Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Kanske lättare o visa verkliga siffror.

I Sverige bor omkring 230 000 barn antingen med sin mamma eller pappa. Av de barn i Sverige som inte bor med båda sina biologiska föräldrar är det vanligast att bo hos sin mamma, visar ny statistik från SCB som publicerades den 7 november 2018. Den visar att 47 procent av barnen bor hos mamma hela tiden, medan 28 procent bor växelvis

Det där är ingenting som tyder på att mamman i det här fallet kommer vara och agera som just ditt barns mamma. Siffrorna du visar säger ingenting om varför siffrorna ser ut så, eller hur mammorna, eller för den delen papporna, gjorde i alla de fallen.

Och du tycker inte att dina nya barn har rätt att få veta att de har ett syskon?

Jag håller med M om att du verkar tro att alla mammor beter sig på samma sätt som ditt ex.
Men faktum är ju att du inte har en aning om hur mamman till TS kommande barn kommer att bete sig.
Om jag har fattat det rätt så ville du träffa ditt barn.
TS verkar inte vilja ha med sitt barn att göra överhuvudtaget.
Och han verkar inte vilja läsa och ta till sig av de inlägg där män skrivit att de har tagit sitt ansvar eller de som skrivit att de ångrat att de inte har gjort det.
Så du hjälper ju knappast TS om att komma till insikt om att han måste ta sitt ansvar,med dina inlägg.
Tvärtom så uppmuntrar du ju honom att strunta totalt i barnet.
Det är inte för barnets bästa. Det är att bara tänka på sig själv.

Dom siffrorna säger ju ingenting om situationen bakom varför barnen bor enbart med mamman. Jag kände t.ex. ingen med separerade föräldrar som bodde vv efter typ högstadiet. Ingen ville flänga runt på det sättet längre vid den åldern, så de bodde oftast med den föräldern som bodde närmast skolan och hälsade på den andra på helger, nån kväll då och då etc etc. 

Tack för siffror från verkligheten, det du berättar stämmer som ex psykolog berätta åt mig, med åren kommer det bli ännu svårare, dels för det fungerar inte nu.

Folk som lyckats är dom som samarbetar, har vänner som har barn som är 17 och 21 år, även träffat på och pratat med människor som har barn runt 18-20 år som även dom har halvtid där man ändrat till 2 veckor åt gången.

Jag har frågat varför? där ett enhetligt svar varit, så länge dom bor hemma ska dom bo hos bägge föräldrar, dvs det är inte barnen som bestämmer, det är föräldrarna som jobbar stenhårt för att barnen ska bo och trivas hos dom bägge föräldrar och det fortsätter tills dom flyttat hemifrån. ett löfte dom gett varandra när dom gick isär. Det finns alltså människor som lyckas, men det handlar om en minoritet av människor som kan och vill samarbeta.

Mina föräldrar är skilda. När jag började högstadiet tyckte jag att detta flackande mellan olika hem blev väldigt jobbigt och kämpade hårt för att mina föräldrar skulle ge med sig så att jag fick bo på samma ställe åtminstone på vardagarna. Detta underlättade vardagen så mycket när det gäller träningar, träffa kompisar och läxor. Tur att mina föräldrar gav med sig.

Det handlar om samarbete, man bor nära varandra, nästan samma område, nära skola, kompisar osv.
Många har även lite längre vv-tid, 2 veckor till 1 månad man bor hos vardera föräldrar.
Men som sagt det är få föräldrar som lyckas med detta, men det är dom stora vinnarna.

Tyvärr är det oftare som du berättar, man låter barnen bestämma, man planerar inte som förälder sitt boende, så det fungerar.

Men samtidigt bra vi utvecklar ämnet, det ger TS större förståelse om det kommer fungera för han och barnet, det hänger på samarbete, att bägge kommer bo nära varandra, att bägge kan hålla liknande klass på boende, dvs nog stort boende med rum åt varje barn.
Så fort en börjar ändra eller, börjar o bråka, en trycker på barnet ska bo där barnet vill, dvs den förälder får underhåll, barnbidrag o bostadsbidrag, genom att bara ha barnen 10 dagar till per månad får man mellan 6000-8000 kr mer än den andra förälder, vilket leder till en dålig spiral, den underhålls skyldige förälder får sämre ekonomi, måste växla ner boendet osv,
Bara ta ett ex bägge tjänar 25 tusen kr månad, har hyror på 7000 kr  ena blir underhållsskyldig på två barn, får betala 4448 kr månad i underhåll, samt tappa ett barnbidrag 1250kr blir =5698 kr extra för den ena medans den andre förlorande förälder får minus 4448 kr i sin lön, skillnad mellan föräldrar blir drygt 10000-12000kr efter skatt, dvs skattefritt på bara öka ut med 10 extra dagar per månad.

Detta är oftast en orsak till att man startar upp bråk, det handlar om stora pengar på öka dagar med barnet, 10 dagar extra ger med andra ord ca 1000kr om dom extra dagar mer åt den andra förälder när man jämför inkomsterna från likvärdiga.

Detta bör TS även tänka på.

Från 2 till 7 år bodde jag varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma. Mellan 7 och 10 var det varannan helg hos pappa. Från 10 och framåt var det 100% hos mamma eftersom pappa flyttade utomlands.

Var hamnar jag i den där statistiken? Vad säger statistiken alls om någonting gällande olika åldrar och levnadsförhållanden genom uppväxten? 

Du hamna på dom 47% vilket är majoriteten till mamman.

Kanske orsaken till pappan att flytta utomlands var att han tappade umgänget, var inte lönt för han att hålla en större lägenhet, betala underhåll, tappa halva barnbidraget, medans din mamma får bostadsbidrag utöver underhåll och hela barnbidraget.

Detta är en stor orsak till stora bråk. det handlar om stora pengar.