Pea593

Mon 2 Jan 2023 18:29

6120 svar

Vi som startar IVF 2023

Hej! Tänkte starta en tråd här för oss som planeras börja IVF behandling detta år.

Själv ska jag påbörja behandlingen med sprutor imorgon (Bemfola 225).
Efter två år med ofrivillig barnlöshet är jag mer än taggad!
Livrädd ja, men ändå så peppad på att något äntligen händer.

Vi är oförklarligt barnlösa då alla tester har visat sig vara normala. Och påbörjar nu behandling via Livio i Falun.

Det vore kul om fler som är i samma sits samlas här så kan vi peppa och stötta varandra.

🤗

TheC123

Fri 4 Apr 17:36

#6000

Tillbaka i tråden efter en lång paus..
Vi har precis kommit hem efter vårt RUL. De visar sig att det inte finns något fostervatten, vår Billy kommer därmed inte kunna överleva.
vi har kämpat med infertilitet i över 3 år. Gjort 5 embryo återföringar som resulterat i 2 tidiga MA och nu Billy som inte kommer att överleva, i v 20.

5-10% av alla par kämpar med infertilitet

1-2 % av alla kvinnor får fler en 1 missfall

98% av alla rutinultraljud går bra

1 % av graviditeter saknar fostervatten

Hur kan man alltid vara minoriteten? Varför händer allt oss? Det är frågor som går runt runt i huvudet på mig. Vet inte hur jag ska överleva detta och orka fortsätta kämpa.

Känner mig så arg och besegrad. Arg på alla 98% som går på rutinultraljudet och får gå därifrån med nya foton på sitt barn. Arg på alla som bara ?råkar? bli gravida. Arg på att ALLT hände oss. Varför kan inte misären få spridas ut lite? Varför ska vi behöva vara med om allt som inte ska hända?

Nu får man tampas med allt det negativa kring en graviditet, 12 gravidkilon och en förlossning som inte kommer resultera i ett varmt barn.

Jag kommer få säga hej till min son, för att i samma stund behöva säga förlåt och farväl.

Vet inte varför jag skriver, antar bara att jag behöver skriva av mig samtidigt som jag hoppas att någon med en liknande historia kan skänka en gnutta hopp.

Tack för stg ni tog er tiden att läsa.

Anonym (Tekoppen)

Fri 4 Apr 17:48

#6001

TheC123 skrev 2025-04-04 17:36:43 följande:

Tillbaka i tråden efter en lång paus..
Vi har precis kommit hem efter vårt RUL. De visar sig att det inte finns något fostervatten, vår Billy kommer därmed inte kunna överleva.
vi har kämpat med infertilitet i över 3 år. Gjort 5 embryo återföringar som resulterat i 2 tidiga MA och nu Billy som inte kommer att överleva, i v 20.

5-10% av alla par kämpar med infertilitet

1-2 % av alla kvinnor får fler en 1 missfall

98% av alla rutinultraljud går bra

1 % av graviditeter saknar fostervatten

Hur kan man alltid vara minoriteten? Varför händer allt oss? Det är frågor som går runt runt i huvudet på mig. Vet inte hur jag ska överleva detta och orka fortsätta kämpa.

Känner mig så arg och besegrad. Arg på alla 98% som går på rutinultraljudet och får gå därifrån med nya foton på sitt barn. Arg på alla som bara ?råkar? bli gravida. Arg på att ALLT hände oss. Varför kan inte misären få spridas ut lite? Varför ska vi behöva vara med om allt som inte ska hända?

Nu får man tampas med allt det negativa kring en graviditet, 12 gravidkilon och en förlossning som inte kommer resultera i ett varmt barn.

Jag kommer få säga hej till min son, för att i samma stund behöva säga förlåt och farväl.

Vet inte varför jag skriver, antar bara att jag behöver skriva av mig samtidigt som jag hoppas att någon med en liknande historia kan skänka en gnutta hopp.

Tack för stg ni tog er tiden att läsa.

Känner så med dig och kan bara beklaga din situation så himla mycket. Jag började min ivf resa 2023 och känns så himla tungt och orättvist varje gång det inte går vägen. har tyvärr inget hopp att skänka bara en kram.

