• Ons 14 sep 12:31
    1084 visningar
    14 svar
    14
    1084

    Längtan efter att adoptera ett barn

    Hej, söker råd och tankar om min situation.
    Jag har länge haft längtan av att adoptera ett barn. Jag går runt med en känsla av att mitt barn finns därute ngnstans och väntar på mig lika mycket som jag längtar.

    Jag har två biologiska barn sedan tidigare men det gör inte längtan efter ett tredje mindre. Jag har ingen önskan om att vara gravid igen och som sagt känslan är att det redan finns ett barn där ute som är för vår familj finns. Jag funderar ibland ändå på att bli gravid men får liksom dåligt samvete över barnet därute i världen. Och blir så ledsen av att jag inte kan vara närvarande för hen som redan finns där. En lite flicka el pojke som längtar efter oss. Kanske låter konstigt men lite så känns det och det kan inte hjälpas. 

    Min man är från Indien men född och uppvuxen i Sverige i sin indiska familj. Mina barn är halvindiska och språket och kulturen är till viss del närvarande hos oss. men naturligtvis är det inte samma som att växa upp i landet. 

    Jag är väldigt kluven till adoption, och undrar om det är rätt sätt för barn, i den bästa av världar skulle det ju inte behövas. och att ta ett barn från sin kultur och sitt sammanhang är så komplext och verkligen inte svart eller vitt bra eller dåligt. 

    Jag blir ibland väldigt känslosam kring alla barn som inte har en egenfamilj runt om i världen och det gör så ont och jag önskar såklart att det inte var så och kanske är det förtvivlan över världen som speglar min längtan till att på ngt vis rätta till den. .
    Någon som adopterat eller är i processen eller någon annan som har ngt tanke. Känner mig väldigt ensam med denna längtan och undrar om någon annan känns såhär? 

    Tack för tips och råd, reflektioner och tankar! 

  • Svar på tråden Längtan efter att adoptera ett barn
  • Ons 14 sep 14:42
    #1

    Nej, jag skulle inte välja adoption om jag kunde få egna barn. Adoptioner till Sverige minskar och just det där... Du är redan nu ledsen för ett barn som även om ni skulle adoptera antagligen inte är född än. Du kan inte rädda ett barn, det kan inte vara grundtanken.

  • Ons 14 sep 15:27
    #2

    Tack för ditt svar och din åsikt.
    och nja riktigt så enkelt är det ju inte, visst skulle jag vilja rädda alla barn i världen om jag kunde på ngt sätt (vem skulle inte vilja det, men det är inte riktigt "bara" därför jag vill adoptera ett barn. jag har ju en längtan till att ha ett till barn i vår familj. Att adoptera är ju som sagt en otroligt komplex handling som inte bara bildar positiva eller negativa känslor och tankar.
    Och jo om processen börjar nu skulle barnet redan vara fött eftersom jag söker ett barn som är lite "äldre" både på grund av att det skulle passa vår familjebild bättre enligt myndigheter men också för att adoptivcentren anser att det passar oss bättre pga ålder osv osv (inte för att vi är lastgamla direkt
    Men ja det är nog ingen tanke som kommer sättas i verklighet och jag funderar på andra sätt att "stilla" min önskan om barn och min ömhet för barn som har det svårt. Genom välgörenhet eller ge av mina vårdkunskaper där de behövs i världen och även familjehem här i Sverige eller som kontaktperson osv osv. 

  • Ons 14 sep 15:33
    #3

    Du har en mer nyanserad bild på adoption än många har vilket är i alla fall är bra :) Vad säger din man om dina tankar?


     


    Det finns så många sätt att involvera sig med barn som ger mycket, där tror jag man kan stilla mycket och känna att man gör skillnad. Eller tror, jag vet :) Familjehem, kontaktperson, ledare i aktivitet eller förening, läxläsning via Röda Korset etc.

