Varit otrogen, vad bör jag göra

Ärligt talat har det gått troll för mig personligen i den här otrohetstråden. I korthet kan sägas att otrohetsstrategier som anammas av den ena parten, utan någon kommunikation med den andra parten fungerar mindre bra. Det går inte att bygga sin otrohet på lösa antaganden, i det här fallet en förutfattad mening om att den andre är trolös. Enligt en färsk demoskop undersökning bryter endast 2% av paren upp vid upptäckt otrohet. 98% förblir i sina relationer. Vi tillhör med andra ord den klara majoriteten. Även om det så klart är illa med otrohet går att återvinna respekten för den andre. 

Ok. Då missuppfattar jag det hela. I princip alla dina inlägg. 

"Och framför allt ärligt med alla korten på bordet... ink de som man helst inte vill prata om. ALLT precis allt måste upp på borden och vridas och vändas på för att samtal med eller utan terapeut ska ge någon effekt. 

Men tyvärr är det just det som väldigt många inte gör utan lägger bara fram en bantad light version  som man tror att ens partner kommer ha lättare att svälja och så diskuterar man med det som utgångspunkt." 

Betyder alltså att man låter saken bero? Inte att "Att behöva dra fram hela sanningen i småbitar tär bara ännu mer på ett redan skadat förtroende."? 

"Att behöva dra" är en aktiv handling du själv väljer. Det är även ett aktivt val att inte acceptera och gå vidare. Det är också en utdragen process där du upprepat skuldbelägger och pressar din partner.

Och sedan undrar du hur någon kan bete sig på ett visst sätt mot någon man ska älska? 

Man kan inte göra det till sunt genom att "dra fram detaljer och sanning". Det är inte att läka något sår, det är att hålla det öppet och peta i det. 
De flesta vill inte ha detaljer. Om man ska leva vidare bör man fokusera på den bakomliggande problematiken och vägen framåt. 
Det märkliga är att du påstår saker och sedan drar in terapeuter i det. Det finns inga terapeuter som sitter och petar i detaljer, menar att allt måste upp på bordet eller låter någon snöa in sig i det. 

Är du tillsammans med någon som bedragit dig?

Man kan inte göra det till sunt genom att "dra fram detaljer och sanning". Det är inte att läka något sår, det är att hålla det öppet och peta i det. 
De flesta vill inte ha detaljer. Om man ska leva vidare bör man fokusera på den bakomliggande problematiken och vägen framåt. 
Det märkliga är att du påstår saker och sedan drar in terapeuter i det. Det finns inga terapeuter som sitter och petar i detaljer, menar att allt måste upp på bordet eller låter någon snöa in sig i det. 

Är du tillsammans med någon som bedragit dig?

Du begår misstaget att tro att alla andra känner och tänker som du. Och försöker projicera din upplevelse på dem. Och fullkomligt blåljuga om hur en terapeut närmar sig ämnet eller vad denne ska ge för råd enlig utbildning och erfarenhet. 

Din partner har givetvis ingen möjlighet att reparera "skador" du åstadkommit. Eller de ni skapat gemensamt. 

De flesta reagerar inte som du. Det krävs ganska omfattande blindhet gällande förhållandet och omgivningen. Och en djup självupptagenhet och förvrängd självbild. Vidare att man ställer enorma, övermänskliga, krav på sin partner. 

Att gå vidare handlar om att kommunicera och förlåta. Att kommunicera innebär inte att titt som tätt starta konfrontationer och skuldbeläggande om detaljer, det är tvärtom ett kvitto på att man inte förlåtit. Då går man inte vidare. 

Det är inte ett enormt klavertramp. Och klavertrampet beror vanligtvis på någon typ av försummelse. 
Om inte båda parter kan acceptera sin del i allt är det ganska kört. 
Om någon tror sig vara moraliskt överlägsen, ofelbar och alla signaler du sänder kommer det ju aldrig finnas tvåsamhet. Grunden till att någon, även psykiskt misshandlad, försöker slå sig fri. 

Allt har sin orsak. Du visar ju offentligt i din egenbubbla att du inte klarar av saker. Vem vill dela sanningen med ett bräckligt ego man på förhand vet reagerar som en tvååring? I vuxna relationer kan man dela med sig av sanningen, 2 eller 200 knull som du uttrycker det, för att man vet att partnern kan processa det på ett acceptabelt vis och sätta det i sammanhang. 

Du har bäddat din egen säng. Det är naivt och förmätet att tro att andra är lika debila. 

"Statistiskt"... Det finns inte ens en egentlig definition av vad otrohet är, men för all del släng dig med siffror utan källa om det får dig att må bättre. 

Och det är ovidkommande i resonemanget kring varför folk är det och hur man kan förebygga det. 

 Det finns inte ens en egentlig definition av vad otrohet är, men för all del släng dig med siffror utan källa om det får dig att må bättre. 

Du är tröttsam. Om man hänvisar till något "statistiskt" hänvisar man till källa. Och för varenda källa du presenterar i just det här ämnet kan jag presentera en som påvisar något annat. 

Och jo, olika människor definierar olika saker som otrohet. Och graderar hur allvarligt de anser att det är. 

Och i den här kontexten är det irrelevant om det är 15 eller 65% som någon partner anser otrogen. Svaret på varför är detsamma. Svaret på hur man förebygger likaså. 

Men det är ju du som är bitter och inskränkt och sitter här och matar flera år efter du blev bedragen. Att fundera över varför skulle ju bli ett hårt slag mot din narcissistiska självbild. 

(Kul att du hänvisar till kådiskollen. Där det uttryckligen står att olika människor har olika definitioner på otrohet. 
Det finns inte heller någon statistik över hur många som varit otrogen, med definitionen sexuell relation, annat än det senaste året. 3% av totala populationen, men det framgår inte hur många som under året befann sig i ett förhållande där utomstående relation betraktas som otrohet. 

På Yougov tydliggör man diskrepansen mellan vad män och kvinnor anser är otrohet i små fina staplar. Man gör även skillnad på fysisk och emotionell otrohet i staplarna. Men så långt verkar du inte ha läst?)