Quincey

Fri 4 Apr 23:20

#6002

BaeA skrev 2025-04-03 05:29:36 följande:

Tack snälla ❤️ ja, fan vad vi båda kämpar på här. till och med när läkarna kliar sig i huvudet och inte riktigt förstår varför det inte funkar. Har återfört 7 st embryon nu som har haft bra gradering, alla 5 eller 6 dagars. Alla kan väl inte ha avvikelser, eller så har vi riktigt dåliga ägg eller spermier men då känns det ju inte som att de skulle att bli blaston eller upptiningen.

Ja det är vidrigt, tycker också det blir jobbigare med tiden, förstår inte hur man orkar fortsätta. Önskar verkligen man fick testa blastocysterna, verkar inte helt ovanligt att tex 1 av 5 är friska när man läser nyhetsbreven från Olga. Och har man nåt annat problem när man sätter in det friska embryot känns det nästan omöjligt att lyckas..

Vad är det för blodprover du ska göra nu?

Quincey

Fri 4 Apr 23:24

#6003

LMSM skrev 2025-04-02 08:53:11 följande:

Förra gången påbörjade jag ju stimuleringen efter ägglossning, ca 5 dagar senare tog jag första sprutan. Då växte två stycken blåsor alldeles för fort och var typ 15*12 efter fem dagars sprutor medan andra fortfarande var i princip samma som innan stimuleringen 7*5 5*5 ish så de verkade knappt reagera och de andra gick för fort.

Nu har jag ätit p piller i lite över tre månader bla för att synka med deras vecka de har äggplock på cypern men också för att d menar att de kan göra så blåsorna blir med synkroniserade. Efter p pillerna fick jag ta fyramadel i 6 dagar (även detta för att de ev kan ge bättre synkronisering) och SEN påbörja stimuleringen med gonal f och menopour 150 var. Protokollet heter " Sandwich" men det går inte att hitta mycket information om det.
Men det är annorlunda jämfört med alla andra protokoll jag har haft i Sverige.
Jag är dock rätt orolig över synkroniseringen.

Tre stycken var i mellan 11-12 igår medan resterande 14 stycken var 0,3-0,8.
Jag är jätterädd att de inte ska hinna med och har försökt räkna ut hur de utvecklas dagarna fram om alla växer 1,7 per dag. ( jag vet att det inte är så enkelt men låt att ca så växer de så per dag) Sen växer säkert alla olika mkt osv. Men hur som helst så är de i sånt fall extremt osynkat och det oroar mig.

Jag har bokat mitt flyg så jag flyger till Cypern tidigt på lördag. Måste vara där på kliniken senast 18 på lördag.

Ah ok, jag förstår. Alltid så nervöst inför plock. Håller alla tummar för att det ska gå bra och att blåsorna växer till sig ❤️ Och håller med BaeA, så fint att du delar med dig.

Quincey

Fri 4 Apr 23:34

#6004

TheC123 skrev 2025-04-04 17:36:43 följande:

Tillbaka i tråden efter en lång paus..
Vi har precis kommit hem efter vårt RUL. De visar sig att det inte finns något fostervatten, vår Billy kommer därmed inte kunna överleva.
vi har kämpat med infertilitet i över 3 år. Gjort 5 embryo återföringar som resulterat i 2 tidiga MA och nu Billy som inte kommer att överleva, i v 20.

5-10% av alla par kämpar med infertilitet

1-2 % av alla kvinnor får fler en 1 missfall

98% av alla rutinultraljud går bra

1 % av graviditeter saknar fostervatten

Hur kan man alltid vara minoriteten? Varför händer allt oss? Det är frågor som går runt runt i huvudet på mig. Vet inte hur jag ska överleva detta och orka fortsätta kämpa.

Känner mig så arg och besegrad. Arg på alla 98% som går på rutinultraljudet och får gå därifrån med nya foton på sitt barn. Arg på alla som bara ?råkar? bli gravida. Arg på att ALLT hände oss. Varför kan inte misären få spridas ut lite? Varför ska vi behöva vara med om allt som inte ska hända?

Nu får man tampas med allt det negativa kring en graviditet, 12 gravidkilon och en förlossning som inte kommer resultera i ett varmt barn.

Jag kommer få säga hej till min son, för att i samma stund behöva säga förlåt och farväl.

Vet inte varför jag skriver, antar bara att jag behöver skriva av mig samtidigt som jag hoppas att någon med en liknande historia kan skänka en gnutta hopp.

Tack för stg ni tog er tiden att läsa.

