Är jag för krävande?

I början är jag aldrig klängig av mig (typ 1 år) eftersom männen jagar mig och jag vet att de är så förälskade i mig att inget kan få dem att lämna. Men när så jag fäster mig och blir jättekär, typ efter 1 år, så blir jag klängig, krävande och svartsjuk.
Med denne man var det annorlunda och jag var inte klängig eller svartsjuk som jag brukar på tex hans ex tjejer, eftersom jag inte såg dem som något hot. Han är dessutom extremt lojal, trogen och har bara ögon för mig och har aldrig ens tittat åt någon annan tjej. Jag vet att han är en man att lita på.

Men senaste året har jag märkt att han inte är lika besatt och kär i mig längre som han var innan. Han kämpar inte lika mycket för mig längre, och han kan titta på andra tjejer ibland. Han säger själv att så mycket har hänt mellan oss med alla slut, mina otroheter etc, att han inte orkar bry sig längre. Detta har fått mig att bli orolig och rädd för att han är på väg bort ifrån mig. Han gillar inte förändringar och han gillar inte att vara ensam, så han gör nog inte slut med mig innan han träffar någon annan. Just det är hemskt att tänka på nu.

Vad hade ni gjort i min sits, förutom att söka hjälpa ASAP? Har tid hos psykolog och väntar på psykiatrin. Är en blandning mellan narcissist, borderline och histrionisk personlighetsstörning.

Det tog många år att inse att det är MIG det är fel på, men bättre sent än aldrig.