Inlägg från: Anonym (Otrohet..?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Otrohet..?)

    Blev du som tjej tillsammans med din nuvarande kille genom otrohet?

    Kanske inte räknas, då det inte var någon egentlig otrohet, men jag kände starkt intresse och attraktion för en annan under tiden jag var tillsammans med min dåvarande man.

    Jag och den mannen som jag kände hemligt intresse för är tillsammans idag. 

    Jag och min nuvarande var båda i relationer då, vi dejtade först efter att det tagit slut med våra ex. 

    Det var inte så att vi flirtade med varandra heller när vi var i våra relationer, men vi hade bra kontakt, pratade ofta och kände helt enkelt stark attraktion/intresse. 

    Nu i efterhand så har jag förstått att vi båda var intresserade av varandra innan vi lämnade våra ex, tanken och starkt intresse för någon annan har nog gett energi till att man faktiskt tog steget att göra slut och genomgå separation osv. Inte för att det var orsaken i sig, hade kämpat och försökt några år innan, men var nog spiken i kistan. 

  • Anonym (Otrohet..?)
    Anonym (Kalla mig naiv) skrev 2022-11-15 11:01:53 följande:

    Jag lever i det just nu. Han som är mannen i mitt liv är gift med en annan.

    Vi började chatta på Tinder. Han berättade ganska fort hans situation, att han lever i ett äktenskap som inte varit bra på många år och att de börjat prata om att gå skilda vägar ett halvår tidigare. Vi hade mycket att prata om eftersom jag själv skilt mig bara för ett par år sedan. Vi träffades efter 1,5 vecka och föll för varann direkt. Jag vägrade gå med på att vara någon som kommer och splittrar ett äktenskap, men det fanns liksom ingen återvändo. Han bedyrar att det skulle skett oavsett.

    Frun bor ännu kvar 2 månader senare, men de diskuterar barnen och boende varje dag. Hon vet om mig. Det är en tärande situation men vi känner att vi är varandras själsfränder och kommer att bli ett officiellt par så fort hon flyttat ut.


    Har dom skickat in skilsmässopapperna? 

    Vill inte vara den som är den, men man kan omöjligtvis veta om någon är personen i sitt liv på 2 månader... Ni är fortfarande i förälskelsebubblan och känner inte varandra ännu, det är endast de bra sidorna som ni ser hos varandra och med den starten så verkar han ju uppenbart ha letat efter en lina/lian ut, kollade på Tinder och träffade dig. 

    Han klarar inte av att vara ensam utan behöver se sig om efter nästa lian att kunna greppa tag i innan han kastar sig ut. Ibland är det förvisso så att man träffar någon som gör att man tar steget, men i erat fall så sökte han uppenbart efter någon annan och bekräftelse innan han slår slag i saken då han sökte aktivt.

    Finns risk att du blir något av ett s.k rebound. Inte allt för ovanligt (nu är jag fördomsfull) att karlar behöver någon annan kvinna när dom går vidare, du får vara snuttefilt/fylla tomrummet samt agera bollplank/psykolog/stöd under hans separation en stund... Förhoppningsvis är det inte så, men som sagt inte unikt.. 
  • Anonym (Otrohet..?)
    Anonym (Kalla mig naiv) skrev 2022-11-15 13:24:02 följande:
    Tack för din input. Det här har jag förstås tänkt igenom många ggr, läst på mycket om liknande situationer, och fått höra de här samma synpunkterna också från min syster t.ex.

    Hur bra man känner varann efter 2 månader beror ju på vilken typ av kommunikation man har. Visst har rädslorna funnits att man är ett rebound, vilket vi också diskuterat många ggr. Och därför tror jag på det här, vi pratar om allt. Alla rädslor, precis allt vad det innebär. 

    Han skickar ibland skärmdumpar av hans och fruns konversationer så jag vet ju att jag inte blir lurad på något sätt. De har inte skrivit på pappren än. Jag ska trycka på honom lite med det nu. Jag vill inte heller att de ska förhasta sig hur de kommer överens om barn och boende och måste acceptera att det tar lite tid. Men jag är inte heller rädd för att ställa krav.
    Bra att du ändå har det i bakhuvudet, skriver det inte för att vara elak utan för att det tyvärr inte är allt för ovanligt och inte roligt att stå där med hopp och till slut förtvivlan. 

    Givetvis kan saker bli toppen, men likväl måste man ändå vara realistisk.  

