Inlägg från: Anonym (Lena) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lena)

    Förskolan klagar på min tvååring

    Har de verkligen klagat på ert barn? Det är inte så att de upplever problem kring barnet och vill prata med er om det? Vi har behövt ha extra iup med båda våra barn pga problem med dem, men jag har aldrig uppfattat det som att personalen har klagat på våra barn. Inte ens när det ena slogs. Förskolan har bara berättat om de problem som funnits. 


    Att förskolan reagerar på ens barns beteende om det är utanför det normala tycker jag är bra. En del sånt syns ju just när barnet är i grupp och är inte alls lika tydligt för föräldrarna. Men som förälder är man väl intresserad av hur ens barn beter sig och om det har problem även under den tid man själv inte är med det? 

  • Anonym (Lena)
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-02 16:46:48 följande:
    Men åter - det är förskolan som är felet, inte barnet.

    Varför måste barn alltid problematiseras om de inte pssar mallen? Kanske är det förskolan som borde få diagnosen extra stödbehov. Inte barnet.

    Jag är extremt less på det här tankesättet du förmedlar, där det är att förskolan har så få resurser att alla barn som inte fyller mallen ska utredas eller mötas om, specialdiskuteras och problematiseras från TVÅÅRSÅLDERN om de inte går att stuva in i formatet Svensk Förskola 2022. Kanske som sagt är det förskolan i sog som är problemet i många fall.

    Skulle detta uppstå med mitt barn skulle jag ta det ur aktuell förskola eftersom jag skulle inse att mitt barns behov inte skulle kunna mötas av den.
    Det har inte slagit dig att man kan hantera problem utan att man peka finger och påstå att det är fel på någon? Det är ett problem om ett barn inte fungerar i förskolegruppen och då är det väl jättebra att personalen berättar det för föräldrarna, så att man tillsammans kan hitta en lösning? 
  • Anonym (Lena)
    nernu skrev 2022-10-02 17:44:26 följande:

    Varför behöver en tvååring ens sitta still på en samling? För att det passar förskolans format givetvis. Hade gått lika bra att släppa ut ungarna och leka istället. Men det står ju inte i läroplanen så det går givetvis inte för sig. 


    Min erfarenhet är att större grupper med barn behöver styrning av vuxna. Inte exakt hela tiden, men till ganska stor del. De klarar inte själva att organisera sig på ett sätt så att alla har det bra. Därför (bland annat) har förskolan flera olika typer av gruppaktiviteter. Samling, fysiska lekar, musik, pyssel mm. 


    Mitt ena barn klarade inte samling. Hon fick gå ifrån och göra annat. Så det behöver inte heller vara så att alla kläms in i samma mall. 


    Dessutom är fri lek och utomhusvistelse en del av förskolepedagogiken. Men det är just en del. Det funkar inte att ha fri lek hela tiden. Mitt andra barn tex hade inte klarat förskolan om det hade varit så. Hon behövde samlingen. 

  • Anonym (Lena)
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 09:20:37 följande:
    Detta.

    Jag undraro nså hur förskollärare i tråden här skulle känna om barnens föräldrar skulle dokumentera alla sådana avvikelser på pedagogerna, om det nu är så att nån pedagog är fel så är det ju bra att det finns dokumenterat tidigt i dokument som sparas. Men nu är jag sarkastisk.

    Jag tycker också tråden visar på det som är fel i dagens förskola - en överbelastad sits där alla barn som kräver mer ska problematiseras, för det är fel att vara lite för livlig så man tar tid, och det är ändå bra för barnet kanske ändå får en diagnos sen och då har man ju varit duktig att punktat det lilla barnet från dess första ord. Fick det ingen diagnos nu kanske det kommer sen så det är ändå bra.

    Det här samhället suger för små barn.

    Ja, det här upprör mig på riktigt.

    Att notera och diskutera att barnet avviker från normen är INTE att säga att något är fel på barnet. Det är att vilja hjälpa barnet. Om ett barn tex inte kan sitta still på förskolan kan personalen höra med föräldrarna om barnet gör det hemma och få tips som hjälper barnet. 


