Åka 100 mil, förkyld, för att träffa döende släkting?

Jag sa till honom idag att han borde ta reda på vad läkarna säger om de kan gissa ungefär vilket tidspann hon har kvar.
Så att han vet lite hur han ska planera.

Han vill egentligen inte veta, tror att det blir för verkligt då?

Han säger också att hans mormor levde flera år med cancer så hon KAN ha massa tid kvar... 

Återkommer när han pratat med läkaren och ser vad de säger...

Han ringer just nu sin pappa och ser hur det ser ut om de kan sova hos honom när de hälsar på hans mamma (skilda) oavsett när det blir...

Tyvärr har sjukhuset bara besökstid 15-18 på helger och pappan bor så långt ifrån att de kommer inte åka fram och tillbaks, så de kommer bara vara med henne i 3 timmar.... Men värdefulla timmar...

Anledningen att åka på ett lov var att då kan de vara uppe längre, det är ändå en lång resa, och sonen slipper missa skolan, han behöver vara där. 

Sportlovet var redan planerat att vara där.

Men finns det risk för att det inte finns tid att vänta åker de upp.

Rättelse från tidigare: han lät bli att fråga sin pappa om han får bo där och han berättade aldrig att hans mamma fått cancer, men han gissar att det inte är några problem. Så ett steg tillbaks i planeringen där.

Han vill inte ringa sjukhuset och fråga hur hennes prognos ser ut eftersom det är helg och "då jobbar säkert inga läkare"... typ som att alla sjukdomar tar ledigt på helgen??!!

Nu känner jag att jag försökt driva detta framåt, medan han bromsar. Så jag vill inte tjata mer.

Han ringde och frågade efter läkaren, han jobbar bara på förmiddagen men ska ringa upp imorron.

Nej tydligen inte, det var det svaret han fick, att de går sin rond på morgonen och sedan går de hem...

Anonym (Hmm) Nja, på helgen och kvällar/nätter är det inte alls säkert det finns någon som är ansvarig för patienten och som är ordentligt insatt. Visst de vet om situationen och kan läsa sig till i journalen. Men det är inte säkert se kan svara på specifika saker. Och dessutom är det oftast AT-läkare som är under utbildning. Har man tur så får man prata med en erfaren ST-läkare. 

I teorin är det samma bara det man inte brukar skriva "galopperande cancer" i journal, utan "pågående cancer" istället vilket innebär att det är här och nu och fortsätter spridas. Cellgift, strålning etc brukar tyvärr inte ha någon effekt i det skedet. 

Vi väljer att vänta tills han pratat med läkarna imorron.

Det är ändå de som vet mest av hennes situation. Hade det varit superbrottom hade läkarna sagt det till bröderna när de haft kontakt med dem.

Ni här i tråden har ju bara min information, som jag fått från sambon, som han fått från brorsan som han fått från läkaren... ganska många led... Så därför ville jag att sambon ringde och pratade direkt till ansvariga läkaren...

De som jobbar just nu kan bara ge oss information om vad som står i journalen. Och det var "pågående cancer", sedan stod det inget mer enligt sköterskan..

Så det blir förhoppningsvis mer info imorron..

Läkaren hade ringt, sambon hade bara glömt att berätta det, lite oviktigt sådär...

Men läkaren hade sagt att " hon har cancer i lungorna"  sambon: -ja men ungefär hur allvarligt är det? -Hon har cancer. Sambon: -Hur lång tid tror ni hon har kvar? -Vi har röntagat henne och sett att hon har cancer...

Så han fick inte mer svar än så, läkaren var utländsk så han är inte säker på att han förstod vad han ville ha fram.

Farmor kommer få bo på ett korttidsboende en månad nu och sedan ska de försöka hitta ett vårdhem(tror jag det heter) till henne. Problemet nu är att hon har inga kläder där.

Någon som vill hjälpa mig tänka lite hur man kan få kläder till henne?

Hon ligger just nu så att det är 50 mil för brorsorna att åka tur och retur med kläderna. Det är inte speciellt sugna på det.

Personalen där hon bodde tidigare går inte in hos någon om de inte är hemma, så de kan inte packa kläder till henne och skicka iväg med en taxi som bröderna betalar.

Vi skulle kunna köpa nya kläder på tex hm, men fortfarande, vem hämtar upp dem och lämnar över dem?

Gav också som förslag att sambon åker upp och träffar henne och köper kläder nu på torsdag, men dels så var han inte så sugen på det och hon behöver kläder nu, inte om en vecka.

Någon som har tips?

Ja hans engagemang hade jag hoppats skulle öka nu när han faktiskt "fått lite extra tid" när det inte var jätteakut att åka upp. All tid framöver är ju bara bonus.

Bröderna har i flera år sagt till henne att flytta närmare släktingarna för det är för långt för dem att åka och hälsa på och hon klagar på att hon är så ensam, men hon har inte velat utan letat boende ännu längre bort, så kanske känner de att hon får skylla sig själv och klara sig själv för de har sina liv. En känsla jag har, behöver inte stämma.