  • Ons 14 sep 16:09
    #4
    +4
    momis skrev 2022-09-14 15:27:49 följande:

    Tack för ditt svar och din åsikt.
    och nja riktigt så enkelt är det ju inte, visst skulle jag vilja rädda alla barn i världen om jag kunde på ngt sätt (vem skulle inte vilja det, men det är inte riktigt "bara" därför jag vill adoptera ett barn. jag har ju en längtan till att ha ett till barn i vår familj. Att adoptera är ju som sagt en otroligt komplex handling som inte bara bildar positiva eller negativa känslor och tankar.
    Och jo om processen börjar nu skulle barnet redan vara fött eftersom jag söker ett barn som är lite "äldre" både på grund av att det skulle passa vår familjebild bättre enligt myndigheter men också för att adoptivcentren anser att det passar oss bättre pga ålder osv osv (inte för att vi är lastgamla direkt
    Men ja det är nog ingen tanke som kommer sättas i verklighet och jag funderar på andra sätt att "stilla" min önskan om barn och min ömhet för barn som har det svårt. Genom välgörenhet eller ge av mina vårdkunskaper där de behövs i världen och även familjehem här i Sverige eller som kontaktperson osv osv. 


    Om du ser adoptionen som ett slags välgörenhet, och för att stilla din önskan om att ta hand om ett barn som har det svårt, så tycker jag inte att du ska adoptera. barn ska inte vara välgörenhetsprojekt för att ge näring till din narcissism. 

    Adoption är problematiskt på många sätt, för att man flyttar ett barn från sina rötter till en helt ny kultur, en helt ny familj och klipper alla band med barnets egna rötter. Det är inte jämförbart med din man som levt i Sverige med sin familj och fortfarande har kontaktmöjligheter med sin släkt som finns kvar i Indien. 

    Dessutom sker många adoptioner inte på ett etiskt sätt, dvs många barn är inte alls föräldralösa och  ensamma i världen, utan tas från sina familjer för att tillgodose den rika västvärldens barnlösas behov av barn.

    Vill du idka välgörenhet så är det bättre om du engagerar dig i någon organisation som ser till många/alla barns väl och ve i sitt land, eller vårt land. Inte att ETT barn ska klippas av helt från sina rötter och flytta över halva jordklotet för att DU ska få känna dig som en bättre människa och tillgodose din önskan om ett till barn i familjen.
  • Ons 14 sep 18:22
    #5

    Vad jag hört finns det betydligt fler ofrivilligt barnlösa som står i adoptionskö än vad det finns barn att adoptera. Köerna sträcker sig flera år och du kommer aldrig få lov att ta en plats framför en ofrivilligt barnlöst par. 


    Bli fosterhemsfamilj istället :) men inte schysst att vara fertil och -ta ett barn- från en icke fertil när de finns så få barn att adoptera..

  • Tor 15 sep 08:18
    #6
    +3
    Mimosa86 skrev 2022-09-14 18:22:00 följande:

    Vad jag hört finns det betydligt fler ofrivilligt barnlösa som står i adoptionskö än vad det finns barn att adoptera. Köerna sträcker sig flera år och du kommer aldrig få lov att ta en plats framför en ofrivilligt barnlöst par. 


    Bli fosterhemsfamilj istället :) men inte schysst att vara fertil och -ta ett barn- från en icke fertil när de finns så få barn att adoptera..


    Det stämmer.

    Och därför är det många länder samt adoptionsföreningar, tex Adoptionscentrum, som ser till att "skapa" adopterbara barn genom att ta dem från sina familjer av grumliga skäl. Ett slags människohandel helt enkelt, man tar barn från fattiga och säljer dem till rika. 
  • Ons 21 sep 12:34
    #7
    -1 +1

    Själv gått i tankarna att adoptera. Har dock inga egna men känner igen dina tankar kring ämnet. Man vill ge ett barn en kärleksfull och trygg uppväxt. Tycker du ska prata igenom ämnet med din man och ställ även öppna frågor om ämnet till dina barn.

  • Tor 22 sep 13:15
    #8
    Mimosa86 skrev 2022-09-14 18:22:00 följande:

    Vad jag hört finns det betydligt fler ofrivilligt barnlösa som står i adoptionskö än vad det finns barn att adoptera. Köerna sträcker sig flera år och du kommer aldrig få lov att ta en plats framför en ofrivilligt barnlöst par. 