Gud, jag beklagar verkligen 💔 Så fruktansvärt besked att få så sent i graviditeten, vilken chock. Vet att det inte finns något som kan trösta i detta läge. Det är otroligt orättvist och livet är så grymt. Jag har inte varit med om samma men vi avbröt vår graviditet i vecka 17 eftersom vår pojke hade downs syndrom. Väldigt liten chans att han skulle ha det, har dessutom haft 3 missfall så känner igen mig i att känna att man alltid är den som drabbas av allt dåligt. Du är inte ensam, tycker så många i denna tråd är med om fruktansvärt orättvisa saker, och vi är så starka som tar oss igenom det.

Tänker på dig ❤️

TheC123

Sat 5 Apr 13:24

#6005

Quincey skrev 2025-04-04 23:34:55 följande:

Gud, jag beklagar verkligen 💔 Så fruktansvärt besked att få så sent i graviditeten, vilken chock. Vet att det inte finns något som kan trösta i detta läge. Det är otroligt orättvist och livet är så grymt. Jag har inte varit med om samma men vi avbröt vår graviditet i vecka 17 eftersom vår pojke hade downs syndrom. Väldigt liten chans att han skulle ha det, har dessutom haft 3 missfall så känner igen mig i att känna att man alltid är den som drabbas av allt dåligt. Du är inte ensam, tycker så många i denna tråd är med om fruktansvärt orättvisa saker, och vi är så starka som tar oss igenom det.

Tänker på dig ❤️

Det är så fruktansvärt.. vet inte hur man överlever? Och tiden nu efteråt? nu måste man börja om på nytt, är redan i tankarna när jag ska göra nytt äggplock, men kommer typ att hamna mitt i sommar stängning, så då blir inte fören augusti och sen insättning pga överstim varje gång i oktober/november. hur ska man orka vänta så länge när varje minut känns som en evighet?? Jag skulle ju bli mamma nu i sommar. Vad gjorde du för att ta dig igenom denna tid? När började ni försöka igen? vart är ni nu i processen? vad har hänt emellan? ❤️

tack för ditt svar ❤️

Quincey

Sat 5 Apr 17:26

#6006

TheC123 skrev 2025-04-05 13:24:31 följande:

Det är så fruktansvärt.. vet inte hur man överlever? Och tiden nu efteråt? nu måste man börja om på nytt, är redan i tankarna när jag ska göra nytt äggplock, men kommer typ att hamna mitt i sommar stängning, så då blir inte fören augusti och sen insättning pga överstim varje gång i oktober/november. hur ska man orka vänta så länge när varje minut känns som en evighet?? Jag skulle ju bli mamma nu i sommar. Vad gjorde du för att ta dig igenom denna tid? När började ni försöka igen? vart är ni nu i processen? vad har hänt emellan? ❤️

tack för ditt svar ❤️

Kände också så och känner det fortfarande, man undrar hur man överlever, på något sätt gör man det ❤️ Mitt tips skulle vara att inte tänka så långt framåt, det är svindlande. Unna dig saker som du mår bra av, res om du kan, sjukskriv dig om du behöver det och försök tänka på annat så mycket som det går. Har ni en kurator att prata med?

Vi avbröt på sommaren och reste iväg kort därefter och den första tiden hjälpte distraktionen och att inte vara hemma. Vi gjorde ny stimulering 2 mån efter avbrytandet men hade knappt några ägg, ny stimulering månaden efter och hade få ägg. I efterhand hade det nog varit bättre att vänta längre. Blev dock en blastocyst som jag blev gravid med. Fick MA i januari och har tagit längre tid för kroppen att återhämta sig efter MA än efter aborten. Nästa steg är FET i denna cykel.

Vi valde att se barnet efter avbrytandet och konstigt nog fick jag ett glädjerus då. Det var fint att se det man skapat och längtat så mycket efter. På något sätt har det varit en tröst ❤️

BaeA

Sun 6 Apr 17:52

#6007

TheC123 skrev 2025-04-04 17:36:43 följande:

Tillbaka i tråden efter en lång paus..
Vi har precis kommit hem efter vårt RUL. De visar sig att det inte finns något fostervatten, vår Billy kommer därmed inte kunna överleva.
vi har kämpat med infertilitet i över 3 år. Gjort 5 embryo återföringar som resulterat i 2 tidiga MA och nu Billy som inte kommer att överleva, i v 20.

5-10% av alla par kämpar med infertilitet

1-2 % av alla kvinnor får fler en 1 missfall

98% av alla rutinultraljud går bra

1 % av graviditeter saknar fostervatten

Hur kan man alltid vara minoriteten? Varför händer allt oss? Det är frågor som går runt runt i huvudet på mig. Vet inte hur jag ska överleva detta och orka fortsätta kämpa.

