• Pea593

    Vi som startar IVF 2023

    Hej! Tänkte starta en tråd här för oss som planeras börja IVF behandling detta år. 

    Själv ska jag påbörja behandlingen med sprutor imorgon (Bemfola 225).
    Efter två år med ofrivillig barnlöshet är jag mer än taggad! 
    Livrädd ja, men ändå så peppad på att något äntligen händer. 

    Vi är oförklarligt barnlösa då alla tester har visat sig vara normala. Och påbörjar nu behandling via Livio i Falun. 

    Det vore kul om fler som är i samma sits samlas här så kan vi peppa och stötta varandra. 

    🤗

  • Svar på tråden Vi som startar IVF 2023
  • Macbookpro
    Björkenli skrev 2025-04-20 23:14:30 följande:

    Macbook

    När ska du berätta för familjen då?:)

    Har du berättat för någon?


    Nej, just nu är det bara min man och jag som vet. jag Vill vänta till första UL innan jag berättar för någon känner jag. Sen vet ju tyvärr mina föräldrar om att vi kämpat med ivf , min man har inte velat att vi berättat för någon. ligger tyvärr skam och stigma i det där fortfarande :( 

    men jag läääängtar efter första UL där jag kan känna mig lite lugnare - och att få berätta. 
  • Macbookpro
    Björkenli skrev 2025-04-21 14:00:40 följande:

    Mina föräldrar är sämst på att visa känslor så det kan mycket väl vara att de är glada.

    Men jag tycker ändå att en viss känsla av uttryck i ansiktsuttryck och så borde funnits där, även om de har svårt att prata om känslor...

    Men men... de är väldigt engagerade i min systers barn så förhoppningsvis...

    Men vi har så dålig kontakt att äggdonation känns väldigt långt bort att ta upp... Det kanske inte är optimalt att vänta men det får bli så... orkar inte få negativa reaktioner och det skulle säkerligen kunna bli det..

    Vet inte heller vilka jag ska berätta det för. Vill inte att det ska spridas som allmänt gossip nämligen...

    Får fundera på det ..det är ju så nytt . Och självklart ingen garanti att det håller sig kvar, även om jag inte är orolig för spontan abort eftersom risken ändå är mindre med äggdonation..Men kan såklart hända..


    Skulle det kännas bättre om du frågade dem om de var glada kanske? 

    Precis som du säger så har de ju lånat ut pengar till dig i två omgångar osv så helt oinvesterade känns det ju inte riktigt som de är.
  • Björkenli

    Macbookpro 

    Nej jag tänkte så när de lånade- att få borde de ju tycka det är positivt. 

    Men nu vid närmare eftertanke så är jag inte så säker på det. Mina föräldrar är lite speciella.. de kan mycket väl ha lånat bara för att de har möjlighet, och tyckt det är upp till mig att slösa pengarna på detta. Skulle kunna vara. 

    Men med tanke på att de är investerade i syrrans barn känner jag mig iaf trygg med att de borde känna lika  när väl mitt barn är här. 

    Ok,  ja jag kan förstå att man vill vänta tills det är mer säkert.

    Min magkänsla säger så starkt att allting kommer gå bra med min graviditet så berättade på en gång:) men visst, man vet aldrig.....

  • Quincey
    LMSM skrev 2025-04-18 09:09:55 följande:
    Jag vet, önskar att de kunde hitta ngt som kunde förklara men jag blir prisad för min livmoder om och om igen tom på Olga, alla blodprover är hur bra som helst och de frågar om jag är elitidrottare. Det finns verkligen ingen förklaring förutom att äggen är dåliga, de säger bara att det antagligen saknas ngt i kromosomerna/DNAt som gör så de inte kan bli ngt. Jag är väl helt enkelt typ född så bara eller ås hände det ngt när jag utvecklade könsceller... Man vet liksom inte och ingen kommer veta förens de typ testat alla äggen man plockar ut för att se vad det kan vara ( i forskningssyfte då) Det suger hade önskat att det kunde vara vad sm helst så man bara kunde fixa problemet. I mitt fall kan jag fortsätta plocka och plocka och hoppas på att det kanske dyker upp ngt men det är inte hållbart varken ekonomiskt eller fysiskt psykiskt.

