Mitt förra jobb förstörde mig, känner du igen dig?

Usch. Jag har tyvärr upplevt liknande. Det var länge sedan nu, men som du säger: man kommer aldrig över det. Man är alltid rädd att drabbas igen. 

Man tror ju att vuxna människor ska VARA vuxna, på en arbetsplats. Att även om man inte tycker om varandra, så ska man behandla varandra hövligt och normalt. Inte dra upp arbetskamraternas utseende eller privatliv, absolut inte använda några öknamn. Sådant som borde vara självklart. 

...men i verkligheten kan folk uppföra sig precis hur konstigt som helst på en arbetsplats, och arbetskamraterna, chefen, vice chefen, fackets ombud o.s.v. kan vara närvarande och se och höra allting - men inte göra ett skit. Det är extremt tråkiga livserfarenheter, som gör att man blir deprimerad och uppgiven, tyvärr.