Mitt förra jobb förstörde mig, känner du igen dig?

Mitt första jobb, mitt jobb där jag stannade i 4 år, hemskt Till slutet. 

jag minns hur min unga chef, i början skolade upp mig och var jätte trevlig, för att sedan kontrollera mig och trycka ner mig. 

i början slog jag sälj rekord, det var jobb i en butik och min dröm var att utvecklas och komma långt inom företaget. Jag har nästan förträngt allt men jag var alltid den som kunder pratade med, alltid den som sprang på kassan. Allt gick så bra men sedan började min unga chef ständigt peka ut mig. ?Sandra du gör inte så? ?Sandra du måste hela tiden utvecklas? ?Sandra har du problem hemma? Varför kom du då 10 minuter för sent idag? ?knarkar du eller så för du ser så trött ut? 

alltså det var ständigt mig, ändå gjorde jag mitt jobb om inte mer än så, jag var så värd mer än så och hon tog alltid upp mig på kontoret, pratade om hur långt jag skulle komma MEN? 

det var som en sekt. Samma kunde vara om jag blev hämtad, chefen ville fråga vem det var. Om det kanske var en pojkvän. 

droppen var när jag blev anklagad för att ha tagit pengar ur en kassa, det hade blivit fel på kassa systemet och enligt kameran så riktades den mot mig, men de kunde inte göra en full bedömning då kunden täckte mig, så de kunde inte avgöra om det var jag eller kunden. Först trodde de att jag hade hemlig business med kunden i fråga. 

jag kommer ihåg hur ledsen jag var, jag åt knappt mat. Jag ringde handels och de rekommenderade en ombudsman och eventuellt advokat men jag tog det inte så långt. 

jag var den som välkomnade nya kollegor, min chef sa ?fy på dig, här har vi ögon och öron på oss sluta stå och prata och ha roligt med varandra? 

varje morgon gjorde hon även listor med vad vi alla skulle göra, varje gång stod det mitt namn, Sandra. 

dagen kommer och jag säger upp mig, även personalen runt om har nu gjort narr av mig och även personal chefen går in och säger ?Sandra du kommer aldrig få ett bättre jobb eller platsa in på ett annat jobb? 

Sista veckan kommer, min chef har fått nya anställda att hacka på, fler säger upp sig och schemat blir kaos. Mitt skåp har hon kastat ut med mina grejer och mitt fack med alla papper är slängda. 

dagen kommer och de högsta kallar upp mig på kontoret, det kändes som ett dödsbesked. alla kramar mig, ser allvarliga ut och tackar mig och hälsar mig tillbaka. 

sen dess har jag aldrig ens besökt denna arbetsplats eller rört mig i närheten, idag är jag avdelningsansvarig men kan fortfarande vara rädd, rädd för att vad jag än gör så är det dåligt, fel. Har fått Massa beröm och lever fortfarande efter drömmen att komma långt. 

sådant kan skada en för livet om man inte tar ett rätt beslut. 

vad anser ni?