Ilsken svärmor skämtar på min bekostnad / avundsjuk?
Jag har alltid försökt att ha en god relation till henne; men alltid upplevt att jag aldrig riktigt når fram.
Hon är aldrig öppet konkret otrevlig eller så; men hon visar genom små subtila signaler att jag inte räknas, att hon inte gillar mig / vill ha mig dig, och att hon är ?över mig?.
Ända sedan början har jag upplevt att min svärmor håller mig lite utanför, hon skiftar upp&ner i sitt humör mot mig, medan min svärfar tog emot mig med öppna armar och behandlar mig med respekt och värme.
Hon kommer fram och kramar mig när jag hälsar på ibland helt plötsligt, medans andra gånger säger hon knappt hej.
Hon ser alltid på mig med ilskna ögon.
Hon tar illa upp på vad jag än säger.
Hon ska alltid TÄVLA med mig om vad jag än berättar om!
Jag var hemma hos dom för några veckor sedan, vi äter middag vid bordet.
Hon är så extremt otrevlig när vi pratar.
Hon blir först arg för jag skämtade till min kille om hans tandläkarbesök han skulle på sen.
Vi äter vidare, hon frågar mig hur mitt jobb och studier går. När jag svarar och utvecklar mina svar med att det går väldigt bra för mig och ger mig bra erfarenhet & jag kämpar på.
Då höjer hon sin röst, blir kaxig och vill sätta mig på plats, läxar upp mig hur de funkar på MITT jobb? Som hon aldrig varit i den branschen.
Hon trycker ner mig genom att säga ?du gör väl BARA det här på ditt jobb??
Jag åker inte dit på några veckor då hans mamma får mig att känna mig illa till mods och söker konflikter.
När jag kommer dit för min pojkväns skull så håller jag extremt låg profil, jag hälsar bara inget mer.
Jag var i min pojkväns rum, jag skrattar ganska mycket då jag såg Komedi-klipp på telefonen.
När min pojkvän går förbi vardagsrummet där hans mamma sitter frågar hon honom
?Har din tjej tagit något eller? Är hon hög på droger? Hon skrattar sådär hela tiden)
Jag visste inte att hon sa så.
Min pojkvän börjar däremot säga till mig så fort jag ens skrattar, fnittrar lite åt nått eller ens ler att jag ska sluta med det för det stör andra. Han beter sig mer irriterat mot mig än vad han brukar.
Jag får inte ens skratta längre för helt plötsligt skrattar jag ?för högt?.
Det var inte likt han, men han förnekar att någon sagt nått.
När jag har åkt hem så tvingar jag han att berätta vad som gick fel, då erkände han att hans mamma sa så.
Han försvarar dock henne med att ?hon skojade bara. De hennes humör?
De är dock bullshit enligt mig , då jag upplever det som att hon snackar skit om mig när jag är där fast i ett annat rum och skämtar på min bekostnad.
Jag har varit mig själv i 3 år , skrattar som en normal person inte överdrivet , och helt plötsligt är det ett problem?
Dessutom går hon och frågar min pojkvän vart jag har köpt mina kläder, eller mitt smycke osv när jag inte är där.
Men hon kan aldrig ge mig en komplimang och fråga mig vart jag har köpt de.
Jag är inte van vid sådan humor och uppfattar den som ointellektuell, kränkande. Det är dock inte lika kul när man skämtar på deras bekostnad.
Hon tar illa upp om man säger minsta lilla som kan vara ?kritiserande? mot henne, och hon har enormt mindervärdeskomplex.