Ångrar att ni inre skaffade barn?

Du har kanske levt ett skyddat liv? Bara i den här tråden finns det flera exempel på människor som inte vill ha barn även om de är i "rätt" ålder. Det kan väl inte krävas så mycket fantasi för att kunna föreställa sig att andra inte vill leva precis likadant som du?

Man blir mörkrädd när man läser här. Mycket hjärntvättat folk och idioter som ynglar av sig. Kanske bara ren avundsjuka om man måste påpeka att andra vill ha barn. Barnlös  passar bättre för de som är ofrivilligt utan barn. Vi som inte vill ha barn av eget val, barnfria. Bara för att man inte känner någon i sin bekantskapskrets. Betyder det inte att det inte existerar Haha. Ni umgås nog mest med andra barnfamiljer med.  

Sen  slutar man väl inte vara sin egen person bara för att man får barn. Man kan fortfarande bli psykiskt sjuk eller må dåligt över saker. Som den kvinnan hos Malou.  Det blev inte som hon tänkt sig. Hon kanske dessutom fick förlossnings depression, inkontinens problem pga av att hon sprack när hon födde. Och annat mindre kul.  Man faktiskt kan få av att föda barn. Det är inte bara en saga.

Men folk är rädda överlag för att anses som onormala. Och dessa människor mår bäst av att följa en norm. Det blir lite kollektivt grupptryck det låter ju hemskt trevligt. En del svar här är ju indirekt oansvariga. Så man ska skaffa barn bara för att båda är fertila. Man kanske inte befinner sig i en bra period i livet. Ekonomin kanske inte är bra osv. Men det är skitsamma hur barnet kommer att få det. Det viktigaste att man får barn själv. Ren egoism. 

Nu förstod du inte riktigt. Jag menar att om jag vore den slitna mamman hade jag velat lämna ungen på parkeringen och aldrig se mig om igen. Nu är jag inte den mamman och eftersom jag valt att inte skaffa barn slipper jag hamna i en sån situation. När jag ser situationer som ovan är allt jag känner en enorm tacksamhet över mitt barnfria liv. 

Jag får en känsla av att många som skaffar barn gör det av starka egoistiska skäl, de vill ha barn, mening med sitt liv, att barn ska fylla deras tomma inre med meningen med livet. Har aldrig hört någon skaffa barn för barnets skull. Tycker barnfria är mycket mindre ego. De behöver inte sätta barn till världen för att få mening genom barnen, de tänker på vilken värld som lämnas över till barnen och avstår, mycket givmilt att inte skaffa barn med andra ord och mer omtänksamt än att sätta barn till världen för att man själv VILL ha barn. En oegoistisk människa kan avstå barn och sin egovilja att sätta barn till världen. 

Barn ärju bara en narcissistisk förlängning av sig själv, att man förökar sig själv för att man vill genom barnen "leva vidare" efter att man gått bort, få mening m.m. Allt egoistiska motiv med anskaffandet av barn.

Jag tror absolut ingenting av det du skriver. Vad jag har förstått ifrån min omgivning är att deras barn skapar en hel del motstridiga känslor och tankar. Bara på mitt arbete har tre personer gruvat sig för sin semester pga deras barn. Samma personer sa att det var skönt att få börja jobba igen efter semestern för att barnen är så jobbiga för att i nästa mening säga att deras barn är det bästa de har....minst sagt motstridigt. Men hur som helst så är jag tacksam att jag slipper uppleva samma sak. Jag är tacksam att jag kan se fram emot min semester och känna mig utvilad när det är dags att jobba igen. 

Jag är lite nyfiken på vad det är som sticker i ögonen på så många föräldrar att någon valt bort barn och trivs med det livet. Det är väl ändå väldigt bra med människor som har sån självinsikt att de förstår att barn inte passar in med deras behov och livsstil. 

Och jag vill inte ha de där millisekunderna i mitt liv eftersom att jag inte gillar barn. Det finns inget som skulle väga upp för min del. Det krävs nog en barnlängtan för att det ska väga upp.

Jag har inga problem att sätta andras behov i första rummet, jag gör det dagligen i mitt arbete och även i mitt privatliv. Jag är bara helt ointresserad av barn men det betyder inte att jag bara sätter mina egna behov först jämt och ständigt. Man kan bry sig om andra och inte bara om sina egna barn. 

Känslor är inte alltid logiska, vårt känsloliv är ofta komplicerat. Man kan känna två motsatta känslor samtidigt. Det betyder inte att ena eller bägge av känslorna inte är sann.

Jag vet inte heller varför vissa störs eller provoceras av att en del väljer bort barn, men det är uppenbart i den här tråden att även barnfria blir provocerade av dem som vill ha barn. Det är väl som alltid, att en del har svårt att förstå andra människors resonemang, känslor och val. Som att du säger att du inte tror på något jag skriver. Varför tror du att jag sitter och ljuger?

Jag och min man kunde få barn innan jag steriliserade mig. Vi vill helt enkelt inta ha barn. Ingen av oss gillar barn och jag är tacksam att vi fann varandra så att vi båda kan leva på det sätt som gör oss lyckliga och tillfreds med livet. 

Jag tror inte att du sitter och ljuger, vad har du fått det ifrån? Jag har bara berättat hur jag känner och hur jag trivs med mitt liv. 

Visst är det så att barn skaffar man för sin egen skull, men mycket av det är för att det är en djup instinkt som de flesta (ja, faktiskt) har. Det ligger i allt levandes gener att föröka sig, det är den mest grundläggande instinkten som finns i naturen, den till och med övertrumfar överlevnadsinstinkten i många fall (många livsformer offrar livet för sin avkomma på ett eller annat sätt). Att nedlåtande avfärda den instinkten som egoism eller narcissism är förenklande eller insiktlöst.