Bo kvar i förorten eller flytta från stan

Det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka. Det är lika bra att ha i åtanke när du planerar för framtiden. Decennier av nyliberal politik med ökad ojämlikhet som följd, i kombination med hög invandring och bristande integration, har skapat en häxkittel. Det betyder inte att allt var bättre förr eller att allt är dåligt idag, absolut inte. Men som sagt, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka.

Vi tänkte inte riktigt i de banorna när vi flyttade hit för 11 år sen, utan det var annat som avgjorde var vi köpte hus. Dels priserna, dels var vi ville bo. Men nu är jag glad att vi bor där vi bor. Som du skriver, problemen sprider sig även till mindre städer, men är inte lika märkbara där.

Nej, och det gamla var säkert en idealbild. Jag lyssnade på musik från förorten igår och insåg att jag nog missade mycket av hur andra kände på den tiden. Jag tyckte inte att det nybyggda området som man sjunger om var ett ghetto, tycker inte det nu heller, men de som bodde där kände tydligen så. Antagligen för att vissa från villorna var väldigt nedlåtande mot dem, och så fanns ju nazister. Men de var utfrusna, ingen tog dem på allvar upplevde jag. De som jag umgicks med från "ghettot" kände sig säkert utsatta, men kanske inte pratade om det med mig. Så jag inser att jag har en drömbild av hur allt skulle kunna vara. Sen kanske det aldrig var riktigt så? Jag var trots allt radhusbarn.

Nej, för 11 år sen hade detta inte hunnit komma ikapp. Jag började fundera på allvar efter att flera kvinnor och flickor blev skjutna till döds på gatan. Det är bara några år sedan.

Jag vill inte acceptera det som händer på gatorna och att superrika saknar empati med detta, och samtidigt måste jag kunna få välja ett liv där jag slipper vara rädd i vardagen. Jag blir en del av problemet om jag flyttar men då får det väl bli så då.

De som bor kvar kommer att vara glada när utvecklingen vänt, för detta är ett fint område i grunden. Då har jag inte råd att flytta tillbaka. Det är mitt dilemma. Men samtidigt kommer staden att vara stor då med, och jag kommer kanske känna som du om 11 år, glad över att göra slag i saken. 

Du är inte en del av problemet för att du flyttar till ett tryggare område. De flesta vill ha trygghet där de bor.

De som skjuter, rånar osv, är det verkliga problemet. Samt de politiker som låtit utvecklingen fortgå, trots åratal av varningar.

Grundproblemet verkar vara att du gillar ditt område, men inte hur det har blivit. Många har flyttat för mindre.

Jag trivdes där jag växte upp, men hade inte bott där på ganska många år när vi flyttade dit vi bor nu. Jag hade rest i världen och pluggat på annan ort. Jag hade alltså redan lämnat förorten bakom mig, av andra skäl än dess rykte. Det var hemma då, inte nu. Den trakt vi bor i nu har alltid varit ännu mer hemma.

Tack Tvillingmorsan, det stämmer som du sammanfattar: älskar området, otrygg på grund av hur det blivit. Ska vara snäll mot mig själv oavsett om vi blir kvar på grund av att jag inte vågar vara äventyrlig och flytta, eller vara snäll mot mig själv om jag flyttar för att jag har möjlighet till det och känner mig som svikare av förorten.

Men man får bara ett liv. 

Ditt problem sammanfattas i ordet otrygghet. Och känner man sig otrygg tycker jag man ska flytta. Sverige är stort. Det finns massor med orter att bo på. Måste inte vara ett samhälle utan en mindre stad kanske. Vi alla tycker om olika sorters boenden, tillgång till service och annat. Grundläggande är att inte känna sig otrygg, må dåligt och så småningom börja vantrivas. Som jag gjorde när jag bodde i ett getto. Det finns inte nog med pengar i denna världen för att jag skulle bo i ett getto igen eller ens en stad öht.
Jag har hittat "hem" nu. Vi har 3-4 km till samhället och tycker det är helt okey att behöva ta bilen dit. Det mest grundläggande vi behöver finns där. Skolskjutsen funkar bra. 1-2 ggr per år åker vi till närmaste stora stad och jag är helt slut efter några timmar där!  Trafiken, allt folk, stressen, trängseln, jag får nästan panik. Men jag vet att vissa gillar det och inte ens kan sova om det är tyst.  

Du verkar förstå det här med att bli stressad av trängsel och ljud. Ja, det är otrygghet, ljud, liv helt enkelt. Sådant man får på köpet i den stora staden. Jag har inte möjlighet till bil men har man det så låter det ytterst rimligt att bo som ni gör också, att snabbt vara inne i samhället.

Ja, vi har ett par städer att välja på, prismässigt och med möjlighet till arbetspendling och bibehållna sociala sammanhang. Men de städerna är också våldsdrabbade, så det handlar mest om allt folk, och möjlighet att bo i ett förhoppningsvis tryggare område inom de städerna. 

Flytta ifrån. Det finns inget som är bättre än svensk byhåla där alla känner alla, och du är den enda kulörta personen på 3km radie förutom när någon reser igenom och stannar för att handla på macken/affären. Låter kanske illa men jag har aldrig trivts bättre än här. Upplevde förort som en mardröm i uppväxten.

Blir kallad n-ordet betydligt mer sällan här och n-ordet i kombination med h-ordet har jag aldrig ens blivit kallad här. Det var dagligen i orten. Dagligen.

Är det så? 🙂💛 Vad glad jag blir för din skull att du har det mycket bättre nu. Låter som om din förort var hårdare än min är, har inte hört just sådana starka invektiv, men det är klart, folk passar på när de tror att de kommer undan med det. (De jävlarna).

Varsågod!

Men ärligt talat Fröken Allvar. "Svikare av förorten"?

Om du bodde i ett lugnt och tryggt men tråkigt villaområde, och flyttade därifrån för att du ville bo mer centralt och livligt, skulle du känna dig som en svikare då? Som inte stannade kvar och livade upp området.

Det har jag svårt att tro.

Det är en farlig tanke att enskilda medborgare skulle ha något särskilt socialt ansvar för just förorten. På bekostnad av sin egen trygghet och trivsel dessutom. Ingen skulle resonera så om andra områden. Du skriver att du inte vill känna så eller tänker bry dig om det, men du har ändå de tankarna?

Självklart ska du inte flytta om du kommer fram till att du trots allt hellre vill vara kvar. Och gör inget förhastat. Men stanna av rätt anledning. Att du själv vill och trivs.

Ja, jag vet, det är egentligen totalt överdrivet att tänka som jag gör.

Du fångar upp mina tankar och speglar tillbaka så att jag blir medveten om hur snurrigt allt egentligen är i min hjärna kring detta. 

Kommer inte göra något förhastat, absolut inte.