    Läkaren på Olga sa att de mer än gärna testar igen om jag vill men att de ändå tror att det bästa är att gå över till donation.

    Jag har ändå landat i att jag inte orkar mer försök med egna det får vara nu om jag ens ska fortsätta orka leva och ta hand om ett barn i framtiden. De här 10 stimuleringarna på två år med både långa och korta metoden innebär ´ändå att jag varit fullproppad med hormoner åt alla håll i typ 20 månader senaste 26 månaderna och känner ba nej jag orkar inte mer haha..Vill bara må bra nu

    Jag tror du gör helt rätt i att vända dig utomlands om de inte fungerar nu. Det ä så orimligt att bara återföra och återföra embryon istället för att bara testa dom och se vilket som har en chans att fungera. Det finns många bra kliniker utöver Olga som kanske också är lite lättare att ta sig till. En tjej jag pratade med som är 42 vände sig till IVF spain alicante ( har också varit i kontakt med dom tidigare) och det gick bra hon rekommenderade kliniken starkt. 

    Hur många har du kvar att återföra nu? Kommer du be om flera återförda samtidigt? 
    Så bra att din kropp är i toppskick, underlättar förhoppningsvis för en graviditet! Jobbigt dock att de inte hittade något fel, borde inte karyotypningen visat om det saknas något i äggens kromosomer?

    Uhh förstår, du har kämpat så hårt och kan gå till nästa steg och känna att du gjort vad du kunnat ❤️ Skönt att kunna lämna dessa problem bakom sig och se fram emot framtiden.

    Vet du vad kliniken i Spanien heter? Jag frågade om att återföra två blastocyster men de sa direkt nej och att de inte gör så. Anledningen var att de tycker det är hög sannolikhet att båda fäster och om en är frisk men den andra blir ett missfall så kommer det förstöra för den friska. Får ta upp det igen om det inte går denna gång, för kan inte lägga 100 000 på bara återföringar..
  • Quincey

    Björkenli, kul att se dig igen och grattis till graviditeten!!

    Macbookpro, grattis till graviditeten!!

  • Björkenli

    Till skillnad från lmsm så är jag i mitt livs sämsta form. Vet inte hur det blev så. Ingen muskel på kroppen. 

    Och för 2 v sedan var jag sjuk i3v. Inlagd på sjukhus 2 gånger icke på akuten 4 ggr på en vecka.. det visade sig vara en riktigt illa förstoppning, eller "magnifik förstoppning", som läkaren sa . Det kändes så sjukt att få reda på de, för jag har haft problem med magen till och från hela mitt liv, men aldrig fattat. Nu förstår jag att jag har haft kroniskt förstoppning hela mitt liv. Sån chock. 
    På DT hade jag vätska i buken och i lungorna,  som man inte ska ha. Och som man verkligen inte brukar få av vanlig förstoppning. Tarmen var på väg att spricka, och då kan man få blodförgiftning..
    Det var väldigt intensiva veckor.. fick dålig hjälp av vården och när det var som värst låg jag bara hemma och tänkte att tarmen spricker när som helst och jag får ingen hjälp och jag kommer dö. Medicinen hjälpte inte! Och starkare medicin (typ laxoberal), började jag kräkas av. Läskig känsla att ingenting fungerade.

    Tänkte få på vad främmande det kändes att jag bara några veckor innan såg fram emot embryo transfer och att jag visste att det skulle vara 50% chans till att bli gravid. Det kändes som en parallell värd- där och då var fokus bara att överleva. Låter dramatiskt men det kändes verkligen så. 

    Men så plötsligt började magen komma igång och efter ett par veckor kände jag mig normal.  Min läkare på Olga tyckte att jag kunde göra embryo transfer ändå,  eftersom det inte fanns misstanke att det berodde på någon sjukdom utan att jag bara har en väldigt långsam trean,  och kommer behöva ta medel resten av livet. 

    Nu nu,  3 v senare bara, känns det helt overkligt att det gick bra och att jag är gravid. 

    Och så himla bra att att detta hände innan jag blev gravid!! Jag behövde ju flytta flera CT, som man inte ska göra i början av en graviditet..

    Dessutom blir folk ofta förstoppade ändå vid graviditet, så det är bra att jag kan förebygga nu!!

    Men helt otroligt vad man tappar muskler och kondis efter 3 v i sängläge med minimal mat!!

