Inlägg från: Anonym (Mindfulness) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mindfulness)

    Är jag för krävande?

    Hej, 

    Jag har också borderline och adhd,.min relation med min livskärlek som jag varit tillsammans med i 10 år har varit på sätt och vis så som du beskriver. 
    Jag brukade alltid vara svartsjuk och "allt för på" med killar jag träffade innan. Men med HAN med stort H visste jag att att här måste jag bete mig coool lugnt! 
    Så kär i han dirket, men så bra på att låta förhållandet växa fram utan stress från min sida. 

    Tyvärr förstörde jag det efter ett halvår, vi hade fortfarande inte gått ut offentligt med att vi dejtade, även om vi sagt att vi älskade varandra osv.. 
    Jag var på semester och sista dagarna jag var där fick jag inte tag i han.. jag blev såå orolig, och började få för mig saker som att han lämnat mig för att gå tillbaka till sitt ex men inte ville förstöra min semester.. där av inte svarade på mina sms och telefonsamtal. 
    Så jag, Full som jag var en kväll på en bar hånglade med en snubbe som jag inte var sugen på för 5 öre. 

    Vill inte dra borderline kortet, men du/ni som har borderline fattar kanske. Jag = övergiven. Han = gav mig uppmärksamhet. time'ing = kunde varit vem fan som helst som fick den kyssen.. en uteliggare, en tandlös gubbe, en tjej, vem som helst..

    Jag ville aldrig "vara otrogen" jag fick inte ut ett skit av det mer än att i min borderline hjärna var jag inte övergiven i den stunden.

    Men sen kom ångesten, och skammen och lögnerna för att inte förlora det enda i mitt liv som hade varit positivt på år och dar. 

    När jag kom hem från semestern fick jag se på hans telefon och han hade svarat på alla mina sms men dom eller samtalen hade aldrig kommit fram då jag var på andra sidan jorden. Då kände jag mig ännu dummare.. 

    vi är fortfarande tillsammans, för jag tillslut erkände vad jag gjort efter 1 år av att tappa mitt hår och varje vaken minut försöka samla mod till att berätta sanningen.. 

    Jag älskade han alltid, och vet hur mycket det sårade han att jag ljög för han + kysste någon annan .. 
    Det går inte att förklara hur man man göra som jag gjorde men fortfarande älska personen man gör så mot


    ... 

    Jag vet att det går att ändra sig, jag gick i gruppterapi för kvinnor med borderline i 2 år, jag fick hjälp att förstå hur jag fungerar och hur det påverkar dom jag älskar. 
    Mindfulness är det absolut bästa hjälpmedel ja har fått. Att leva i "wisemind" istället för att leva i bara känslor eller bara logiskt tänkande är det som hjälpt mig! 

    Jag vet att du också kan ändra hur du är, och vad jag läst av det du skriver så vet jag inte om din kille också behöver hjälp. Om du varit otrogen mot han innan han började göra slut hela tiden och säga elaka saker så kanske han inte är så bra kille för dig. 
    Men ifall du skapat osäkerhet i han, och din borderline påverkar han också (omöjligt att det inte gör det om den är obehandlad) så tror jag han kommer ända sitt sätt att vara när du ändrar hur du är mot han. 

    Lycka till 
  • Anonym (Mindfulness)
    Anonym (sotis) skrev 2022-08-12 14:04:28 följande:
    Så skönt att läsa om någon som förstår och som är likadan. Den enda skillnaden är att jag aldrig har dåligt samvete eller ånger när jag gör saker bakom hans rygg och jag kan iskallt förneka allt och tänker aldrig på det ens.

    Jag tror att han har sina issues, men att han kan bli en bättre person om man ger honom tilliten.

    Hur fick du din diagnos konstaterad? Tar du något läkemedel som förbättrar?
    Jag har gått på bpd utredning ett par gånger, första gången jag fick den konstaterar var jag 18. Sen har jag gått igenom fler utredningar efter det där samma diagnos blivit satt. 

    Du känner säkert inte dåligt samvete för du är narsissist, antar det skiljer oss och din histrionisk personlighetsstörning. Jag vet inte hur man fungerar med dom personlighetsstörningarna.
    Men gissar att det blir en ganska stor förändring. 
    Oavsett så kan du få hjälp
    .

    Jag har ätit antidepressiva i perioder i mitt liv, men tyvärr tycker inte jag det fungerar så bra, det har varit mer i perioder där jag varit självmordsbenägen i större grad och läkare och psykologer inte velat behandla mig om jag inte tagit medicinen. 

    Det som hjälpt mig var intensiv behandling med grupp terapi och samtals terapi som var inriktad på borderline personlighetsstörning. 

    Det finns säkert någon som är rätt för dig också, ta kontakt med psykiatrin och be om en utredning så du frå rätt ut vilka personlighetsstörningar du faktiskt har. 

Svar på tråden Är jag för krävande?