Förskolan klagar på min tvååring
Men jaha?? Vad ska ni göra åt det? En livlig tvååring, give me a break, sånt har man inte möten för. Jag trodde att fsk-personal var anställda för att ta hand om alla möjliga slags barn.
Stålsätt er inför mötet. Var beredd på att de kan vräka ur sig precis vad som helst. T ex kanske de kommer att lyfta frågan om en ev. diagnos, om ni har märkt något hemma, om ni har kontakt med bup, vad säger bvc om hennes uppförande osv. Då säger ni att ni inte märkt något liknande hemma alls utan att det mest verkar vara just på fsk det här verkar vara ett problem. Bra läge då att också ta upp om den där pedagogen som hon är rädd för. Och poängtera att det inte alls är aktuellt att fundera kring diagnoser i nuläget. (De borde dessutom veta att man inte KAN sätta diagnos på så små barn! Mycket växer bort med tiden.)
Var också vaksam på om de försöker lägga över ansvaret på er föräldrar. Lägg huvudet på sned och lägg gärna an en lite dum uppsyn och fråga då vad de har tänkt att ni ska kunna göra egentligen eftersom ni inte är på plats. Bolla hela tiden tillbaka! Man kan liksom inte uppfostra en tvååring på så sätt att barnet kommer ihåg samtal som skedde för flera timmar sedan och ska uppföra sig på ett visst sätt. Och varför ska hon inte få vara sig själv?
Jag kan rekommendera att ni spelar in samtalet i smyg. Det är lagligt!