    Va så taggad att flytta lite övningar hemma för att stärka bålen och få tillbaka lite lårmuskler.

    Men så vaknade jag med 40 graders feber idag!

    Nu är det "bara 39" så just nu är det lite lättare...
    Längtar efter att känna mig frisk och stark igen. 

  • Björkenli

    Quincey- tack så mycket! Och kul att se dig och er andra också igen. 

    Jag kan läsa tillbaka lite och uppdatera mig om hur dom resa sett ut sen sist,  eller om du vill skriva en kort uppdatering:)

  • LMSM
    Björkenli skrev 2025-04-21 14:00:40 följande:

    Mina föräldrar är sämst på att visa känslor så det kan mycket väl vara att de är glada.

    Men jag tycker ändå att en viss känsla av uttryck i ansiktsuttryck och så borde funnits där, även om de har svårt att prata om känslor...

    Men men... de är väldigt engagerade i min systers barn så förhoppningsvis...

    Men vi har så dålig kontakt att äggdonation känns väldigt långt bort att ta upp... Det kanske inte är optimalt att vänta men det får bli så... orkar inte få negativa reaktioner och det skulle säkerligen kunna bli det..

    Vet inte heller vilka jag ska berätta det för. Vill inte att det ska spridas som allmänt gossip nämligen...

    Får fundera på det ..det är ju så nytt . Och självklart ingen garanti att det håller sig kvar, även om jag inte är orolig för spontan abort eftersom risken ändå är mindre med äggdonation..Men kan såklart hända..


    Du ska göra det som är bäst för dig och såklart ditt barn. Som jag förstått det jätteviktigt att man berättar för Barnet i tidig ålder men jag är i samma situation som dig och vill inte heller gå ut med det till hela världen. Varken vänner eller släktingar. Vissa kommer såklart att veta men känner mig inte heller bekväm med att alla vet. Tror jag är rädd för folks rektioner att de ska titta på mig och tycka synd om mig och barnet på ngt sätt eller att de ska börja analysera hur annorlunda vi är osv. Jag vet inte vrf eller exakt vad jag är rädd för egentligen haha

    Jag förstår att du inte känner dig trygg med att berätta för dina föräldrar iom deras reaktion när du berättade om graviditeten. 
  • LMSM
    Björkenli skrev 2025-04-21 13:56:48 följande:

    Lsms

    Starkt att du försöker tänka positivt och tänka framåt. 

    Du pratade om din syster, att hon är snäll och att barnet kan bli det- betyder det att att planen är att göra äggdonation med dim systers ägg..?
    Försökte gå tillbaka i tråden och leta men hittade inte. 

    Tycker det låter som en utmärkt strategi att tänka på allt positivt barnet kan få. 

    Sen i höstdag höstas är det i princip det enda jag har gjort- att fundera på hur vilka donatorer jag vill ha och därmed vilka egenskaper jag vill prioritera att försöka överföra till barnet. 
    Det är absolut min tröst i detta med äggdonation- att jag faktiskt har kunnat välja barnets generiska föräldrar med omsorg.  
    Jag är så nöjd med mina donatorer, speciellt äggdonatorn, att det inte går annat än att känna en stor tacksamhet att få bära ett barn från dessa donatorer.


    Ja precis, min lillasyster (halvsyster) kommer att donera ägg till mig. Helt otroligt jag känner mig flrjöävlig som får henne att gå igenom en sådan sak men hon är helt säker och jag med. Det känns helt rätt för min del.

    Ja man får göra det man kan för att må bra helt enkelt. Jag pratade med m in syster idag och hon sa det finns inte en chans i världen att det skulle vara "mitt"barn jag har inte uppfostrat det Eller burit det. "Jag behöver inte ens ha mina gener jag kan tänka mig att adoptera så länge det är jag som uppfostrar barnet så är det mitt. DU vet attt 98% beror på hur man växer upp miljön osv"

    Jag vet inte riktigt ord et är så mkt men jag känner mig trygg i det här och vill bara gå vidare direkt. 
  • BaeA

    Gjorde min 6:e återföring idag med 7:e embryot, det är mitt sista, om inte denna tar sig blir det nytt ÄP. Fick testdag 7/5 det är en 6 dagars blastocyst.  

Svar på tråden Vi som startar IVF 2023