Anonym (Trött) skrev 2022-11-18 13:43:51 följande:
Det gör jag, men han blir upprörd och pratar runt mig totalt. Ofta minns jag inte ens efteråt vad jag försökte få fram till att börja med. Försökt skriva också, för att få en chans att prata till punkt, då säger han tex "förstår, vi pratar om det sen" etc och låter positiv, men så blir det samma sak ändå.
Han har ofta fått mig att känna det som att jag står i tacksamhetsskuld till honom eftersom jag "haft möjligheten att var hemma", som han säger och han lovade alltid att vi skulle dela lika om jag började jobba... Jag var 17 när jag flyttade ihop med honom, så jag hade inte direkt så mycket erfarenhet av hur saker borde vara och när barnen var små ville jag ju vara hemma med dem...
Det är inte släktingar på min sida, det är hans. Det är inte jobbet i sig de kritiserar, utan att jag tex ofta låter dem gå själva till och från skolan nu för att hinna med mitt jobb. Alltså konsekvenserna av att jag har mindre tid.
Min svärmor började jobba och försörjde då svärfar under hans juridikstudier. Tanken var att det sedan skulle vara hennes tur att studera juridik och ta samma examen, för hon var inte alls dum nämligen. Men då var han otrogen och den nya var redan gravid, så det blev inget av med det. Hon bröt ihop och svor och hade tre jobb i flera år för att inte släppa huset som de hade byggt ihop, men hon blev rejält knäckt där, kan man väl säga.
Min mamma försörjde pappa under hans ingenjörsstudier, de gifte sig unga och de fick mig. Men när det var hennes tur så var han otrogen (igen) och lämnade oss, och mamma fick bara försöka klara sig själv och mig på en kontoristlön istället för att plugga vidare.
En kompis hade slarvat med studierna och förlorat sitt studiemedel. Han levde då på sin flickvän i fem år medan han dels bytte utbildning och sedan tog examen på sin nya masterutbildning. Sen lämnade han henne, men han var åtminstone karl nog att ta ett banklån (då han fått fast jobb) och betala tillbaka de pengar han hade levt upp.
Ser du mönstret?
Det där upplägget med "den uppskjutna belöningen" om man är kvinna ger jag alltså inte mycket för. Vi behöver ha en egen plan för vår ekonomi, vårt arbetsliv och vår pension. Jag tycker du ska hitta en utbildning som bättrar dina chanser och sätta en tidplan för när du ska börja plugga. Han säger ju själv att du tjänar för lite så då får han väl gå med på att du uppgraderar?
