Inte råd att bli sjukskriven

Har du räknat på att utgifterna blir lägre om du är sjukskriven? Ex mindre transportkostnader eller färre uteluncher om du äter sådant. Tycker det var tydligt när jag jobbade på distans under pandemin att det var i alla fall 1000-2000 kr mindre som gick varje månad. 

Hej och tack för svaret. Ja vi lever redan snålt och äter extremt sällan ute. Vi har försäkring på ett par av de större lånen så de ska utnyttjas, men det kommer ändå bli flera tusenlappar minus varje månad.

80% av lönen får man. Sen skatt på det. 

Jag funderar på vad som är orsaken till att ni har så höga fasta utgifter i förhållande till era inkomster och om det går att minska era fasta utgifter. Men jag förstår också att det är skittungt att tex flytta i den situationen du är nu. 

Hur kommer det sig att ni har ett flertal stora lån? Går det trots allt kanske att sälja något av det ni lånat till? 

Har ni CSN-lån kan ni be att få betala mindre eller inget alls under sjukskrivningen.

Kanske är inte detta något råd i din situation, men du har fallit i samma fälla som många andra.... Det är inte vettigt att leva med så små ekonomiska marginaler som du gjort, det skapar en otrolig psykisk stress som förmodligen även är del av den grundproblematik som nu orsakat din depression.

Jag fick lära mig i unga dar att man skall klara sig på 2/3 av sin GRUNDLÖN, alltså det som är garanterat att komma in varje månad.
Den återstående 1/3 och ev extra inkomster läggs till sparande eller ren nöjes-konsumtion efter eget tycke och smak, för detta kan man mycket enkelt dra in på när det kniper...

Det är inte på något sätt vettigt att "vara pank" sista veckan innan lön varje månad, det är inte långsiktigt hållbart.
Du har enligt mig dragit på dig på tok för höga fasta utgifter i förhållande till din inkomst om du inte tillfälligt klarar av att få vardagen att gå runt på 80% av din normala grundlön.

Det är därför man behöver en buffert. När man måste sjukskriva sig eller får andra oväntade utgifter eller minskad inkomst. Men nu är det som det är. Ni får gå igenom hela ekonomin en gång till. Varje korvöre ska räknas. Min erfarenhet är att det går i princip alltid dra ner på utgifterna om man bara måste. Jag hade bekanta som en månad hade räkningar på 21000 och en inkomst på 14000. Du fattar att de nästan slet sitt hår. Vi satt tillsammans en kväll och gick igenom allt och fick faktiskt ihop det. Uppskov med några räkningar, delbetalningar på andra, nån utgift mindre. Man får se över allt. Medlemsavgifter, abonnemang, klubbar, uteätande, godis, snacks, kläder- allt. Köpa så mycket svinnmat man bara kan. Resten på secondhandaffärer och då bara det man absolut måste ha. Gå eller cykla dit man ska. Byta elleverantör. Säga upp tv:n. Laga egen mat. Skippa all lyx i form av pizzan på helgen och sånt. Då får man till slut en buffert.

Hälsan går egentligen före allt annat. Tar man inte hand om sig brakar kropp eller psyke eller båda ihop till slut. Och det är ju inget värt. Så gör allt du bara kan för att kunna sjukskriva dig. Ingen tackar dig när du kört slut på dig.

Det märks att ni är ekonomiskt priviligierade. Det är ingen som väljer att ha små marginaler. Har man en liten inkomst har man inte råd med pizza tv abonnemang och allt ni tycker ts ska skära ner på, det är tips för de med bra ekonomi. 

Jag är sjukpensionär och har drygt 10000 i månaden före skatt. Så, jo, jag vet vad jag pratar om. Det finns ett bra ordstäv- att rätta mun efter matsäcken. Går det knappt runt månad efter månad måste man antingen öka inkomsten eller minska utgifterna. Kunde jag leva på utspädd nyponsoppa en hel sommar så kan även ts spara pengar på nånting. Eller jobba mer, eller flytta eller vad som nu krävs. Nånstans har man faktiskt tagit ett val. Att bo där man bor, ha det jobb man har, köpt de saker man köpt, äta det man gjort, tagit de lån man tagit. Och går det då åt skogen får man fatta andra beslut.