Känner mig så arg och besegrad. Arg på alla 98% som går på rutinultraljudet och får gå därifrån med nya foton på sitt barn. Arg på alla som bara ?råkar? bli gravida. Arg på att ALLT hände oss. Varför kan inte misären få spridas ut lite? Varför ska vi behöva vara med om allt som inte ska hända?

Nu får man tampas med allt det negativa kring en graviditet, 12 gravidkilon och en förlossning som inte kommer resultera i ett varmt barn.

Jag kommer få säga hej till min son, för att i samma stund behöva säga förlåt och farväl.

Vet inte varför jag skriver, antar bara att jag behöver skriva av mig samtidigt som jag hoppas att någon med en liknande historia kan skänka en gnutta hopp.

Tack för stg ni tog er tiden att läsa.

Åh, mitt hjärta går sönder för er! fyfan när man kommit så långt och tror att äntligen är det ens tur. finner inga ord som kommer göra det bättre. ni är starka och föräldrar ÄR ni och hoppas att Billy får bli storebror när ni är redo! ❤️

LMSM

Mon 7 Apr 07:20

#6008

mitt hjärta gör så ont av att läsa det här ! Jag neklagar verkligen. jag har inte varit med om samma sak allts och kan såkalrt inte förstå hur smärtsamt det måste vara men jag känner Så väl igen dina känslor och tankar.
man är så jäääävöa jävöa arg på alla som det går för så enkelt som inte förstår vad man kan behöva utstå och hur mkt man behöver kämpa, hur mkt som kan gå fel hela tiden och hur jäkla starka vi är.

det känns som man inte kommer överleva emellanåt när man får negativa besked efter negative besked och man vill verkligen bara lägga sig ner och aldrig vakna. Men på något sätt så gör man ju det och man fortsätter kämpa för Någonstans får man ny kraft efter alla nederlag.

ta tid för dig och er nu och försök att inte tänka på tiden. Det är helt förödande att göra det.

massa kärlek !

TheC123 skrev 2025-04-04 17:36:43 följande:

Tillbaka i tråden efter en lång paus..
Vi har precis kommit hem efter vårt RUL. De visar sig att det inte finns något fostervatten, vår Billy kommer därmed inte kunna överleva.
vi har kämpat med infertilitet i över 3 år. Gjort 5 embryo återföringar som resulterat i 2 tidiga MA och nu Billy som inte kommer att överleva, i v 20.

5-10% av alla par kämpar med infertilitet

1-2 % av alla kvinnor får fler en 1 missfall

98% av alla rutinultraljud går bra

1 % av graviditeter saknar fostervatten

Hur kan man alltid vara minoriteten? Varför händer allt oss? Det är frågor som går runt runt i huvudet på mig. Vet inte hur jag ska överleva detta och orka fortsätta kämpa.

Känner mig så arg och besegrad. Arg på alla 98% som går på rutinultraljudet och får gå därifrån med nya foton på sitt barn. Arg på alla som bara ?råkar? bli gravida. Arg på att ALLT hände oss. Varför kan inte misären få spridas ut lite? Varför ska vi behöva vara med om allt som inte ska hända?

Nu får man tampas med allt det negativa kring en graviditet, 12 gravidkilon och en förlossning som inte kommer resultera i ett varmt barn.

Jag kommer få säga hej till min son, för att i samma stund behöva säga förlåt och farväl.

Vet inte varför jag skriver, antar bara att jag behöver skriva av mig samtidigt som jag hoppas att någon med en liknande historia kan skänka en gnutta hopp.

Tack för stg ni tog er tiden att läsa.
,

Anonym (OLS)

Mon 7 Apr 10:16

#6009

Tjejer, jag har startat en podd tillsammans med en bekant som också går igenom samma resa, vi har vårt premiäravsnitt idag onelastshotpodcast på IG sen finns den där poddar finns. Vi kommer öppet och ärligt dela med oss av våra resor och drömmen om att bli föräldrar! hoppas ni vill lyssna. Vi tyckte att det saknades en podd där man delar med sig under resans gång. Vi hoppas och tror att vi kan få andra att känna sig mindre ensamma i detta helvete, om inte annat är det skönt för oss att få ventilera alla tankar man har.

Vi som startar IVF 2023

INNEHÅLL