    Förr fick inte barn diagnoser. Istället blev de byfånar, sattes på anstalt för vanartiga och blev som vuxna utan stadig inkomst pga utebliven skolgång. Hur många sk luffare tror du inte hade fått npf-diagnoser och stödlärare om de vuxit upp idag? 


    Att barn som inte fungerar i grupp eller inte utvecklas som vanligt uppmärksammas är generellt bra för barnen. 


    Om du tycker att det är en skymf mot barnet att påtala att det är annorlunda får det stå för dig. Jag gillar olika och ser mycket hellre att mina barns olikheter jämfört med klasskompisarna uppmärksammas så att förskolan/skolan och vi föräldrar kan ge dem en så bra start i livet som möjligt. 

  • Anonym (Lena)
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 14:46:55 följande:

    Jag gillar inte när saker överproblematiseras heller och ser att pendeln slagit över långt åt det håller - där minsta lilla avvikelse kanske kräver en diagnos och utredning och diskussion och särhantering av ett barn.

    Det blir OCKSÅ fel, på samma vis det var fel när dyslektiker bara var lata och folk blev stämplade som byfåne.

    Det finns också variationer av att vara människa, som inte kräver psykologbedömning, utpekande att någon är avvikande och pärmar och mappar med ?bedömning just utifall att?. 

    Det har ju kommit fram nu att unga vuxna fått problem pga diagnoser som satts i för hög grad av välmenande vuxna och som de inte håller med om mer - det är också samhällsstämplar som kan hindra.


     


    Fast nu har ju inte pedagogerna sagt att TS barn har ett funktionshinder. De har bjudit in till ett möte. 


    Såna hade vi flera av när mitt barn var yngre och slogs och vägrade sitta med i samlingen. Genom att samarbeta föräldrar och pedagoger klurade vi ut vad hon behövde för stöd. Men det hade aldrig funkat om jag och min man sparkat bakut och hävdat att allt var förskolans fel. En sån attityd förlorar man bara på. Och den som förlorar mest är barnet. 

  • Anonym (Lena)
    Anonym (Men va) skrev 2022-10-03 18:30:22 följande:
    Ja. Jag får ofta bilden av att personer inom fsk numera gärna vill sätta diagnoser, för att ?vara den som hittat det och hjälper barnet?. Vilket gör att  saker gärna övertolkas av den här yrkeskategorin. Allt som inte exakt är i mallen från utbildningen är fel, avviker och är något som inte passar.
    Det är nog olika. Hos oss var det vi som tog upp frågan om funktionshinder och pedagogerna var pragmatiska och ville hitta lösningar som förenklade för vårt barn. 
    Anonym (Elma) skrev 2022-10-03 17:46:37 följande:
    Fast nu förutsätter du att all förskolepersonal är bra och vill väl. Jag var nog den föräldern som kanske slog bakut när det gäller min yngsta. Dagis ville ha ett möte eftersom han hade rymt från dagis. Vi trodde att mötet skulle handla om hur vi och dagis förhindrar att det händer igen. På mötet var det vi föräldrar, förskolechefen och den personalen som inte tyckte om sonen (vilket han kände av). mötet handlade om vad sonen har gjort senaste 3 månaderna och vad det var för fel på honom. Vi fick höra att han slog ett barn 4 veckor tidigare. Det är inte ok men vad ska vi göra med informationen en månad senare samt att han brukade inte slåss. Han hade fel på syn, motorik och han gjorde konstiga saker tex så sprang han mycket. En annan dag så kom jag för att hämta då kommer gnällkärringen och suckade och stönade För det hade varit en jättejobbig dag med sonen för han hade slängt av sig kepsen. Om man tycker det är jättejobbigt när ett barn slänger av sig kepsen så kanske man inte ska jobba med barn. Får man inte lära sig lite tålamod på förskolelärarprogrammet.?
    Såklart finns det dåliga pedagoger som borde byta jobb. Men TS har ju inte ens varit på mötet än. Det jag reagerar på är att en del i tråden verkar utgå från att majoriteten av förskolepedagogerna tycker illa om barn. TS är inbjuden till ett möte. Att inför ett möte måla upp en bild av att den man ska träffa är dum är ingen bra förutsättning. 
Svar på tråden Förskolan klagar på min tvååring