Förskolan klagar på min tvååring

Mitt barns förskola klagar på att min dotter är överaktiv och att de måste vara med henne hela tiden, att hon busar och springer runt annars. De menar att det inte fungerar och ska tydligen ha ett samtal med oss föräldrar närmaste tiden(de sa det vid fredagens lämning). 

Har två äldre barn och aldrig varit med om det här tidigare och tycker det hela är märklig. Jag undrar även vad vi ska göra över att hon är aktiv, hon är två år. Kan spontant bli knepigt att få utredning eller vad det nu är förskolan vill. Vi kan ju inte direkt sitta och prata med henne direkt heller. Känns knepigt och olustigt. 

min dotter gillar dessutom inte den pedagogen som klagar, nästan rädd för henne. 

Det är väl bra att ni ska prata om det. Då kan ni ju även ta upp det pedagogen hon är rädd för. 

Mitt barns förskola klagar på att min dotter är överaktiv och att de måste vara med henne hela tiden, att hon busar och springer runt annars. De menar att det inte fungerar och ska tydligen ha ett samtal med oss föräldrar närmaste tiden(de sa det vid fredagens lämning). 

Har två äldre barn och aldrig varit med om det här tidigare och tycker det hela är märklig. Jag undrar även vad vi ska göra över att hon är aktiv, hon är två år. Kan spontant bli knepigt att få utredning eller vad det nu är förskolan vill. Vi kan ju inte direkt sitta och prata med henne direkt heller. Känns knepigt och olustigt. 

min dotter gillar dessutom inte den pedagogen som klagar, nästan rädd för henne. 

Men jaha?? Vad ska ni göra åt det? En livlig tvååring, give me a break, sånt har man inte möten för. Jag trodde att fsk-personal var anställda för att ta hand om alla möjliga slags barn.

Stålsätt er inför mötet. Var beredd på att de kan vräka ur sig precis vad som helst. T ex kanske de kommer att lyfta frågan om en ev. diagnos, om ni har märkt något hemma, om ni har kontakt med bup, vad säger bvc om hennes uppförande osv. Då säger ni att ni inte märkt något liknande hemma alls utan att det mest verkar vara just på fsk det här verkar vara ett problem. Bra läge då att också ta upp om den där pedagogen som hon är rädd för. Och poängtera att det inte alls är aktuellt att fundera kring diagnoser i nuläget. (De borde dessutom veta att man inte KAN sätta diagnos på så små barn! Mycket växer bort med tiden.)

Var också vaksam på om de försöker lägga över ansvaret på er föräldrar. Lägg huvudet på sned och lägg gärna an en lite dum uppsyn och fråga då vad de har tänkt att ni ska kunna göra egentligen eftersom ni inte är på plats. Bolla hela tiden tillbaka! Man kan liksom inte uppfostra en tvååring på så sätt att barnet kommer ihåg samtal som skedde för flera timmar sedan och ska uppföra sig på ett visst sätt. Och varför ska hon inte få vara sig själv?

Jag kan rekommendera att ni spelar in samtalet i smyg. Det är lagligt!

Förskolans pedagoger är anställda och  utbildade för att ta hand om alla möjliga slags barn det är därför vi ser när något barn går lite utanför normen  det behöver INTE betyda att det handlar om någon diagnos !!
Men att förskolan uppmärksammat något som de vill lyfta så att förskolan och föräldrarna gemensamt kan hjälpa barnet genom att ha ett gemensamt förhållningssätt .Förskolan vill kanske ha hjälp med hur de ska tänka  och jobba genom att få lov att ta in specialpedagoger för att titta på TS barn i förskolans miljö för att se vad förskolan kan ändra i sitt förhållningssätt mot barnet för att hjälpa barnet att kanalisera sin energi så att det inte i förlängningen skapar konflikter med de andra barnen eller blir en situation där barnet får onödigt många tillsägelser 

Vi har barngenomgång ett par gånger / år där vi ser vilka barn vi behöver ta hjälp av specialpedagog, på min förskola går det 100 barn.. varje hemvist har med i snitt 5-6 barn på sin lista? i dagsläget är det 1 av dessa 25-30 barn som väntar på att få påbörja en utredning .. för de övriga 24-29 barnen finns det ingen anledning att i dagsläget överväga en utredning .. även om flera av dem är väldigt aktiva och kommer ofta i konflikter med sina kompisar..men med hjälp av de anpassningar vi gör i samråd med specialpedagoger som vi efter att haft ett möte med föräldrarna fått lov att ta hjälp av så kan vi minimera dessa konflikter och hjälpa barnet att hitta andra sätt / andra vägar att gå 

Att Ts hemma ska prata med sitt barn tror jag inte att förskolan ens har en tanke på att dessa göra.. hade det handlat om en 4-5 åring som tex sparkas när hen blir arg (alltså en 4-5 åring där det inte finns mista misstanke övh,om någon ev diagnos ) ja då kan man börja tänka på att prata även hemma om hur man är en bra kompis och att man använder sin röst o inte sina händer/ fötter när man blir arg ?

