Inlägg från: Anonym (Jaha) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jaha)

    Förskolan klagar på min tvååring

    Men jaha?? Vad ska ni göra åt det? En livlig tvååring, give me a break, sånt har man inte möten för. Jag trodde att fsk-personal var anställda för att ta hand om alla möjliga slags barn.

    Stålsätt er inför mötet. Var beredd på att de kan vräka ur sig precis vad som helst. T ex kanske de kommer att lyfta frågan om en ev. diagnos, om ni har märkt något hemma, om ni har kontakt med bup, vad säger bvc om hennes uppförande osv. Då säger ni att ni inte märkt något liknande hemma alls utan att det mest verkar vara just på fsk det här verkar vara ett problem. Bra läge då att också ta upp om den där pedagogen som hon är rädd för. Och poängtera att det inte alls är aktuellt att fundera kring diagnoser i nuläget. (De borde dessutom veta att man inte KAN sätta diagnos på så små barn! Mycket växer bort med tiden.)

    Var också vaksam på om de försöker lägga över ansvaret på er föräldrar. Lägg huvudet på sned och lägg gärna an en lite dum uppsyn och fråga då vad de har tänkt att ni ska kunna göra egentligen eftersom ni inte är på plats. Bolla hela tiden tillbaka! Man kan liksom inte uppfostra en tvååring på så sätt att barnet kommer ihåg samtal som skedde för flera timmar sedan och ska uppföra sig på ett visst sätt. Och varför ska hon inte få vara sig själv?

    Jag kan rekommendera att ni spelar in samtalet i smyg. Det är lagligt!

  • Anonym (Jaha)
    violis skrev 2022-10-02 10:17:47 följande:
    Förskolans pedagoger är anställda och  utbildade för att ta hand om alla möjliga slags barn det är därför vi ser när något barn går lite utanför normen  det behöver INTE betyda att det handlar om någon diagnos !!
    Men att förskolan uppmärksammat något som de vill lyfta så att förskolan och föräldrarna gemensamt kan hjälpa barnet genom att ha ett gemensamt förhållningssätt .Förskolan vill kanske ha hjälp med hur de ska tänka  och jobba genom att få lov att ta in specialpedagoger för att titta på TS barn i förskolans miljö för att se vad förskolan kan ändra i sitt förhållningssätt mot barnet för att hjälpa barnet att kanalisera sin energi så att det inte i förlängningen skapar konflikter med de andra barnen eller blir en situation där barnet får onödigt många tillsägelser 

    Vi har barngenomgång ett par gånger / år där vi ser vilka barn vi behöver ta hjälp av specialpedagog, på min förskola går det 100 barn.. varje hemvist har med i snitt 5-6 barn på sin lista? i dagsläget är det 1 av dessa 25-30 barn som väntar på att få påbörja en utredning .. för de övriga 24-29 barnen finns det ingen anledning att i dagsläget överväga en utredning .. även om flera av dem är väldigt aktiva och kommer ofta i konflikter med sina kompisar..men med hjälp av de anpassningar vi gör i samråd med specialpedagoger som vi efter att haft ett möte med föräldrarna fått lov att ta hjälp av så kan vi minimera dessa konflikter och hjälpa barnet att hitta andra sätt / andra vägar att gå 

    Att Ts hemma ska prata med sitt barn tror jag inte att förskolan ens har en tanke på att dessa göra.. hade det handlat om en 4-5 åring som tex sparkas när hen blir arg (alltså en 4-5 åring där det inte finns mista misstanke övh,om någon ev diagnos ) ja då kan man börja tänka på att prata även hemma om hur man är en bra kompis och att man använder sin röst o inte sina händer/ fötter när man blir arg ?

    ( o ja..visst är det lagligt att spela in ett samtal ..men om man vill ha ett bra samarbete med sin förskola är det kanske inte det man bör göra vid ett första samtal?däremot om man haft flera samtal och man upplever att det man bestämt inte följs då kan det definitivt vara på sin plats..) 
    Såvitt jag vet behöver skolan inte med om tillåtelse att ta in en specialpedagog, men intressant att du kände att du så starkt behövde gå i försvar för en grupp kollegor du inte ens träffat eller har en aning om hur de jobbar. Att en tvååring är rädd för en personal är verkligen inget gott tecken, så hellre förberedd på all möjlig skit i det där mötet.

    Anledningen att ts ska spela in samtalet är flera. Dels för att man inte minns detaljer så bra efteråt, dels för att personalen kan tänkas uttrycka sig olämpligt ifall man behöver ta det vidare till rektor. En inspelning använder man så klart bara om man absolut behöver men det kan vara bra stöd i senare samtal att kunna hänvisa till exakt vad som sagts.
  • Anonym (Jaha)
    Mrs Moneybags skrev 2022-10-02 12:23:24 följande:

    Och hur tänker man sig att man får en tvååring att bli mindre aktiv?

    Hur skulle föräldrarna kunna göra någonting åt det?


    Jag tror att hälften av problemen beror på personalbrist. Barnen är som barn alltid har varit. 


