• Sun 8 Jan 2023 09:54
    2288 visningar
    11 svar
    11
    2288

    hon vill att mamma & pappa ska vara kära

    Jag vet inte vad jag ska göra.. 

    är bonusmamma till en tjej på 6år som är helt förstörd på kvällarna. Det kommer direkt hon ska lyssna på saga. och vill att mamma och pappa ska vara kära. Hon säger jämt att hon kommer sakna pappa när hon åker till mamma och saknar mamma när hon kommer hit varannan måndag. Vi gör allt vi kan verkligen. Inte minst jag. Jag pratar med henne i timtal ofta. Igår blev det för mycket för mig, man är ju inte mer än människa.. så jag sa högt ?mamma och pappa kommer aldrig någonsin bli kära igen?. Jag ångrar det så mycket men blir så ledsen när jag försöker trösta och torka tårar och hon säger sådär. Hon är bara 6år så jag ska inte ta åt mig jag vet. Efter en stund pratade vi lugnt och jag sa förlåt. Ofta gråter hon i flera timmar på kvällarna och kan inte somna. Vi blir helt slut.. Pappan gör också mycket, så han hjälper också till såklart. 

    Snälla hjälp. Vad kan jag som bonusmamma göra mer? 

  • Svar på tråden hon vill att mamma & pappa ska vara kära
  • Anonym (KK)
    Sun 8 Jan 2023 10:10
    #1

    Låt föräldrarna prata med henne om detta, annars blir du den onda kärringen. Pappan får prata om att det inte är så viktigt att föräldrarna är kära, de kan ha det bra alla tre ändå och tycka om varandra, det räcker. Men det är normalt att barn tycker så, det går nog över.
    Naturligtvis saknar hon den andra föräldern, det är också normalt. 

  • Anonym (´´´)
    Sun 8 Jan 2023 10:19
    #2

    Du går nog in lite för mycket i detta. Säkert känner hon av det också, att det här blir jobbigt inte bara för henne. Ni bygger en gemensam stress tror jag. 

    Var det nyligen föräldrarna delade på sig? Kom du in snabbt efter föräldrarnas separation?  Hon verkar uppenbarligen inte ha processat allt färdigt. Här måste föräldrarna göra mer, inte du.

    Men jag håller med föregående kommentar att låta föräldrar ta mest ansvar för att ha de här samtalen med henne. Det är de som behöver förklara varför de inte lever ihop längre. 

    Sedan kan ni vuxna fundera på det här med stressen hon upplever när hon byter bostad. Även om hon är 6 år kanske en vecka i taget blir för länge för henne? Går det att göra bytena på ett annat sätt än vad som sker nu? 

    Att du lägger timmar på samtal med henne reagerar jag på. Klart man vill ha en bra relation osv, men det blir liksom nästan ett "vältrande" i barnets känslor om man ska prata så länge om samma sak (och ofta). Inte att man ska stänga ner och säga åt henne att vara tyst precis, men ja - för mycket kan liksom bli för mycket. 

    (jag är också bonusförälder) 

  • Sun 8 Jan 2023 10:24
    #3

    Backa lite och låt mamma och pappa hantera detta. Det är för mycket att sitta i timtal och prata med någon annans sexåring om föräldrarnas relation. Du låter som en jättefin person, men det är för mycket. 

  • Anonym (KK)
    Sun 8 Jan 2023 10:24
    #4
    +1
    Anonym (´´´) skrev 2023-01-08 10:19:10 följande:

    Du går nog in lite för mycket i detta. Säkert känner hon av det också, att det här blir jobbigt inte bara för henne. Ni bygger en gemensam stress tror jag. 

    Var det nyligen föräldrarna delade på sig? Kom du in snabbt efter föräldrarnas separation?  Hon verkar uppenbarligen inte ha processat allt färdigt. Här måste föräldrarna göra mer, inte du.

    Men jag håller med föregående kommentar att låta föräldrar ta mest ansvar för att ha de här samtalen med henne. Det är de som behöver förklara varför de inte lever ihop längre. 

    Sedan kan ni vuxna fundera på det här med stressen hon upplever när hon byter bostad. Även om hon är 6 år kanske en vecka i taget blir för länge för henne? Går det att göra bytena på ett annat sätt än vad som sker nu? 

