Bo kvar i förorten eller flytta från stan

Tack för ditt svar!

För mig handlar det inte så mycket om finare område, det kan jag nog få i samma stad. Men då får jag längre till service, plus att jag inte är så "fin av mig" själv, och därför tänker jag att det kunde bli svårt att passa in i ett alltför fint område. En blandning av unga, gamla, rika, arbetare är nog bäst för min del, då som jag bor redan nu. 

Men de planerar att bygga jättemycket här vilket  säkert blir bra och kan höja statusen på området om det blir fräschare och så. 

Det jag känner är att det är så mycket folk redan, och att det är kul med allt liv, men samtidigt så upplever jag att i mindre städer blir jag lugnare. Det är lite lagom liv där, om man säger så. 

Så jag undrar om det finns någon som känt samma vad gäller det och hur det blev, om man tog steget. 

Jag känner igen att ingen bor kvar i lägenheter av de jag umgicks med. De har flyttat till andra områden runt om i stan. Jag vet inte om det är en slump eller inte, umgås inte längre med dessa och skulle jag träffa på dem skulle det inte vara det första jag frågade. 🙂

Däremot vet jag att folk som gick i samma skolor bor i villor och radhus i närheten. 

Om det där med storstadsmänniska eller inte så har väl allt förändrats så mycket efter pandemin. Det känns inte som om stan har samma självklara lockelse, men det kan ju också vara att jag ser det så för att jag själv inte känner så, och  ända sedan pandemin funderat mycket på att flytta till en annan del av landet. Men det är väl just att jag inte är hemma där som jag är kluven till Blir det för mycket av en bubbla den första tiden innan man vet vilken fritid och vilket jobb man har. Blir det deppigt? 

På något sätt är det lika deprimerande att jag inte känner mig  riktigt bekväm där jag bor nu heller. 

Jag vill inte måla framtiden i svart, men samtidigt måste jag ta ställning inom de närmaste åren, annars är risken att jag sitter här och tänker att "det blev som det blev". Någon annan del av staden är inte aktuellt, det blir samma oro: staden växer så det knakar, det ärför mycket folk, för mycket våld eller, och det här säger jag inte för att vara dum mot någon, för många av alltför privilegierade människor som jag inte har något gemensamt med. Det är en viss känsla i en del områden av att alla som bor där vet att de är de som har det bra förspänt. Har bott i mindre bostad i sådana områden och det var inte för mig. Snorkig personal i matbutiken och dylikt. Jag vill bo i ett lagom trivsamt område i en lagom trivsam stad där jag kan gå till allt och där det inte är så mycket utomhusvåld. Det kan vara lättare att hitta det utanför en storstadsregion. 

Det låter lite så på er som svarat, och att ni inte ångrat er bådar gott. 

Området var besjunget redan på nittiotalet av människor jag kände till redan då. Med besjunget menar jag att det fanns låttexter om betongen i området. Inte var jag rädd för dem som sjöng! Jag vill inte vara rädd nu heller, men det är ju fakta att människor som bor i området döms för mord. Men det bor morddömda i hela landet. Jag har inte mitt hem i hela landet.

Förstår att valet var lättare där med sommarstugan, det låter som det löst sig på ett bra sätt för dig.