    Även om man bor ihop med någon och kommunicerar dagligen under 2 månader så är man ändå i ett skimmer. 

    Sedan så är det även som så att när man träffar någon ny direkt efter en separation så är man själv inte medveten om att den nye man träffar är en rebound, det är inget man bestämmer sig för eller kanske ens har för avsikt.

    Så kan mycket väl vara så att han inte ser dig som det, det tror jag inte heller att han gör, utan det visar sig senare. Han är inte där ännu, först efter/i samband med själva separationen så kommer hans reaktion på skilsmässan att slå till med alla stegen som finns i sådan där känsloprocess. 

    Det är 6 månaders betänketid (tar någon månad längre då det ska skickas in försäkran osv innan skilsmässan fullföljs) så ja, detta borde dom ju skicka in om dom beslutat sig för skilsmässa. 

    Han är säkerligen ärlig med sin skilsmässa osv, tror inte på att du nödvändigtvis ska trycka på honom utan istället be honom att göra klart kring sin separation innan ni träffas igen. 
  • Anonym (Otrohet..?)
    Anonym (Kalla mig naiv) skrev 2022-11-15 14:18:33 följande:

    Håller med om tankarna kring rebound. Men det känns ändå bättre då vi uttryckligen pratat om det.

    Att skriva under skilsmässopappren är liksom den lätta biten, därför skulle jag gärna vilja att de får det gjort så fort som möjligt, så har man skilsmässan svart på vitt. Även om jag tror honom till 100%. Men det är ändå ett viktigt tydligt steg. 

    Att komma överens om det praktiska och att smälta alltihop med de känslostormar det innebär är en betydligt längre och svårare process. Det positiva är att det är någonting jag själv gått igenom relativt nyligen, men har hunnit så långt så det är färdigt bearbetat (kan önska min exman och hans nya fru lycka och välgång osv). Han vill ju ha mitt stöd i just dessa saker och därför kan man inte bestämma att man inte träffas igen innan de har separationen "klar". Det är just nu han behöver mitt emotionella stöd som mest. Jag får dagligen ta del av vad de diskuterat och det känns skönt. Annars skulle det aldrig funka.

    Förstår att jag låter naiv att kalla honom mannen i mitt liv, men det är verkligen så jag upplever det. Jag älskade min exman otroligt mycket och har inte helt kunnat släppa att han lämnade mig. Förrän nu. Nu har jag hittat den som får min exman att blekna bort äntligen. Han som jag upplever är en mycket bättre match än min exman någonsin var.

    Det är just för att jag vill vara realist som jag tar till mig vad du skriver och försöker med alla medel förhålla mig nyktert i allt det ljuvliga skimret.


    Visst är det så, signera handlingarna är inga problem, har själv gått igenom en skilsmässa och det var det första vi gjorde när vi hade kommit fram till det beslutet. 

    Skulle det komma någon tvekan senare så har man som sagt betänketid om det är barn inblandade.

    Bodelning osv kan man också lösa allt eftersom, datum är ju klart. När det gäller barnen så är det väl varannan vecka och detaljer kring jämna/udda veckor, födelsedagar, högtider mm kan man också lösa sen. Allt sådant har ju ingen påverka på skilsmässohandlingarna.

    Förstår din tanke om att det är viktigt för dig att vara delaktig, kan köpa det också.

    Förstår även dina känslor kring denna mannen, du är även klar med din egna separation och allt vad det innebär.

    När det gäller din nye så är han inte där du är känslomässigt, även om han säkerligen har starka känslor för dig och klar med att han ska lämna sin blivande exfru. Syftar nu på att han vet inte vad som komma skall. 

    Det jag menar är att du får vara beredd på att det kommer troligtvis bli en känslomässig berg och dalbana för er framöver. Exempelvis kommer han kanske senare när separationen är gjord att tänka och känna tvivel kring saker och ting, hamna i någon form av livskris osv. Syftar nu inte på att han gjort fel val, utan på tankarna man kan lägga på sig själv "har jag gjort fel", "skulle jag gjort annorlunda", "vad händer nu" osv osv. Det är ändå en rejäl omställning som sker, även om det hade skett oavsett och både han och exet är på det klara med att detta är det bästa och att dom är klara med varandra. 

    Påstår inte att ni inte kommer att ta er igenom det, men så att du är mentalt förberedd.  
Svar på tråden Blev du som tjej tillsammans med din nuvarande kille genom otrohet?