumrikern-livet? För en rutinmänniska som jag, så är det oerhört fascinerande. 
Svar på tråden Är jag orättvis eller han en slacker?