Är jag för krävande?

På vilket sätt kväver jag? kan du förklara!

Ni har rätt!!

Misstänker att jag har en histrionisk personlighetsstörning, då jag kräver så otroligt mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Ska kolla detta idag med psykolog. Alla mina ex har sagt samma sak, men då förstod jag inte. De har alla sagt att när jag inte är hemma eller med dem, så får de pusta ut och hämta energi och kraft, eftersom de alltid är på spänn med mig och inte kan slappna av helt och fullt då jag kräver så mycket. Det är inte roligt att höra. Vill ju vara saknad.

Efter några dagar när de hämtat kraft så saknar de mig igen och kan inte vara utan mig. Men då har jag oftast mått så dåligt av att de inte visar att de saknar mig eller hör av sig så mycket som jag behöver, att jag pratat eller träffat någon annan sk "vän" för att stilla mitt bekräftelsebehov.

Det är sjukligt, jag vet. Jag har aldrig haft en man med ett sådan tålamod som denne man. De flesta gör slut efter något år, inte för att de inte älskar mig längre, utan för att de inte står ut med all press och krav ifrån min sida.

Han vet att jag är orolig och svartsjuk och har ändå fortfarande inte hört av sig med ett godmorgon, så jag håller på att bli knäpp. Men måste tänka positivt.

Anledningen till att jag blir mer och mer svartsjuk och krävande ju längre tid man är tillsammans, är ju för att jag känner att de är trötta och bara vill ha lugn och harmoni. Därför är jag nu rädd att han ska hitta någon annan.

Vad ska jag göra för att detta inte ska inträffa "igen"?

I början är jag aldrig klängig av mig (typ 1 år) eftersom männen jagar mig och jag vet att de är så förälskade i mig att inget kan få dem att lämna. Men när så jag fäster mig och blir jättekär, typ efter 1 år, så blir jag klängig, krävande och svartsjuk.
Med denne man var det annorlunda och jag var inte klängig eller svartsjuk som jag brukar på tex hans ex tjejer, eftersom jag inte såg dem som något hot. Han är dessutom extremt lojal, trogen och har bara ögon för mig och har aldrig ens tittat åt någon annan tjej. Jag vet att han är en man att lita på.

Men senaste året har jag märkt att han inte är lika besatt och kär i mig längre som han var innan. Han kämpar inte lika mycket för mig längre, och han kan titta på andra tjejer ibland. Han säger själv att så mycket har hänt mellan oss med alla slut, mina otroheter etc, att han inte orkar bry sig längre. Detta har fått mig att bli orolig och rädd för att han är på väg bort ifrån mig. Han gillar inte förändringar och han gillar inte att vara ensam, så han gör nog inte slut med mig innan han träffar någon annan. Just det är hemskt att tänka på nu.

Vad hade ni gjort i min sits, förutom att söka hjälpa ASAP? Har tid hos psykolog och väntar på psykiatrin. Är en blandning mellan narcissist, borderline och histrionisk personlighetsstörning.

Det tog många år att inse att det är MIG det är fel på, men bättre sent än aldrig.

Jag vill ha den normala relationen som blir efter något år när förälskelsestadiet är förbi. Tryggheten och tilliten och harmonin som kommer med det. Men i min hjärna så betyder det att kärleken är död om man inte ständigt är förälskad. Det förstör både för mig och för partnern, vilket jag insett nu. Det gör så ont i mig att jag förstör relationen med bra män som jag gör och har gjort i hela mitt liv.

Tack snälla ni! Finns där någon som varit i min sits eller om ni haft relation med någon som mig? Hur har det gått? Några tips?

Var inte direkt otrogen, utan det var under de gångerna han gjort "slut" eller då vi pausade. Han har gjort slut med mig säkert 25 gånger, då han säger att NU är det slut till 100% och en ny tjej kommer att komma in så fort du lämnar bla bla.  Så jag tar ju honom på orden såklart och antar att han menar vad han säger. I efterhand när vi träffas igen så säger han att han såklart inte menar vad han säger när han är arg. Hur f-n ska jag då veta när han verkligen menar det??

Han vet hur han ska göra mig arg och osäker när han är förbannad på mig och då blir jag såklart hämndlysten. Enligt honom så borde jag först lugna ner mig och inte göra någonting drastiskt ÄVEN om han säger att det är 100 slut, utan jag borde avvakta en månad minst med att kontakta någon annan, för så fungerar han. Men vi är alla olika. Så jag vet ärligt inte om jag gör fel och är otrogen, som han påstår, när det faktiskt har varit slut i min värld. Oftast går vi tillbaka till varandra efter 1-2 veckor igen. 

Vi har varit sambo i flera år men jag flyttade ut när han gjorde slut gång 10 typ. Fick nog.
'jag kanske gjort honom till en elak man och kräver mycket. Men han kan ju göra slut och gå vidare. Han gör bara slut en vecka.

Jag kan känna empati när jag fått distans när det lugnat ner sig, men aldrig när jag är mitt inne i handlingen. När vi bråkar eller direkt efter så vill jag bara hämnas och känner ingenting alls. Men långt efter så tycker jag synd om den andra.