Varför har mannen ingen talan i om barnet ska behållas eller ej?

Såklart finns är den rent fysiska belastningen, men det är väl bara den lilla delen av ett helt liv? Ett ej önskat barn av den ena parten kan alltså inte orsaka någon skada eller olägenhet hos någon av de båda? Vad jag förstår så är ett barn ett livslångt åtagande, för man kan väl inte friskriva sig från sina barn? Det här är ju något mannen då isåfall belastas av vare sig han vill eller ej. Kan inte det skada denne, i annan mån, om den inte önskar denna belastning? Borde det inte vara mest jämställt och rättvist att den ena parten kan juridiskt friskriva sig barnet om det inte önskar ta del av det? T ex en kvinna som antingen är för långt gången, ändrar sig för sent eller bara att mannen inte vill vara med. En förälder som inte vill vara förälder, är den verkligen bra för barnet?