    Bli fosterhemsfamilj istället :) men inte schysst att vara fertil och -ta ett barn- från en icke fertil när de finns så få barn att adoptera..


    Tack för svar, det visste jag faktiskt inte, att de var fler som önskade adoptera än det finns barn, trodde de var fler barn i världen som behövde ett hem genom adoption än hem utan barn faktiskt. Tack för info.  

    Tänker ändå inte riktigt att man tar ngn annans plats när man adopterar, man genomgår ju extremt mycket kontroller och tester och samtal osv så barnet blir ju placerat till dig eftersom det passar in hos just dig tänker jag men visst jag förstår hur du menar. En adoption är ju inget enkelt att genomföra för ngn.

    Min längtar till ett barn är ju naturligtvis det som ligger först och är störst, och det är ju ett barn jag drömmer om men av olika anledningar är en till graviditet inte så aktuell för mig. därför kom tanken på adoption. men som du säger, jag har redan barn och dom är fantastiska och om det finns fler par som önskar adoptera ett barn än det finns barn till adoption känns det mindre aktuellt för mig. trodde som sagt att det var det motsatta. 

    sedan vill jag bara påpeka att vare sig man har barn innan eller inte tror jag att tankarna och funderingarna vid en adoption är väldigt mycket samma. klart man tänker på hur barnet har det där det är nu, eller? och inte bara på hur det blir sedan när det är här, och man tänker även på hur det kommer bli sedan när det växer upp i ett annat land än vad de är fött. jag tror ingen tänker bara det ena eller det andra. och som jag skrev innan även det, det är oerhört komplext och det finns många känslor kring adoption, hit och dit. 

    det jag egentligen sökte var lite tankar från ngn som har adopterat. eller tänker adoptera men tack för alla tankar
  • Tor 22 sep 13:28
    #9
    flavustaraxacum skrev 2022-09-21 12:34:05 följande:

    Själv gått i tankarna att adoptera. Har dock inga egna men känner igen dina tankar kring ämnet. Man vill ge ett barn en kärleksfull och trygg uppväxt. Tycker du ska prata igenom ämnet med din man och ställ även öppna frågor om ämnet till dina barn.


    tack för svar! 
    precis, jag älskar barn och att vara mamma och har så mycket mer kärlek att ge och längtar efter ett barn till men av olika anledningar känns inte en graviditet så aktuellt för mig nu. 
    mina barn skulle älska ett syskon hur det än kom till vår familj. maken är en fantastisk pappa och skulle oxå ta till sig ett barn som sitt eget. 
    ja man har ju en tanke av att kombinera sin egen längtan till att ge ett barn en kärleksfull och trygg uppväxt.
    tror inte det är negativt att komma till ett hem där det redan finns syskon som älskar än och som blir ens förebilder och ytterligare trygghet i livet. att man dessutom delar mycket till utseendet, språk och kultur med stor del av sin "nya" familj i ett land där andra annars inte gör det är väl inget negativt heller. 
    trodde faktiskt inte att adoptionskön på föräldrar var större än det finns barn, på många sätt positivt ändå.
    dock blir det nog ingen adoption för mig av flera anledningar men det är ibland skönt att ventilera sina tankar utåt

    lycka till om du adopterar till slut!
  • Tor 22 sep 13:58
    #10

    Det är tveksamt om du får adoptera om du har två biologiska barn, det finns fler som vill adoptera än det finns barn. I bästa fall tar du ett barn från ett barnlöst par i värsta fall har barnet blivit stulet från sin familj och sålt till dig (människohandel alltså) En majoritet av barnen är några år dessa barn tas ifrån sin kultur, språk och till och med sitt namn precis som du är inne på. Adoptioner sker främst för de vuxnas skull. Rika (oftast vita) västerlänningar som tar fattiga länders (oftast mörka/asiaters) barn. 

  • Tor 29 sep 19:50
    #11

    I dagsläget kan jag bara tänka på de barn som är förädralösa i ukraina just nu, ingen familj, ingen trygghet, ingenstanns att fly. 
    Men samtidigt finns det barn i sverige som också behöver en  familj. Kontakta kommunen och fråga om möjlighten att vara familjehem, det kanske är ett första steg.