    Att du lägger timmar på samtal med henne reagerar jag på. Klart man vill ha en bra relation osv, men det blir liksom nästan ett "vältrande" i barnets känslor om man ska prata så länge om samma sak (och ofta). Inte att man ska stänga ner och säga åt henne att vara tyst precis, men ja - för mycket kan liksom bli för mycket. 

    (jag är också bonusförälder) 


    Precis, om TS och flickan pratar om detta i timtal blir det bara värre. Bättre att prata lite kort, helst med föräldern, sen avleda och göra något roligt. Att tillbringa en stor del av vistelsen med att prata om eländet gör inte flickan gladare utan befäster att livet inte är så roligt nu. 
  • Anonym (Ann)
    Sun 8 Jan 2023 10:54
    #5

    Låt pappan natta, och han ska inte sitta i timmar och älta detta. Det är en fas, hon kommer att förstå att det inte kommer att bli så och acceptera det. 

  • Sun 8 Jan 2023 10:57
    #6
    +2

    Det kanske inte är du som ska göra nåt åt det? 

  • Anonym (I)
    Sun 8 Jan 2023 11:01
    #7

    Hon kanske inte ska bo varannan vecka, blir för lång tid utan föräldrarna?

  • Sun 8 Jan 2023 11:22
    #8

    Det är inte rimligt att lyfta upp och bära någons sorg... Men det är inte rimligt att varje kväll flera timmar prata om sorgen över att mamma och pappa inte längre bor i hop. Ju mer ni pratar, ju mer meningslöst hopp får flickan.

    Det låter faktiskt rätt osunt att ni inte hittat ett sätt för flickan att landa i hur hon faktiskt har det... Och inte i vad hon "missar". Som vuxna är det inte ens jobb att göra saker som gör situationen värre och just nu låter det ju som att det faktiskt inte alls fungerar väl.

  • Anonym (Gurka­n)
    Sun 8 Jan 2023 11:38
    #9

    Man kanske ska försöka fokusera mer av tiden på andra saker än att älta sånt som aldrig kommer att ske?

    Det är dysfunktionellt att älta, en talare och psykolog jag hörde rekommenderar att vuxna inte låter sig hålla på med "gammal skit" i sina tankar mer än 10 minuter morron och kväll, för om man gör det ökar risken markant att bli deprimerad.

    Låt föräldrarna tala om det med flickan.

  • Anonym (Bm)
    Sun 8 Jan 2023 20:52
    #10

    Håller med fler här, låt föräldrarna prata om det.
    Mamma och pappa var kära men bråkade bara och mår bättre när vi inte bor ihop, eller slutade vara kära i varandra och mår bättre när de inte bor ihop. Eller hur det nu gick till.
    viktigt att de poängterar att de älskar henne och båda finns där för henne.
    det känns som en vanlig fas för skilsmässobarn, och inget personligt mot dig, där man inser att flera kompisar har båda föräldrarna jämt och inte behöver gå omkring och ständigt sakna nån
    som föräldrar saknar man barnet varannan vecka men som skilsmässobarn saknar man alltid någon...
    den tanken kan man ha med sig som bonusmamma.

  • Anonym (Jenny­)
    Mon 9 Jan 2023 18:53
    #11
    +4

    Jag har en liten kille som lätt fastnar i att älta och gå igenom saker om och om och om igen på kvällarna. Vad som funkar för oss är att ganska neutralt upprepa vad han säger (du saknar att mamma och pappa är tillsammans), bekräfta känslorna och normalisera dem (ja det kan verkligen kännas sorgligt när man saknar någon, jag kan vara ledsen när jag tänker på min familj), kanske ge henne något fysiskt och konkret att göra när hon känner så (ge den här speciella nallen en puss, eller känn på de vackra stenarna i den här asken när du känner så här) och sedan avled (vad tror du händer i nästa kapitel av den här boken? eller vill du åka stora rutschkanan på badhuset imorgon?).

    För vår kille är det viktigt att någon faktiskt hör honom och visar att de förstår innan han (med lite hjälp) kan släppa det. Det gäller samtidigt att inte ge mer näring till hans oro utan visa hur vi vuxna har koll på situationen och hanterar det hela utan att spinna ur kontroll. Undvik att analysera eller försöka problemlösa och gräva ner er ytterligare utan nöj er med att bekräfta och sedan gå vidare.

    En annan grej är att tala om olika sätt att somna och hur man kan styra sina tankar för att göra det. Det är en väldigt värdefull färdighet att lära sig behärska för både barn och vuxna.

Svar på tråden hon vill att mamma & pappa ska vara kära