• Anonym (Noway)

    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

     


    Till er som blivit unga pappor ofrivilligt mot er vilja och inte alls ville ha med varken mamman eller ungen att göra. Hur gick det sen för er? Fortsatte ni att inte ha nån kontakt alls. Och ungen klarade sig fint utan er. Eller ändrade ni er sen efter ett tag när ungen blivit äldre och började fråga vem som är farsa? Haft ett engångsligg som inte var något seriöst som tyvärr snart resulterar i ett barn. Jag är jävligt kluven vill helst skita totalt i tjejen och barnet bara glömma att jag ska bli farsa. Det här var  fan inte vad jag ville. Men min familj och alla tjatar om att jag ska ta mitt ansvar o träffa barnet regelbundet. Ska jag bara låtsas att gilla den här ungen för syns skull för att alla tycker jag borde göra det? För alla påstår att jag kommer ångra mig som fan om 10 år. Eller att alla andra tjejer man kommer träffa kan tycka det är himla neg att jag är farsa som inte brytt mig. 

  • Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?
  • molly50
    Anonym (Noway) skrev 2023-03-14 16:03:13 följande:
    Jarå det har jag förklarat för henne och så. Inte haft nån kontakt alls sen vi träffades ju. Men hon tyckte väl att hennes läge var värre för henne än för mig. Inte ja som skulle föda barnet å så.  Jag fattar ju de också bara jäkla svårt att gå in och stötta nån som jag inte känner ens i ett sånt läge. Fixade bara inte det. Vet jag att jag är pappan så kanske jag får tänka om för killens skull. 
    Ok.

    Ja,jag förstår att det känns svårt att gå in och stötta någon du inte känner.
    Så det tycker jag inte du ska klandra dig själv för.
    Och det är klart att det är jobbigt även för henne.
    Men det är ju en stor omställning även att bli pappa.
    Så det måste hon ju också förstå.
    Och därför är det så viktigt att du får reda på om du är pappa så ni kanske kan börja bygga upp en kontakt efter det.
    Och kanske få mer förståelse för varandra. 
  • Anonym (M)
    molly50 skrev 2023-03-14 15:47:42 följande:
    De hade bara ett ONS. De känner inte varandra.
    Tycker du att tjejen ska förvänta sig att TS ska bli sprudlande glad över beskedet att hon är gravid och att han ska bli pappa?
    Eller borde hon kanske förstå att det kom som en chock för honom och att han behövde tid att smälta det?
    Han har ju faktiskt inte totalt struntat i henne eller barnet utan försökt ha kontakt. Men hon har vägrat svara.
    Sen kan man tycka vad man vill om att TS inet hade kontakt med henne i början.
    Men han var ju,som sagt,chockad och behövde tid för att smälta allt och komma till insikt.
    Och det har han ju gjort nu.
    Så vad tycker du då om hennes beteende mot honom nu?
    Är det moget att sura över att TS var för chockad för att kunna ha kontakt och stötta henne under graviditeten?
    Eller är det kanske dags att börja tänka på barnets bästa nu?
    Jag tycker att om man ska ha förståelse för TS omogna reaktion så ska man vara rättvis och också ha förståelse för tjejens omogna reaktion.
  • molly50
    Anonym (M) skrev 2023-03-14 17:07:59 följande:
    Jag tycker att om man ska ha förståelse för TS omogna reaktion så ska man vara rättvis och också ha förståelse för tjejens omogna reaktion.

    TS verkar åtminstone ha mognat med tidens gång.
    Och han verkar vilja ta sitt ansvar och träffa sitt barn.

    För övrigt så kan jag förstå att TS tyckte det kändes svårt att finnas där och stötta mamman under graviditeten när han inte ens känner henne.
    Ja,han borde kanske ha föröskt kontakta mamman tidigare.
    Men nu har han ju gjort det och mamman vägrar svara.
    Han gör det han kan.
    Så jag tycker inte att han behöver läxas upp mer.
    Han vet redan att han har gjort fel och försöker nu göra det han kan för att ställa saker till rätta. 
    Vad mer tycker du han ska göra?

  • Anonym (Stuten)
    Anonym (Noway) skrev 2023-03-14 15:56:02 följande:
    Vet inte om hon har namngett mig som pappa eller ens kommer att göra det. Men hon har ju kontaktat mig för flera månader sen och sagt att det är jag som är pappan. Så jag har ju snackat me Familjenämnden redan om de men det var ju innan barnet var fött. Eller om de heter Familjerätten kanske är samma? 
    Pappa kan du inte bli innan barnet är fött och du måste antingen själv skriva på papperna eller bli dönd till det. Så att ta ett snack med familjerätten har ingen effekt då bara mamman kan initiera faderskapsutredning.
  • Anonym (M)
    molly50 skrev 2023-03-14 17:20:19 följande:

    TS verkar åtminstone ha mognat med tidens gång.
    Och han verkar vilja ta sitt ansvar och träffa sitt barn.