    Och en relevant fråga: varför skulle man försöka få en tvååring att bli mindre aktiv? Om barn är helt sjövilda och river stället så förstår man att det är jobbigt men om det bara är att barnet är mer aktivt än de flesta andra ser jag inget problem med att låta hen utvecklas i sin egen takt.
  • Anonym (Jaha)
    Marie7 skrev 2022-10-02 12:41:58 följande:
    Självklart får 2 åringar ha spring i benen! 
    Men är det en tvååring som har svårt att sitta stilla i tex samling, vid maten, alltid springer runt inne, inte kan leka utan byter aktivitet hela tiden, svårt att lyssna och koncentrera sig ja då går hen mot "normen" och vi reagerar.
    Jaha? Och varför behöver ni reagera på det? Ungen beter sig på ett viss sätt, bra då har vi konstaterat det och kan gå vidare med arbetsdagen.
  • Anonym (Jaha)
    Marie7 skrev 2022-10-02 15:35:45 följande:
    Det var länge sedan det hette "Dagis". Självfallet är det tillåtet att vara aktiv. En tvååring sitter inte ner och pysslar så länge. Men de kan. Det är skillnaden. En tvååring som inte kan pga för mycket kryp i kroppen blir en tvååring man ständigt måste punkta. Vet inte hur jag bäst ska förklara. För de som inte arbetar med barn i förskola förstår nog inte vad jag menar, men de som gör det förstår nog. I en grupp med 15, 16 ibland upp till 20 andra tvååringar krävs det enormt av oss om man har en eller några man ständigt behöver punkta som i TS barns fall är "livligt och gör bus". Vad är det för bus är frågan? 
    Det är många som fortfarande säger dagis, även om fsk-personal verkar ta det som en personlig kränkning.

    Vad spelar det för roll om man måste punkta ett barn, oavsett orsak? Om det är så får väl personalen hantera problemet. Klarar de inte av det får rektor ta in resurser. Vad är din poäng där?
  • Anonym (Jaha)
    Anonym (Knepigt) skrev 2022-10-02 16:07:12 följande:

    jag har mest tänkt att hon är nyfiken, aktiv och väldigt glad och levnadsglad. Nu känns det olustigt och märkligt. Om deras arbetsmiljö blir lidande så är det ju ett chefsansvar om de behöver mer personal etc
    vi har ett begränsat handlingsutrymme då vi inte är med. 


    Ja, och sedan kan man fråga sig om man alltid behöver kväva ett barns leklust. Att inte sitta still i samlingar, sångstunder osv är så klart problematiskt men en person längre upp beskrev också att deras fsk löste det genom att sätta barnet precis bredvid en pedagog, så det går nog att komma runt för det mesta.
  • Anonym (Jaha)
    Marie7 skrev 2022-10-02 16:26:54 följande:

    För att svara alla en sista gång så Nej alla tvååringar är inte lika. En del är lugna, en del livliga, en del tysta, en del högljudda osv. Åter igen, när pedagoger kallar till ett sådant möte som tråden handlar om är det för oro om barnet. Att de vill förstå och göra det bästa för barnet. De har säkert prövat flera olika anpassningar såsom att barnet alltid sitter brevid en vuxen i samling, under matsituationer mm. I bästa fall är man 3 pedagoger i en grupp på 20 barn. Behöver en pedagog ständigt punkta ett barn ja då är det 2 pedagoger på 19 barn. De har säkert gjort en kartläggning och handlingsplan för barnet och nästa steg är att ha samtal med föräldrarna. OM barnet så småningom skulle behöva utredas får tiden utvisa. Är det då inte bra att förskolepersonalen på avdelningen reagerat? Om det bara beror på "livlighet" ja då lär tiden utvisa det också. Kanske barnet även är utåtagerande? Det framgår inte. Hur är barnet hemma? Se inte förskolans agerande som något dåligt. Lyssna på vad de har att säga. För en dialog och kom fram till HUR ni, föräldrar och förskola, ska hjälpa barnet.


    I bästa fall hos ER ja. Mitt barns grupp har fyra personal när det finns som flest barn på plats (också max 20). Om ni behöver fler personal så är det en fråga för ER rektor och inget som ts behöver fundera på, eller någon annan. Även när man punktar så betyder inte det att man är helt otillgänglig för alla andra barn heller.

    Sedan kan man tillägga att det inte alls är säkert att barnet behöver hjälp, varken nu eller senare. Bra om personalen vill få tips från föräldrarna om hur man hanterar barnet hemma men det måste inte betyda att det är något avvikande hos barnet.
  • Anonym (Jaha)
    violis skrev 2022-10-02 16:50:42 följande:
    Och intressant att du utan att känna pedagogerna eller känna till förskolan förutsätter att pedagogerna ska uttrycka sig olämpligt ..

