Vad gäller sakfrågan i ts, det som ts nedvärderande kallar "godhetsknarkande", vilket ts verkar definera som människor som vill gott, och som vill förändra och ta ställning, men som inte lyckas fullt ut, vill jag säga detta:
Nej, alla välmenande insatser räcker inte hela vägen. En del förslag med goda intentioner är inte alltid helt genomtänkta (jag tycker tex att det är ett dumt förslag att ersätta bensinbilar med elbilar, för att ersätta alla bilar är enormt resurskrävande och låser in oss i ett nytt beroende av energi och av svåråtkomliga jordartsmetaller).
MEN, och detta är ett viktigt MEN, nog är det bättre att försöka göra något? Vi vet alla att vår nutida livsstil inte är långsiktigt hållbar, och vi kan försöka göra något, eller så kan vi sitta kvar i soffan och håna de som försöker: "titta på de idioterna, som försöker göra något!" och när någon gör ett ärligt försök att ändra något, men inte lyckas kan vi skratta "jaja, det gick åt helvete, var det inte det jag sa?"
Rädslan att misslyckas, eller att inte räcka hela vägen fram, kan ju aldrig hindra oss från att försöka. Ja, det är lätt att strunta i att göra något, och att peka finger åt de som försöker, men är det ändå inte bättre att i alla fall försöka göra något litet?