Varit otrogen, vad bör jag göra

För mig är dock det faktum att min partner känner att den inte kan berätta sitt misstag för mig likställt med att vi har problem. Jag hoppas att jag får mina partners att känna sig så älskade och trygga i vår relation att de kan anförtro sig till mig även när de inte är sitt optimala jag. Att kunna lita på att jag, efter jag fått ha mina negativa reaktioner, älskar dem såpass mycket så att vi kan lösa detta och gå vidare. Så utifrån mina ramar så bör en partner till mig alltid berätta- för om (oavsett hur ) det kommer fram senare så kommer alla negativa konsekvenser som jag skrev om i tidigare inlägg.

Däremot, som jag skrev tidigare till ts, så är jag ju helt införstådd med att vi alla är olika människor med olika sätt att resonera/känna. Så är svårt att råda i huruvida någon annan ska berätta sitt engångsmisstag eller ej. Men mina erfarenheter säger att om det kommer fram senare på något sätt och vis så brukar det aldrig sluta väl. De enda exempel där relationer har kommit vidare jag har i min omgivning (samt mig själv,så reservation för anekdotisk härledning)är där den otrogne har erkänt direkt. 

Det är ett självskadebeteende. Och en naiv bild av verkligheten. 

Måste ju undra varför du, den absoluta sanningens förkämpe, som förespråkar att man ska vara öppen sitter bakom anonyma nick i tusentals inlägg? 
Där du talar om för andra hur de ska leva och hur dåliga de är om de inte lever som du tänker. 

Rejält fegt att bete sig som en rövhatt och aldrig behöva stå för det, som du antagligen skulle uttrycka det själv. 

Hycklare.

Som du förstod kommenterade jag det fetade. Som inte handlade om att bedra en partner, utan hur du tycker att alla andra ska bete sig. 

"Det som kräver mod är att kunna stå för det man gör och göra det öppet och vara beredd att ta konsekvenserna för det.

Du vågar ju inte stå för dina åsikter eller ditt beteende. 

Aldrig att du skulle exponera dig på det här viset på fejjan, linkedin eller något som kopplas till dig personligen. Eftersom du varken kan göra det öppet eller stå för det. 

Vad är det som är modigt? Är mod och ärlighet viktigare än allt annat man skapat? Är det bättre att vara ärlig om något man ser som ett misstag och engångsgrej med risk att rasera precis allt annat?

Så om det resulterar i uppbrott etc. sitter du i din ensamhet och gratulerar dig själv för att du var ärlig även om det kostade dig allt du byggt upp? 
Det är verkligen att forcera den mänskliga naturen. 

Jaha. Att vara 100% ärlig, öppen och stå för sina handlingar handlar bara om när det är otrohet mot en partner. Jag förstår. 
I andra lägen är det inte dygden. Då är det inte alls viktigt att stå för sina handlingar.

Då har jag missuppfattat alla dina rants. Och jämförelser. Och liknelser. 

Varför är det upp till någon annan? Vad är det "de" ska avgöra? Jag vet väl vad jag gjort och hur jag tänker kring det.

Varför svarar du inte på den initiala frågan, som inte ens var ställd till dig, när du ändå svarar på inlägg till andra?

"Vad är det som är modigt? Är mod och ärlighet viktigare än allt annat man skapat? Är det bättre att vara ärlig om något man ser som ett misstag och engångsgrej med risk att rasera precis allt annat?

Så om det resulterar i uppbrott etc. sitter du i din ensamhet och gratulerar dig själv för att du var ärlig även om det kostade dig allt du byggt upp? 
Det är verkligen att forcera den mänskliga naturen. "

Det tror jag inte en enda sekund på. Jag har nog aldrig stött på en så egocentrerad person som vill att omgivningen ska bete sig så att du inte blir stött.