  • Fre 30 sep 05:18
    #12
    +1

    Hej!

    Du verkar vara en fin och varm person med hjärtat på rätta stället. Du har dock en naiv syn på adoption. Det står inte horder av barn med hopp i ögonen som väntar på att få komma till just sin nya alldeles egna familj. 

    Under ytan är det istället en cynisk människohandel där det är väldigt lukrativt för lokala brottslingar i fattiga länder att lura av biologiska föräldrar, eller rakt av stjäla från dem, deras barn, för att sedan sälja dessa som varor.

    Slutkunden blir någon i den enorma kö av västerländska intressenter som liksom du tror att barnen är legitimt hemlösa. 

    Även OM du skulle ta den enorma risken att kanske råka bli högst delaktig i att ha stulit någon annans barn, och att osannolikt nog just DU får ett av de få barn som är sant i behov av en ny familj, så är det som du själv spekulerar mycket komplext och problematiskt med adoption, där många barn med facit i hand får anknytningsstörningar, djupa identitetsproblem, etc. 

    Det är helt enkelt inget romantiskt över det, ingen julfilm från Hallmark där barn med tindrande ögon äntligen kommer hem till en egen familj där köket doftar pepparkakor. 

    Dessutom är det en lång kö av människor med brinnande hopp i hjärtat och hårt knutna händer i bön, och argumentet att dessa inte har barn sedan tidigare medan du har två och är fertil, är faktiskt högst legitimt. 

    Med så stort varmt hjärta och mer att ge till barn som har behov av din kärlek, så tänker jag snarare att det är en resurs du har. Det skulle kunna finnas många andra vägar att hjälpa barn. Via yrkesval, organisationer, volontärarbete, fosterfamilj i Sverige, engagemang i barnbyar utomlands, eller annat. 

    Det finns egentligen ingen hejd på barn i behov av kärleksfulla vuxna, det gäller bara att hitta en bro till dem. Tyvärr är det ju ofta inte de som får hjälp, via adoption eller annat, vilket är ett stort samhälleligt misslyckande både här och utomlands.

    Man tänker, hur svårt kan det vara att hitta ett alldeles eget kärleksfullt sammanhang till vartenda barn som föds, när så många älskar och längtar efter barn. Så jag förstår verkligen din tanke, att vilja erbjuda detta.

    Det är förresten som en fotnot verkligen underbart med personer som har så mycket kärlek att ge, och det är på intet sätt du själv som skapat denna fantasi kring adoption, utan den har skapats åt oss. 

  • Fre 30 sep 05:49
    #13

    Om du står fast vid att adoptera, så gör det för ett av alla de barn som ofta blir lämnade kvar. De som har olika handikapp och andra svårigheter.


    MEN som tidigare sagt, det ska vara för att DU vill ha barnet, inte för att du tror att barnet vill ha dig. Ha samma grundtanke som när du valde att skaffa biologiska barn. Du ville helt enkelt, det var inte för barnets skull.

  • Fre 30 sep 10:48
    #14
    Blue Waffle skrev 2022-09-29 19:50:05 följande:

    I dagsläget kan jag bara tänka på de barn som är förädralösa i ukraina just nu, ingen familj, ingen trygghet, ingenstanns att fly. 
    Men samtidigt finns det barn i sverige som också behöver en  familj. Kontakta kommunen och fråga om möjlighten att vara familjehem, det kanske är ett första steg.


    De ukrainska barnen har redan börjat stjälas för adoption och Ukraina har infört adoptionsstop för att inte fler barn ska tas från sina familjer bara för att det går att utnyttja kaoset i landet för att tillskansa sig barn. 

    De flesta barn som kommer till Sverige kommer som tur är med sina mammor eller andra släktingar som kan ta hand om dem istället för att de ska adopteras bort till främlingar. 

    www.europaportalen.se/content/fn-troligt-att-ryssland-deporterar-ukrainska-barn-adoption

    blankspot.se/analys-adoption-ar-inte-ett-bra-satt-att-hjalpa-barn-i-ukraina/
Svar på tråden Längtan efter att adoptera ett barn
Logga in
Bli medlem