    Jag förutsätter att 95% minst av mina kollegor runt om i landet gör sitt bästa för de barn de har i sin vård o baserat på de brukarundersökningar som görs runt om i landet där föräldrarna får svara på frågor om sina barns förskolor så stämmer den siffran ganska bra..
    sedan självklart finns det undantag precis som i alla andra yrken men de är just det, undantag ?
     
    och nej, inget barn ska uttrycka  ens nästan rädsla för en pedagog så som Ts uttrycker det är inte ok..och något man bör ta upp på ett möte för att se vad det är som gör att barnet inte gillar denna pedagog och även hur barnet uttrycker det hemma - hur föräldrarna ser det hos barnet - en professionell pedagog kan ta detta till dig och fundera över hur hen kan ändra sitt bemötande mot barnet..

    och Jo, . vi får inte ta in en specialpedagog för att titta på ett speciellt barn utan att föräldrarna gett sin tillåtelse..
    om hen däremot ska titta på hela gruppen och ge oss tips o idéer vad vi behöver tänka på för en grupp som helhet utan att det handlar om att vi har funderingar kring ett specifikt barn då behöver vi inte först be alla VH om tillåtelse.
    så har de varit i alla de kommuner jag jobbat i under mina 25+ år som förskollärare så jag förutsätter att det gäller för hela landet även om vissa saker lättat lite..tex idag meddelar vi bara föräldrarna vilka dokument vi skickar med till skolan, för ett par år sedan var vi tvungna att ha VH ?s tillstånd för att lämna över samma dokument ( handlingsplaner,pedagogiska kartläggningar, etc..) 
    Haha nej det sa jag aldrig :) Jag sa däremot att man ska räkna med att det kan komma lite vad som helst.

    Kring det där med specialpedagog menar jag inte att hen ska komma in och observera ett särskilt barn, utan snarare att vara stöttande i verksamheten i stort, där barnen har sina olika förutsättningar, så ungefär samma som du beskriver också att man tittar på gruppen som helhet. Dessutom arbetar ju en specialpedagog inte mot barnen i första hand utan gentemot lärarna, men det visste du ju (fast andra i tråden kanske inte vet det så värt att nämna).
  • Anonym (Jaha)
    Anonym (Knepigt) skrev 2022-10-02 18:57:54 följande:

    De säger att hon är överaktiv och att det inte fungerar. exakt så.Att de inte kan hantera henne för att hon springer runt hela tiden vid maten och annars och inte sitter still.


    Deras problem, 100 %. Ni föräldrar kan ändå inget göra. Hoppas du uppdaterar, ska bli väldigt intressant att höra vad de förväntar sig från ert håll.
  • Anonym (Jaha)
    Anonym (Förskollärare1) skrev 2022-10-02 22:32:47 följande:

     


    Jo förskolan behöver föräldrars tillåtelse för att en specialpedagog ska få vara med i verksamheten och se hur det fungerar för barnet. 


    För det ENSKILDA barnet ja, inte för att betrakta hela gruppen barn.
  • Anonym (Jaha)
    Anonym (Knepigt) skrev 2022-10-03 12:17:30 följande:

    Dom vårdnadshavare vill jag ha insyn i om det dokumenteras om mitt barn. Jag jobbar inom socialtjänsten och blir mörkrädd om det är så det går till? var är delaktigheten om det skrivs handlingsplaner utan individernas medgivande och  delaktighet.


    ja konst att så många barn får diagnos ich att BUP havererar med kötider tänker jag? 


    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 14:48:33 följande:
    Ja gud. Skrivs det handlingsplaner om mitt barn utan min vetskap och jag fick veta det skulle jag börja spela in varje samtal med personalen och spara med, utan att berätta. Om det är så man vill jobba.
    Det sker väldigt mycket dokumentation kring barn och elever som vårdnadshavare inte behöver informeras om, ibland inte ens har rätt att läsa. Kan vara bra att veta att det också är helt enligt lag riktigt.

    Pedagogisk kartläggning är något som skolan kan göra när som helst, utan vh vetskap, och det är helt enligt riktlinjerna. En kartläggning är till för att få en bred bild av vad ett barn eller elev har för svårigheter så att man inom verksamheten/undervisningen kan göra extra anpassningar, antingen inom klassen som helhet eller för enskilda elever beroende på situationen. Ibland är det ju en hel grupp som har en generell svårighet. Anpassningar som gäller en enskild elev ska dokumenteras i deras IUP. Det är inte detsamma som ett åtgärdsprogram.

    Särskilt stöd är det som dokumenteras i ett åtgärdsprogram (rektor är ansvarig), sånt stöd som inte går att rymma inom den vanliga verksamheten. På fsk-nivå ska vårdnadshavare ha möjlighet att delta i planeringen av särskilt stöd (däremot inte inom vanlig skola) och vh har rätt att ta del av åtgärdsprogrammet oavsett nivå.

    www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/extra-anpassningar-sarskilt-stod-och-atgardsprogram
  • Anonym (Jaha)
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 18:28:20 följande:
    Happ. Men då kan jag också kartlägga pedagoger antar jag. Så man har på fötterna den dagen någon anklagar ens barn för något felaktigt.
    Ja det är klart du kan det. Inte riktigt samma sak däremot eftersom du verkar vilja göra det med någon slags hämndtanke i bakgrunden medan lärare m.fl. bara följer skollagen. Inte ens valfritt för dem ska tilläggas.
Svar på tråden Förskolan klagar på min tvååring