    För övrigt så kan jag förstå att TS tyckte det kändes svårt att finnas där och stötta mamman under graviditeten när han inte ens känner henne.
    Ja,han borde kanske ha föröskt kontakta mamman tidigare.
    Men nu har han ju gjort det och mamman vägrar svara.
    Han gör det han kan.
    Så jag tycker inte att han behöver läxas upp mer.
    Han vet redan att han har gjort fel och försöker nu göra det han kan för att ställa saker till rätta. 
    Vad mer tycker du han ska göra?


    Det handlar inte om att TS ska göra något utan att du ansttänger dig för att hitta ursäkter till TS omogna beteende men inte till tjejens omogna beteende.
  • Anonym (M)
    Anonym (fkl) skrev 2023-03-14 22:10:55 följande:
    Jovisst! Vi sammanfattar ts samtal från mamman.

    Mamman ringer berätta hon är gravid: får till svar:

    Vilket jävla skit besked, Jag ska inte bli pappa!!!
    Du var bara ett ONS, du har legat med flera andra, det är inte säkert det är mitt barn, Bara snacka med dig får mig o må skit!!!
    Ska du se mig som pappa får du fan gör DNA test o bevisa!!!

    Och du undrar varför mamman inte svarar idag?
    Jag tycker också det verkar vanskligt att ifrågasätta om tjejen säger han är pappan. Är ju som att tigga och be om nya konflikter 
  • LFF
    Anonym (M) skrev 2023-03-14 23:23:38 följande:
    Jag tycker också det verkar vanskligt att ifrågasätta om tjejen säger han är pappan. Är ju som att tigga och be om nya konflikter 
    Hade de varit ett par hade jag förstått att hon blivit sur om han hade misstrott henne men vi pratar om ett engångsligg.
  • Anonym (M)
    LFF skrev 2023-03-15 08:14:57 följande:
    Hade de varit ett par hade jag förstått att hon blivit sur om han hade misstrott henne men vi pratar om ett engångsligg.
    Om det blir problem på grund av detta så gör det kanske ingen skillnad vad vi i tråden tycker är en rimlig reaktion från tjejens sida, eller vad ska du göra åt saken tänkte du? Gå och ta henne i örat?
  • LFF
    Anonym (M) skrev 2023-03-15 11:08:43 följande:
    Om det blir problem på grund av detta så gör det kanske ingen skillnad vad vi i tråden tycker är en rimlig reaktion från tjejens sida, eller vad ska du göra åt saken tänkte du? Gå och ta henne i örat?
    Tycker du att det är en rimlig reaktion att förvänta sig att ett engångsligg på 20 år 1) ska bli överlycklig över att få veta att han ska bli pappa och 2) tro på ens ord när man inte känner varandra?

    Det var säkerligen en chock även för henne att få veta att hon var gravid och längre gången än att hon ville/kunde göra abort. Men hon har ändå haft stödet från vården i form av MVC att förbereda sig. Förhoppningsvis beror hennes tystnad på att hon är nybliven mamma och har fullt upp med det, inte för någon inbillade oförrätt från TS. 

    Skulle någon av mina söner hamna i TS situation så hoppas jag att de inte blint litar på tjejen vad gäller att det är de som är pappa till bebisen utan vill ha det bekräftat först. 
  • molly50
    Anonym (M) skrev 2023-03-14 23:21:45 följande:
    Det handlar inte om att TS ska göra något utan att du ansttänger dig för att hitta ursäkter till TS omogna beteende men inte till tjejens omogna beteende.
    Om du hade löst alla mina inlägg i tråden så hade du sett att jag även har ifrågasatt TS.
    Framförallt i början av tråden.
    Men eftersom han verkar ha mognat och kommit till insikt under trådens gång så tycker jag inte att han behöver läxas upp mer.
    Jag hade kunnat förstå mammans beteende om de hade varit ett etablerat par.
    Men nu var det bara ett ONS.
    Och då tycker jag inte att hon kan förvänta sig att TS ska bli lycklig över att han ska bli pappa och vilja stötta henne under graviditeten.
    De känner ju inte ens varandra.
    Men nu försöker TS ändå ta kontakt,för barnets skull,för att han vill kunna finnas där om det skulle visa sig att barnet är hans.
    Tycker du då att mammans beteende är rätt mot barnet?
Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?