( o ja..visst är det lagligt att spela in ett samtal ..men om man vill ha ett bra samarbete med sin förskola är det kanske inte det man bör göra vid ett första samtal?däremot om man haft flera samtal och man upplever att det man bestämt inte följs då kan det definitivt vara på sin plats..) 

Förskolans pedagoger är anställda och  utbildade för att ta hand om alla möjliga slags barn det är därför vi ser när något barn går lite utanför normen  det behöver INTE betyda att det handlar om någon diagnos !!
Men att förskolan uppmärksammat något som de vill lyfta så att förskolan och föräldrarna gemensamt kan hjälpa barnet genom att ha ett gemensamt förhållningssätt .Förskolan vill kanske ha hjälp med hur de ska tänka  och jobba genom att få lov att ta in specialpedagoger för att titta på TS barn i förskolans miljö för att se vad förskolan kan ändra i sitt förhållningssätt mot barnet för att hjälpa barnet att kanalisera sin energi så att det inte i förlängningen skapar konflikter med de andra barnen eller blir en situation där barnet får onödigt många tillsägelser 

Vi har barngenomgång ett par gånger / år där vi ser vilka barn vi behöver ta hjälp av specialpedagog, på min förskola går det 100 barn.. varje hemvist har med i snitt 5-6 barn på sin lista? i dagsläget är det 1 av dessa 25-30 barn som väntar på att få påbörja en utredning .. för de övriga 24-29 barnen finns det ingen anledning att i dagsläget överväga en utredning .. även om flera av dem är väldigt aktiva och kommer ofta i konflikter med sina kompisar..men med hjälp av de anpassningar vi gör i samråd med specialpedagoger som vi efter att haft ett möte med föräldrarna fått lov att ta hjälp av så kan vi minimera dessa konflikter och hjälpa barnet att hitta andra sätt / andra vägar att gå 

Att Ts hemma ska prata med sitt barn tror jag inte att förskolan ens har en tanke på att dessa göra.. hade det handlat om en 4-5 åring som tex sparkas när hen blir arg (alltså en 4-5 åring där det inte finns mista misstanke övh,om någon ev diagnos ) ja då kan man börja tänka på att prata även hemma om hur man är en bra kompis och att man använder sin röst o inte sina händer/ fötter när man blir arg ?

( o ja..visst är det lagligt att spela in ett samtal ..men om man vill ha ett bra samarbete med sin förskola är det kanske inte det man bör göra vid ett första samtal?däremot om man haft flera samtal och man upplever att det man bestämt inte följs då kan det definitivt vara på sin plats..) 

Men jaha?? Vad ska ni göra åt det? En livlig tvååring, give me a break, sånt har man inte möten för. Jag trodde att fsk-personal var anställda för att ta hand om alla möjliga slags barn.

Stålsätt er inför mötet. Var beredd på att de kan vräka ur sig precis vad som helst. T ex kanske de kommer att lyfta frågan om en ev. diagnos, om ni har märkt något hemma, om ni har kontakt med bup, vad säger bvc om hennes uppförande osv. Då säger ni att ni inte märkt något liknande hemma alls utan att det mest verkar vara just på fsk det här verkar vara ett problem. Bra läge då att också ta upp om den där pedagogen som hon är rädd för. Och poängtera att det inte alls är aktuellt att fundera kring diagnoser i nuläget. (De borde dessutom veta att man inte KAN sätta diagnos på så små barn! Mycket växer bort med tiden.)

Var också vaksam på om de försöker lägga över ansvaret på er föräldrar. Lägg huvudet på sned och lägg gärna an en lite dum uppsyn och fråga då vad de har tänkt att ni ska kunna göra egentligen eftersom ni inte är på plats. Bolla hela tiden tillbaka! Man kan liksom inte uppfostra en tvååring på så sätt att barnet kommer ihåg samtal som skedde för flera timmar sedan och ska uppföra sig på ett visst sätt. Och varför ska hon inte få vara sig själv?

Jag kan rekommendera att ni spelar in samtalet i smyg. Det är lagligt!