Varför kräver kvinnor att män ska ha en perfekt personlighet?

Liksom många kvinnor idag hade jag absolut hellre varit utan relation än haft en dålig relation med en man.

Jag är uppväxt med dysfunktionella män och det är helt enkelt bara slöseri med tid, pengar och emotionell energi. Hellre hade jag då utforskat min lesbiska sida även om jag i nuläget inte är medveten om att jag ens har en.

Tja, t.ex. de över 100 inläggen jag läste igår av kvinnor på insta som beskriver hur mannen blir KRÄNKT och SUR om inte hon kommer ihåg att köpa HANS julklappar till HANS släkt, för att bara ta en grej i högen? Män som skäller ut sin partner för att hon inte har fixat födelsedagspresent till hans mamma?

Oavsett hur många listor hon har skrivit åt honom och hur de har delat upp det så slutar det ändå inte sällan med att hon får panikköpa det han har skitit i en hel månad.

Eller hur megakränkt mannen blir om hon faktiskt ruttnar och bara skriver sitt namn på julklapparna till barnen, eftersom han inte har lagt två strån i kors för att se till att de får några under flera års tid? 

Rätt ofta får hon själv ingen julklapp eller födelsedagspresent heller av den som ställer krav.
Eller får hon en bandsåg, eller vinterfälgar, eller en elektronisk väderstation som han alltid önskat sig. Eller en inslagen eller oinslagen post-it-lapp med en weekend/spa-resa som ska bokas av honom och som aldrig blir av.

Och morsdag ska inte firas, glöm det att han skulle säga till barnen att den är eller planera nåt, men om hon slutar fira fars dag, då jävlar ska det suras igen.
I vissa fall har barnen själva bestämt att de firar mamman på båda dagarna, eftersom mannens bidrag till sådant är obefintligt.

En rätt vanlig formulering i dessa inlägg är "mitt nex",= nästan-ex, dvs kvinnan som skriver planerar aktivt skilsmässa eller separation. Och en del som sluppit ut berättar sin värsta story och skriver hur jävla förvånad deras ex blev över att bli lämnad, efter 10-20 år av icke-presenter, icke-firande och icke-uppskattning.

Det är faktiskt tragiskt hur lite uppskattning många kvinnor får.

Då får du nöjet att förklara varför detta aldrig kommer fram i forskning?

Studie på studie visar att det generellt är män som tror sig vara smartare, köra bil bättre, ha större kuk, vara mer attraktiv osv osv än vad tester visar att de har och den samlade omvärlden tycker.

Det är ju jättekonstigt att det blir så hela tiden om det skulle stämma som du säger, att det är kvinnor som överskattar sig själva?

Lite läsning:

www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5089055/

www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8858829/

www.cnbc.com/2018/04/13/study-men-overestimate-their-intelligence-in-science-class.html

iradio.ie/men-overestimate-penis-length-by-an-inch/

www.psychologytoday.com/us/blog/social-instincts/201507/when-men-arent-good-looking-they-think

Nu deflectar du, som man ofta gör när man inte har några argument.

När det på område efter område är män som överskattar sig själva vad gäller sin kropp, sina personlighetsbestämmande egenskaper som IQ och sina prestationer i arbetslivet, varför är det inte rimligare att anta att de gör samma i en relation, än att anta något annat?

Att män inte kan rätt bedöma sitt bidrag till hushållsarbetet finns det också många gamla studier på, men där ser man nu ett skift, att det börjar bli jämnt i alla fall i några länder. I någon ny studie var det t.o.m. män i ledningen. Och det är väl glädjande om det kunde bli jämnt tycker jag, för då kanske några kvinnor slipper bli utbrända och dra pengar ur den allt magrare statskassan. Så visst ändras saker med tiden.

Sen är jag lite orättvist vinklad här också, det medger jag, för vi har nästan alla en viss grad av positiv illusion/bias kring oss själva. Troligen för att det gynnar oss psykologiskt i jakten på partner och överlevnad. 

Men som man kan läsa i en av artiklarna jag postade ovan så är den faktorn väsentligt större hos män generellt än hos kvinnor. Och frågan är väl då i förlängningen om det ens kan sägas vara männens  "fel", eller om det bara har varit en viktigare faktor för deras chanser att föra sina gener vidare?

På samma sätt kan man då kanske inte klandra kvinnor för att de på gruppnivå är bättre på psykologisk manipulation- det blir givetvis ett överlevnadsdrag när man ska leva livet med någon som har betydligt mer muskestyrka och aggression.

Så- till vilken grad väljer vi att vara de vi är? Eller är vi bara som vi har blivit?
De flesta är varken änglar eller djävlar.

Komik på hög nivå att du skriver den kommentaren just på ett resonerande inlägg där jag både medger att jag hårddragit saken lite väl mycket och som avslutar med att det inte är självklart att något av könen har fullt ansvar för hur de är.

Blindast av alla är den som inte vill se.

Det är ett resonemang utifrån tillgängliga fakta. Hade du något att tillföra?

Det har jag ju gjort.

Jag hade sex länkar som ger belägg för det jag skrev i inlägget. Ingen har hittills inkommit med något som motsäger det.

Nej, det kan man för all del undra.

Men då måste man nog samtidigt undra varför en del män fortfarande inte klarar av kvinnor som har självförtroende. Som någon skrev högre upp är det rentav större risk att bli misshandlad och lämnad om man som kvinna är framgångsrik och har högre lön.

Och sen får man fråga sig varför kvinnor så sent som på 1960-70-talen uppmanades att inte visa vår intelligens, handlingskraft eller fysiska styrka för då skulle mannen inte vilja ha oss, han måste få vara störst och bäst i familjen  annars vill han inte va me!

Hur tror du att man ser på att ta plats och uppvisa självförtroende om man är uppväxt med att det är så det är? Och dessutom tillhör den första generationen av kvinnor som inte varit helt beroende av sin man för sin försörjning under minst familjebildaråren.

Om de har förmågan att ta in faktan att de som grupp ofta tänker sig själva bättre än de är så kanske det blir lättare för dem att inse att kvinnans klagande över arbetsfördelningen i hushållet möjligen inte är utan anledning?

Och att det är helt normala saker som i princip alla kan göra som hade kunnat rädda deras relation.

En femåring kan hänga upp en blöt handduk och vet att man bör göra rent sin kropp och sina tänder regelbundet. Jag vet faktiskt inte vad som slår slint hos vissa män när de växt upp. Det är otroligt konstigt att en del inte ens upprätthåller basal hygien, och sen tror att kvinnan inte ska märka detta på en dejt.

Jag anser inte att det stämmer.

Självförtroende och bättre inkomster hänger tämligen ofta ihop och vissa män har uppenbarligen lite problem med detta enligt både forskning och observationer. Männen på jobbet cringear t.ex. bara jag bjuder dem på en lunch eller en öl och de inte har en snar anledning att bjuda tillbaka. 

Det är som att män känner sig lite "ägda" då.

Samma sak när jag bar marksten och drev armeringsjärn med slägga ihop med ett gäng killar i vårt gamla område när vi skulle bygga om rabatterna och lekplatsen. Det var som att mitt deltagande i kroppsarbetet förminskade deras arbetsinsats, och deras fruar som stod runtom och beundrade dem betedde sig också konstigt. 

Fast kakor går bra att bjuda på, då håller jag mig inom gränsen för det passande och kvinnliga.