HEJ

Min f.d bonus mamma tog ofta hand om mitt barn när jag och mannen skulle iväg nånstans. Jag tog lika ofta hand om hennes barn även om mannen/pappan inte var hemma.
Tycker inte det är ett dugg konstigt eller fel. Barnen är ju bonus syskon. Varför inte hjälpa varandra? 

Det beror ju på vilken slags relation de två kvinnorna har. Den här mamman verkar bara ta sig en massa friheter och förvänta sig att ts och sambon ska ställa upp så fort hon får ett infall, det känns verkligen inte som att det finns ett ge och ta där man ställer upp för varandra, mot pappan i första hand men även mot ts där avståndet verkar ännu större. Mamman utnyttjar ts sambo till fullo, även om hon inte fattar det själv.

Precis vi har verkligen inte den relationen. 
Han blir utnyttjad förstår inte varför man går med på sånt..Får för mig att han är rädd för något men finns inget att vara rädd för

Hon kanske får skrämmande ilskeutbrott som han är rädd för att drabbas av. Eller att hon använder barnen som maktmedel om han inte gör som hon säger. Du kan ju fråga honom.

Jag skulle absolut ha sagt nej. Jag har nog att lösa med mina egna barn. Mamman eller pappan får lägga om sina planer. det är deras barn och deras ansvar att lösa själva eller mha en släkting som vill och orkar. Inte ditt ansvar.

Tack skönt att höra. Jag förstår inte att dom inte själva förstår det. Att det blir mig man skyller på eller drar till med något som att jag inte gör så att barnet känner sig välkommet här vilket inte är sant. Det är ju de själva som framkallar känslan av att barnet inte får vara här när de inte löser problemet själva utan att blanda in barnet.

"Man" skyller på dig, betyder det att även sambon gör det? O tycker han också att du är dum mot barnet?

Jag tror du får säga ifrån ordentligt till sambon att du inte vill ha det så här mer. HAN får säga till exet att t ex inte bara kliva in genom dörren, utan antingen ringa på eller höra av sig till honom i förväg om det är nåt. Och sätta tydliga gränser, klarar han inte det vill du fortsätta leva med honom då? Är det ert gemensamma barn förresten?

Ja han sa något om att det är konstigt eller blir upprörd över att jag sagt nej och förstår inte varför.

Vi har ett gemensamt barn..Saken är att jag inte vill blanda mig in i hennes liv för då kanske hon också slutar nån dag.
Hjälper hon min sambo med något eller tvärtom ska de alltid komma sen "men hon gjorde ju det där" så nu måste jag ju ställa upp osv. Så trött på det då tar det ju aldrig slut..

Jag vill att han sätter ner foten vill inte leva såhär.
Allt som inte rör deras barn borde han säga nej till antar jag. Hänt att han fått gå dit och sova över med hennes barn när hon behövde göra något..istället för att låta deras gemensamma komma hem till oss så min man inte behövde sova där med hennes andra 2 barn för han har ju egentligen inget med de barnen att göra ? Man vet tillslut inte vad som är okej eller inte.

Jag har inte sagt att du ska blanda dig i hennes liv, bara han, eftersom det är hans ex, det var därför jag skrev att HAN måste säga till exet. (Vad är det hon också kanske slutar med nån dag?). 

Får intrycket att du inte riktigt pratar med honom på allvar om detta. Varför säger du inte ifrån till honom o sätter din gräns? Annars tror jag aldrig det blir nån förändring. Ställa ultimatum att antingen xxxxxx eller så flyttar jag ut (men bara om du kan hålla det). Fattar han inte så var övertydlig.

Jag förstår det men iom att frågan om barnvakt kommer till mig försöker hon få mig inblandad i hennes system där vi alla ska ingå. Säger jag nej kanske hon slutar försöka och inser att vi lever vårat liv där hon inte ingår på det sättet hon tror.
Jag ska göra det...bra att få input på att det man känner inte är hemskt. 

Klart att det inte är hemskt att känna så, jag själv hade blvit väldigt sur. Men gör det nånting då om hon inte ingår som hon tror, du vet ju inte vad hon tror o spelar det nån roll öht? 

