HEJ

Tack skönt att höra. Jag förstår inte att dom inte själva förstår det. Att det blir mig man skyller på eller drar till med något som att jag inte gör så att barnet känner sig välkommet här vilket inte är sant. Det är ju de själva som framkallar känslan av att barnet inte får vara här när de inte löser problemet själva utan att blanda in barnet.

Ja han sa något om att det är konstigt eller blir upprörd över att jag sagt nej och förstår inte varför.

Vi har ett gemensamt barn..Saken är att jag inte vill blanda mig in i hennes liv för då kanske hon också slutar nån dag.
Hjälper hon min sambo med något eller tvärtom ska de alltid komma sen "men hon gjorde ju det där" så nu måste jag ju ställa upp osv. Så trött på det då tar det ju aldrig slut..

Jag vill att han sätter ner foten vill inte leva såhär.
Allt som inte rör deras barn borde han säga nej till antar jag. Hänt att han fått gå dit och sova över med hennes barn när hon behövde göra något..istället för att låta deras gemensamma komma hem till oss så min man inte behövde sova där med hennes andra 2 barn för han har ju egentligen inget med de barnen att göra ? Man vet tillslut inte vad som är okej eller inte.

Jag förstår det men iom att frågan om barnvakt kommer till mig försöker hon få mig inblandad i hennes system där vi alla ska ingå. Säger jag nej kanske hon slutar försöka och inser att vi lever vårat liv där hon inte ingår på det sättet hon tror.
Jag ska göra det...bra att få input på att det man känner inte är hemskt.