Ångrar att ni inre skaffade barn?

Aldrig ångrat, aldrig varit det minsta sugen. Är dock intressant att de med barn. Ska "tycka" till om oss som inte har barn. Och hur vi ska ångra oss. Åkte ni på en fälla själva eller? Om man är nöjd med sitt eget liv. Behöver man knappast tänka på andras. Jag ägnar inte en tanke åt folk med barn. Varför ska jag bry mig om det? Det är deras liv, jag har mitt. Men jag är ju dessutom van och trivs med att vara själv. Varit det i flera år. Är man inte det. Kanske det blir jobbigt när man blir äldre. Eller om man har ett behov av att ha människor omkring sig. 

Jag läste någon tråd här på FL för några år sedan om en gravid kvinna som tyckte det var så fruktansvärt och jobbigt att hon inte fick dricka det där glaset vin på kvällen på nio hela månader. Då har man antingen alkoholproblem eller ego-problem om man tycker att det är så hemskt att avstå från saker som kan skada ens barn.

Det är ju det jag menat att belysa, att dagens samhälle eller kultur är väldigt individualistisk, eller om man ska kalla det egocentrerad.  Och för människor som hela sitt liv fått höra att meningen med livet är att förverkliga sig själv, att ha massor med pengar och tid till fritidsintressen, för dem kan småbarnslivet bli något av en chock. Jag menar, det var en chock för oss andra också, även om man vet och är inställd på att det är en omställning att bli förälder så är det fortfarande något av en chock för många.

Precis lika sorgligt när de som har barn att försöka sätta sig in i valet och livet att vara barnfri. Jag tycker att det finns mycket i barnskaffarnas sätt att resonera som liknar religiösa personers tankesätt. En total oförmåga att ta till sig andras resonemang eftersom de anser sig sitta på en total sanning.

Att de som blivit föräldrar skulle mogna kvickare eller ha släppt sina egen i större utsträckning är ett skrattretande påstående.

Fast så känner ju väldigt många som fått barn, att man får ett helt annat perspektiv på saker och ting.
Många uttrycker sig mycket starkt om det, t.ex. Petra Mede som till å med skaffade barn vid 52. Sanna NIelsen har sagt nåt liknande 

? Allt blir bättre när man får barn. Hon har givit mig all den mening jag behöver för att ticka på, sa hon då.

+1

Alla som har barn har ju varit barnfri innan barnen kom och kan därför sätta sig in i det.

Det är många barnfria som ska tycka till om dom som har barn också, som ska påpeka hela tiden hur synd dom tycker om föräldrar som får slita i vardagen medan dom själva bara har sig själva att tänka på. 
Det handlar kanske inte om att klanka ner på andras val utan mer att man vill få andra att förstå vad dom går miste om för att man själv tycker att det är så fantastiskt. 

Själv väntade jag länge med att skaffa barn för att jag aldrig fick den där barnlängtan, men på grund av åldern var det lite nu eller aldrig och då valde vi att skaffa barn och jag är så tacksam över att jag tog det beslutet! Visst, det är skitjobbigt ibland men kärleken till barnen är större än något och jag mår så mycket bättre psykiskt. Har aldrig ångest längre och varje dag känns viktig och innehållsrik. Till och med måndagar uppskattar jag numera. Jag är verkligen en lyckligare människa sedan jag fick barn. 

Exakt!

Fint skrivet. Samma här, det är ett lugn inombords som endast handlar om att ens barn mår bra.. Min ångest försvann också (slutade noja om utseendet på ett tidigare osunt sätt mm. Man har inte tid heller haha.. )

Det enda skrattretande är om du på allvar tror att föräldrar inte skulle ha släppt sina egon i större utsträckning än barnlösa/fria. Det säger sig ju självt att man måste släppa mycket av sitt ego när man ständigt har någon annans behov att sätta först. Det är väl ganska rimligt att de utan barn inte ens kommer i närheten av att göra det, just på grund av att de inte behöver göra det. Jag kan inte se att det skulle vara en tävling, men du verkar fasligt mån om att hävda att det minsann inte är nån skillnad, trots att väldigt många barnfria i sådana här diskussioner nämner just friheten, tiden och fokuset på sig själva och sina intressen, resor, sovmorgnar, karriärer osv.
Jag har själv inga barn, och önskar inga heller, men det är väl självklart att jag kan sätta mig själv, mina önskemål och mina behov först vilket inte mina kompisar med barn kan. Det blir så löjligt att försöka hävda något annat.