Så fort frågan om barnvakt kommer, säg till henne att det får du ta med honom enbart - det är era barn! Lägg ansvaret där det hör hemma och var lika bestämd som hon!  

Han verkar vara en väldigt svag människa men nu verkar du ju vilja ha en sån man så...

Helt rätt att säga nej till bitchen. Hon bokade tydligen något innan hon förankrade det, allt för att vara viktig för honom och när det inte fungerade så ska du offta dig som den goda bonusmorsan som förväntas. Hon borde tagit detta med sin släkt. Stå på dig!

Håller med

Om barnets pappa är bortrest den här helgen så du är ensam med ert yngre gemensamma barn  och mamman till bonusen vill ha barnvakt till hennes och pappans gemensamma barn på sin helg .. så finns det två lösningar.. 
1 . Barnets mamma fixar en egen barnvakt från sin släkt / vänkrets 
2. barnets pappa ställer in sina planer och stannar hemma och tar hand om sitt barn 

TS är inte skyldig att ta hand om någon mer än sitt eget barn när pappan till det barnet är bortrest .. han  bokade sin resa på premisserna att Ts hade hand om deras barn ..TS har rätt att ägna den helgen åt vad hon vill…hon kan också planerat att  tex passa på att åka till sitt barns morföräldrar den helgen eller bokat något med sina vänner som funkar med ett litet barn med hon har ingen skyldighet att sitta på pass åt sitt bonusbarns mamma  och täcka upp för hennes planer på en helg som TS skulle vara bonusbarnledig   

Ts är skyldig att ta hand om och få barnet att känna sig älskat och välkommen i sitt hem då pappan  är hemma ! Hon är inte skyldig  att vara barnvakt för mamman ska kunna göra vad hon vill…

Jag är som mitt nick säger både biologisk mamma och bonusmamma.. bonusbarnen är välkommen och älskade storasyskon till våra gemensamma barn och behöver deras pappa  vara borta av någon anledning på hans  vecka har jag alltid utan tvekan tagit hand om bonusarna …men när våra gemensamma barn var små och han åkte bort på vår bonusbarnfria vecka  så passade jag på att göra vad jag ville ..  om bonusarnas mamma behövde göra något på sin vecka kunde hon självklart fråga oss..men kunde inte deras pappa så var det inga sura miner från någon hon tog ansvar för sin tid ..( o bokade nog aldrig in någon nöjesresa vad jag kan minnas på sin vecka…däremot hade hon några gånger en jobbresa..) 

Du kan alltid fråga honom hur han hade löst saker om du inte fanns? Om han var singel och verkligen inte kunde, och så frågar hon om han kan ha barnet? Vad svarar han då? 

Sen är det säkert så att han har svårt att freda sig. Min man tyckte det var rätt jobbigt när hans ex fick allting till att det drabbade barnen på något sätt, när han sa nej till att hjälpa henne med något. Att han var en dålig pappa (vilket är helt motsatt verkligheten - han är en superpappa och hon är inte en så bra mamma). Om han tex sa nej till att hjälpa henne med bilen, ja då skulle det drabba barnen för då kunde inte hon skjutsa till något på kommande helg (istället för att bara vända sig till en verkstad och lösa problemet)  - såna saker sa hon. När vi blev tillsammans såg jag detta tidigt och talade varje gång om för honom att hon förstås hade fel. Han insåg det och tack och lov har det gått att minska ner på allt detta. 
Så det går att få bukt med det - men det går bara om mannen vill! 

Exakt. Det verkliga problemet är ts sambo

Men usch! Mamman i fråga verkar tro att eran familj är hennes. Snacka om att pissa på ditt territorium! Din man däremot måste vara en riktig dörrmatta för den delen. Det låter som om du måste ha ett samtal med honom om ORDENTLIGA gränser till sin tidigare partner. Bra att du stod på dig, är däremot synd att du behöver ta en fight bara för att din man inte klarar av att säga nej till exet, oschysst!